Har ni äktenskapsförord?

Jag håller med dig.

En av de saker som påverkat mig också är en bekant som var otrogen mot sin man. De håller på och delar allt 50/50 där han bidragit med mest.

Rätt eller fel, vet inte. Det är hemskt när någon är otrogen.

Nej, min man vägrade det då han tyckte det blev ojämlikt. Om jag ville sätta av enskild egendoms så ville han sätta undan egna tillgångar av motsvarande värde. Så vi båda hade likvärdiga enskilda egendomar. Nu har han inte det. Han har mycket god lön (mycket högre än min) men inte tillgångar sen innan.

Jag köper det. Varför ska han lägga ner det jobb och engagemang på en fastighet som han han skulle få ta del av om vi skjuter oss? Varför ska han då lägga ner blod svett och tårar där?

Nej, jag tror på jämlikhet även finansiellt. Han får del av mina värden, jag av hans höga lön.

Det är fan bara pengar i slutändan, det skänker ingen riktig lycka..

Skiljer oss! (inte skjuter oss hahahah)

Min man kommer ärva mycket pengar samt att han redan när vi gifte oss hade mycket mer än jag. De pengarna hans pappa och farfar sparat till honom har jag inte intresse av men vid ev skilsmässa kanske jag blir bitter och därför är det skönt att ha gjort upp allt innan. Vi har dock testamente så jag ärver huset och livförsäkring (och kan då lösa ut våra barn).
I vår vardag betalar vi nog lika mycket, vi jämför inte kvitton i slutet av  månaden så vi vet inte. Vi provade gemensamt kort för gemensamma utgifter men det underlättade inte vår vardag. Jag tror det underlättar att vi har samma grundinställning till pengar och ingen av oss behöver millimeterrättvisa. Hade vi inte haft så olika förutsättningar hade vi nog haft gemensam ekonomi och inget äktenskapsförord.

Det blir ju ändå lite skillnad. Det skulle ju tex bli viktigt vem som kan spara undan till sitt sparkonto, eftersom man vid en skilsmässa inte delar lika. Jag och min man har ju i och för sig separat sparande, men eftersom vi är gifta så räknar vi aldrig så noga på saker och ting. Fanns det ett äktenskapsförord skulle det bli annorlunda, det tror jag. Det finns ju en anledning till att man har äktenskapsförord, det beror ju på att någon av parterna är mån om sina egna tillgångar. 

Numera är jag skild. Vi hade äktenskapsförord och delade upp tillgångarna enligt det vid skilsmässan; det hade dock just i vårt fall inte gjort stor skillnad om vi inte haft det för det fanns inte mycket att dela på. Det var jag som ville ha äktenskapsförordet, p.g.a. att jag visste att jag skulle ärva mina föräldrar som var hyfsat förmögna (min exman ägde ingen förmögenhet och hade inget större arv att vänta).

Nu avled mina föräldrar först flera år efter att jag skilde mig, men sådant kan man ju aldrig veta i förväg. Det hade känts otroligt kymigt att först skilja sig för att man inte längre står ut med sin man, med allt som han ställt till med - och sedan dessutom bli tvungen att lämna över hälften av sina arvpengar, flera miljoner kr, till honom.  Vad hade han för rätt till det som min far hade slitit ihop, liksom? Min far hade definitivt inte velat att de pengarna hade hamnat hos min exman! 

Jag tycker att vi har konstiga lagar i Sverige, i och med att ALLA tillgångar delas per default, och ingen hänsyn tas varken till var tillgångarna kom ifrån från början, eller vems fel det var att det blev skilsmässa. Så funkar det inte i andra länder där man har skilsmässoprocesser; där bestämmer en domstol utifrån alla olika faktorer i det enskilda fallet, vad som är ett skäligt belopp för exmannen respektive exhustrun att få med sig ut ur äktenskapet. 

...men när vi nu har de lagar vi har, så måste man vara om sig och kring sig och ta vara på sig själv.

Nej, vi har inget äktenskapsförord. Vi har allt gemensamt, även arv och tidigare spar osv. Helt naturligt för oss

Men käre värld. Varför skulle du få pengar som din svärfar/dina svärföräldrar slitit ihop under sin livstid - och det dessutom EFTER att du beslutat dig för att deras son inte duger åt dig längre..?

Jag anser tvärtom, att om man har normal anständighetskänsla så begär man inte ut sådana pengar, ens om man enligt lag skulle kunna begära ut dem (alltså om det inte finns förord). Det man har moralisk rätt att begära ut är - enligt mig - endast pengar som mannen tjänat ihop under äktenskapstiden (eventuella samboår ingår också). För då kan man ju tänka att det är en ersättning för att man var hemma med barnen, skötte hushållet och allt småkram i vardagen så att han kunde göra karriär och tjäna alla dessa pengar, medan man själv avstod från en karriär.

Men svärföräldrarnas pengar - hur motiverar man det..? 

Bra förtydligande

Jag fick inte intrycket att du var den våldsamma typen men skönt att höra.

Nej hade jag haft de intentionerna hade jag snarare drivit frågan kring livförsäkring hahaha