Har ni äktenskapsförord?

Nej.

Mitt är ditt och ditt är mitt. Vi är en enhet. Skiljer vi oss delar vi lika. Vi kommer båda ärva tillgångar men resonerar VI och inte jag och du. Kanske inte rätt den dagen vi skiljer oss men skulle den dag ske så vill jag ändå att vi båda går jämlika ur relationen- och förblir vänner för att hedra alla bra år och våra fina barn.

Har en vän som i princip gav huset till sin exfru då hon inte hade råd att köpa ut honom. Av respekt och för barnens skull. Tycker det finns något väldigt fint i det resonemanget att man ändå vill varandras bästa.

TS är det ett stort arv han kommer få ut och är det pengar eller typ fastighet/sommmarbpende? 

Det hela beror ju på vad planen med detta kommer vara. 

Min pappa ärvde en sommarstuga i ett mycket populärt område. Att han skulle ha det som enskild egendom hade aldrig gått, för mamma hade vägrat lägga ner arbete eller tid att vara där om hon inte fick känna att det också var hennes. Den känslan vill man ju undvika i en familj. Att man inte är välkommen att dela den del av livet fullt ut. Då tryter ju engagemanget per automatik om man inte känner en samhörighet.

Har en väninna som (pga av maken och hans företag krävde) var hemmafru. Huset de bodde i och där barnen växte upp var en familjegård som var hans enskilda egendom. Men som hemmafru lade hon ner själ och hjärta för att få det jättefint. Odlingar, planteringar, fix med huset, måleri och Hantverk då hon är ganska skilled. Sen gick de isär och hon fick flytta med ungarna till en liten trång trea.. fick lägga ner sitt egna företag (lanthandel och trädgård då det var knutet fastigheten). Huset var hennes  hemmaplan- men i slutändan fick hon gå från hus och hem. Tror hans släktingar (om de hade varit i livet) hade tyckt det var ren och skär katastrof mot sin svärdotter och moder till deras barnbarn. Han hade hittat en annan.