• MiaTia

    Sambo söker inte jobb

    Sambon har ekonomiskt bistånd och där är ett undantag gjort att de inte räknar in mina inkomster eller utgifter i beräkningen. Detta på grund av min unga ålder i kombination med att jag är student.
    Så de räknar enbart hans inkomster och utgifter (utgifterna är halva hyran + halva elen + halva elnätet + halva internet + halva hemförsäkringen).

    Han täcker sin del men har inga pengar över till mat eller hobbys därefter på grund av en skuld till sin mamma.

    Då han ligger på 0 efter betalningen till mamman så täcker jag upp för hans matkostnad och även en del hobbysaker.

    Nu börjar jag tappa lusten att lägga pengar på hans hobby och vill typ enbart betala hans del av maten men inget mer. (Detta då jag känner att han inte söker jobb i den mån han hade kunnat samt att det inte har hänt något på de 3 år vi varit tillsammans. Det bara pratas om framtidsdrömmar men inget görs för att tjäna pengar så vi kan nå dit tillsammans. Bara sitter hemma vid tvn eller hobbysaker.)
    - Är det orimligt av mig?

    Ska tilläggas att han inte söker alla jobb han kan. Till exempel inget inom vården och han söker inte tjänsten som just nu finns tillgänglig som städare via kommunen. Han har jobbat som städare tidigare men "det var ju ett bra, privat företag" och kommunens städjobb kommer att vara skit enligt honom.
    Han söker bara jobb som tilltalar honom och/eller jobb son har med hans utbildningar att göra. Men har får inget trots utbildning.

    Han har flera år tomt i sitt CV då han levt på ekonomisk bistånd ("soc-bidrag") i flera år samt utbildat sig en del av det.
    Jag har sett hans personliga brev en gång och det var väldigt opersonligt och kort. Han visade att han använde en hemsida där man väljer alternativ I en lista vad man vill lyfta fram hos sig själv samt skriver in företagets namn - resten skriver hemsidan åt dig.
    Jag har erbjudit mig att hjälpas åt med personligt brev och även CV, men det vill han inte alls för det är hans ensak. Han vill helst inte att jag tipsar om jobb heller för han hittar ju samma när han letar själv.

    Jag pluggar och jobbar timmar inom vården på sidan av. Kämpar på i min takt med studierna där jag nästan blivit utbränd därav gått ner studietid. Men krigar på för att ta mig framåt och kunna nå en utbildning jag vill ha & som leder till bättre lön, samt jobbar på sidan av för att kunna spara pengar till min och sambons gemensamma framtid tänker jag, då vi har stora drömmar tillsammans om att ha gård med djur osv.

    Fråga nr 1: Just nu når jag väldigt dåligt och han också. Jag har konstant ångest/oro i kroppen. Han har gått och lagt sig 20:00 för att "slippa detta skitliv" ett tag. Pga att han tycker det var fel av mig att handla saker på marknad medans han fick inte köpa något (han frågade heller inte rakt ut direkt till mig, men märkte ju att han ville ha vissa saker). Då drogs det även upp till ytan ordentligt hur fel han tycker det är av mig att tänka att hans pengar är hans och mina är mina.
    På grund av detta har det nu uppstått "silent treatment" från hans håll i kombination med dåligt humör och "verbala attacker" alltså nedlåtande saker om hur fan jag kan tänka som jag gör.
    Med tanke på hans reaktion så är det kanske jag som är ute och cyklar och har skeva värderingar? Eller?
    Jag påstår inte att jag har rätt utan vill verkligen veta HELT ÄRLIGT vad du tycker denna frågan.

    Fråga nr 2: Är det orimligt av mig att inte längre vilja lägga ut pengar för annat än mat? Alltså fortsätta betala "hans mat" men inte köpa hobbysaker eller annat och alltså inte låta honom köpa saker med "mina" pengar.

    Fråga nr 3: Är det orimligt av mig att förvänta mig att han ska söka alla jobb och ta "första bästa"? Och inte bara jobb som är intressanta för honom. (Så att han får något på CVt och får bra referenser så att han kan söka annat jobb senare.)
    Han säger att om han söker och därefter får & tar ett jobb som han inte vill ha så kommer han jobba i några månader och sedan må så dåligt att han inte orkar leva mera.
    Att han "inte har det i sig" att ta vilket jobb som helst.

    Fråga nr 4: Det han vill egentligen är att vi ska ha gemensam ekonomi på så vis att alla räkningar betalas, det som sedan är kvar delas lika mellan bådas konton att göra vad man vill med. Är det så orimligt att jag inte vill detta? (Hade antagligen kunna tänka mig det om både hade en stadig inkomst oavsett inkomstskillnad, att den ena stöttar den andra i en period på så vis att man ju delar lika på dem pengarna - men pga hur det ser ut i mitt fall så vet jag inte hur lång "period" det kommer vara såhär.)

    Tack på förhand för ärliga åsikter oavsett om det är att "stryka mig medhårs" eller ej.
  • Svar på tråden Sambo söker inte jobb
  • NinniQX

    Han gör inget för förändra sin situation. Sen har han mage till att gnälla när han inte har råd med att köpa något på en marknad? Hur tror han alla andra har råd? 
    Det är ju så livet fungerar, har man inga pengar så kan man inte göra saker. Det hade varit skillnad om han gjorde allt för att kunna hitta ett jobb. 
    Nej, lämna honom. Du studerar och jobbar medans han gnäller. 

  • annabellelee

    Så här: vad andra tycker, om de anser att du gör "rätt" eller ej spelar ingen roll. Frågan är om DU vill leva så här. Han kommer inte ändras helt plötsligt. Nu har han ju vant sig vid ett sysslolöst liv, så även om han fick sitt drömjobb skulle det nog bli svårt för honom att ställa om. Vill du ha det såhär i 20 år till? Det måste du fråga dig.

    Jag har en vän vars man varit arbetslös i 30+ år. Han har en humanistisk utbildning, fick inget jobb inom det och ville inte ta andra jobb. De har inga bidrag. Hon har jobbat heltid, plus extrajobb hela deras liv tillsammans, och varit huvudansvarig för barnen. Hon har gått in i väggen, men hade inget annat val än att kravla till arbetsmarknaden igen (och bli utbränd igen), men  ta sig tillbaka till arbetsmarknaden igen. 

    Maken har hjälpt henne en del med mindre uppgifter när hon jobbat på distans, men annars inte gjort något. Han har sedan länge slutat söka jobb, och går hemma. De har gemensam ekonomi så han har flera dyra hobbies. Länge bodde de i ett dåligt område med usla skolor, men nu har de kunnat flytta till ett bra område tack vare ett arv från hennes familj.

    De har två barn, en dotter som läser på universitetet och verkar fungera bra, och en son som blivit hemmasittare och inte vill gå till skolan ( kanske för att han medvetet eller omedvetet "lärt sig" att mannens roll är att inte göra något, och bli omhändertagen ändå, men det är svårt att veta).

    Deras liv fungerar alltså, men hustrun i familjen har fått betala dyrt för det. Vad jag vet har de inga trassel i äktenskapet, men min väninna är alltid trött när vi träffas

  • Goneril

    TS är flitig och energisk, studerar för att ta sig fram i livet och arbetar dessutom för att dryga ut sin CSN. Sambon snyltar, redan i unga år visar han sin karaktär. Med sin ekonomiska situation har han inte råd till någon hobby alls, men problemet är mycket större än så.                                                                                                                                 Sambon kommer alltid att anse att han har rätt till TS pengar, han har inget driv att söka arbete eller att skriva in sig på något universitet och han lär inte ändra sig . Han kommer alltid att vara en kvarnsten om TS hals, en belastning i livet. Svaret är givet, gör slut nu genast! Tre månader har han på sig att hitta nytt boende,! Stor enighet i tråden här, helt orimligt att hålla en sån slashas under armarna! Visa honom tråden! Dessutom rider han på en felberäkning när det gäller bidraget, det är ju kriminellt! Det kan mycket väl komma fram och då blir han återbetalningsskyldig. Detta kommer att drabba TS också om han bor kvar. Ju mer jag funderar på denna mesallians, ju argare blir jag. Gör slut genast! 

  • Anonym (Mannen)

    Har han ingen outredd diagnos så har han nog bara fått en för slapp uppfostran. De som fått en för slapp uppfostran är det tyvärr väldigt svårt att få på rätt bana igen. 


    Hans hobby borde ha lägre prio än att hitta ett jobb. Och då bör han ta vilket jobb som helst.


    Men sen måste han lära sig att vilja kämpa. Personer som inte vill kämpa kommer ge upp alldeles för lätt.


    Betala inte hans hobby och inte hans skulder till hans mamma. Sätt kravet att han ska ta vilket jobb som helst men säg också att du ska stötta honom i detta. Men kräv att det måste ske en förändring.

  • Anonym (Tvillingmorsan)
    annabellelee skrev 2023-08-29 08:40:49 följande:

    Så här: vad andra tycker, om de anser att du gör "rätt" eller ej spelar ingen roll. Frågan är om DU vill leva så här. Han kommer inte ändras helt plötsligt. Nu har han ju vant sig vid ett sysslolöst liv, så även om han fick sitt drömjobb skulle det nog bli svårt för honom att ställa om. Vill du ha det såhär i 20 år till? Det måste du fråga dig.

    Jag har en vän vars man varit arbetslös i 30+ år. Han har en humanistisk utbildning, fick inget jobb inom det och ville inte ta andra jobb. De har inga bidrag. Hon har jobbat heltid, plus extrajobb hela deras liv tillsammans, och varit huvudansvarig för barnen. Hon har gått in i väggen, men hade inget annat val än att kravla till arbetsmarknaden igen (och bli utbränd igen), men  ta sig tillbaka till arbetsmarknaden igen. 

    Maken har hjälpt henne en del med mindre uppgifter när hon jobbat på distans, men annars inte gjort något. Han har sedan länge slutat söka jobb, och går hemma. De har gemensam ekonomi så han har flera dyra hobbies. Länge bodde de i ett dåligt område med usla skolor, men nu har de kunnat flytta till ett bra område tack vare ett arv från hennes familj.

    De har två barn, en dotter som läser på universitetet och verkar fungera bra, och en son som blivit hemmasittare och inte vill gå till skolan ( kanske för att han medvetet eller omedvetet "lärt sig" att mannens roll är att inte göra något, och bli omhändertagen ändå, men det är svårt att veta).

    Deras liv fungerar alltså, men hustrun i familjen har fått betala dyrt för det. Vad jag vet har de inga trassel i äktenskapet, men min väninna är alltid trött när vi träffas


    Alltså VARFÖR?

    Har du frågat din väninna det?

    Några år kan man kanske stå ut, men flera decennier?

    Vad fick henne att stanna hos denne man, som inte ens tog huvudansvaret för hem och barn?

    Jag känner en kvinna som skilde sig efter 20 år i ett sådant äktenskap, men hennes man jobbade åtminstone. Drog in pengar. Men han lyfte knappt ett finger hemma. Hon fick sköta nästan allt, trots att hon också jobbade heltid. Hon dubbelarbetade alltså, medan han ägnade fritiden åt sina hobbies.

    Tillslut gick hon in i väggen, blev sjukskriven och fick en depression. Det var både bra och dåligt. Självklart var det inte bra att det gick så långt, men åtminstone fick det henne att vakna upp. Hon skilde sig och mår idag MYCKET bättre. Tack och lov verkar deras söner inte ha ärvt sin fars ansvarslöshet. De är idag ansvarstagande unga män.
  • Agda90

    Du ska inte betala ett öre för honom. CSN lån och studiebidrag är DITT för att DU ska studera. Du har ingen försörjningsplikt med dessa pengar gentemot din sambo. 


    Han är en lat drummel som inte har lyft ett finger på tre år. Jobb ramlar inte ner i knät på en utan man får leta leta leta och får man inte drömjobbet så får man söka sånt som är skitjobb. Ganska enkel mattematik.

    Pengarna han får från soc är INTE till för att betala av en skuld! Det är pengar som ska gå till hans försörjning!. 
    Hade soc fått veta att han betalar av skulder så hade han fått vinka adjö till sitt bidrag. 

    1. Dina pengar ÄR dina pengar. Han får skaffa sig ett jobb!
    2. Du ska verkligen inte betala hans hobby. Återigen, han får skaffa sig ett jobb!
    3. Nej, det är inte orimligt att han ska söka alla jobb som finns och ta det jobb som erbjuds. Han är en stor bebis!! Om han menar att han kommer att må så dåligt att han inte orkar leva om jobbet inte är roligt nog så får han ju arbeta med sig själv! Det är inte ditt ansvar!
    4. Nej jag tycker inte att ni ska ha gemensam ekonomi under de förutsättningar som ni lever under nu. CSN är för att du ska kunna försörja dig själv under din utbildning. Inte försörja honom.

    Jag tror att du ska rannsaka dig riktigt djupt. Vad är det för typ av relation du vill ha med en partner? Kommer den här mannen någonsin att ta sig i kragen och skaffa sig ett jobb? För den dagen du har pluggat färdigt och har ett jobb så kommer han att leva som en parasit på dig för då kommer du att ha, enligt socialtjänstlagen, försörjningsplikt... 
    Det här mannen låter inte som någon partner som är värd att investera i. 

    Jag och min man har levt tillsammans i snart 25 år.
    Vi arbetade båda två när vi träffades. Jag började plugga igen när vi flyttade ihop. Vi hade alltid gemensam ekonomi. MEN han arbetade och vi bidrog båda två till hushållet på olika sätt. Jag hade en knaper inkomst men kompenserade med att komma på kreativa måltider som inte kostade skjortan. 

    För något år sedan blev min man arbetslös. Det var en situation på hans arbetsplats som gjorde det omöjligt att vara kvar där. Vi pratade om det, jag såg hur hårt han tog det som hänt och hur dåligt han mådde. Han sa upp sig och under 3 månader levde vi enbart på min inkomst. Men den stora skillnaden här är att ingen av oss sitter på sofflocket utan båda två bidrar. 
    Vad bidrar din sambo med? 
  • Goneril

    Den stora FL-kören ropar :" Kicka ut honom, omedelbart!". Nu kan jag tänka mig att pojkvännens mamma ivrigt uppmuntrar det här förhållandet; det är ju så hon får tillbaka de pengar hon lånat ut. I princip är det TS som betalar lånet. Vad använde pojkvännen för övrigt pengarna till, de som han lånat?                                                                                                                                                    Som ALLA skrivit är detta en latmask av den värsta sorten, och han drar sig heller inte för att utnyttja TS, till bristningsgränsen. Det finns andra män av hans genomruttna kaliber och frågan är varför de agerar som de gör? Svaret är enkelt, för att de KAN. Det finns inga stoppbommar, inget  rättvisetänkande och heller inget dåligt samvete: de här snubbarna är ju Guds gåva till kvinnorna.                                                                                                   Ett tag tänkte jag upprätta lite statistik över liknande fall här i FL; dåliga livsval som förstör kvinnors tillvaro. Det finns drösvis av odugliga män som snyltar, ekonomiskt eller som drar sig undan sitt ansvar för hemmet, men när jag såg omfattningen av alla de fall som relaterats gav jag upp, så stora excel-ark finns inte. Därmed inte sagt att kvinnor kan vara lumpna, det kan de verkligen, men det är färre män som klagar. Det kan bero på att vi fortfarande inte är helt jämställda ekonomiskt i samhället, och med en patriarkalisk ordning kommer snyltande kvinnor lättare undan. Dock ser jag ibland i detta forum att män känner sig lurade men har svårt för att slänga ut kvinnorna, särskilt svårt när det finns barn med i bilden.                                                                                                                                                                      TS, se till att du har koder och bankkort dolda, byt lösenord innan du skrider till handling, risken finns att han försöker blåsa dig ännu mer  när du gör slut. Ta Kronofogden till hjälp med avhysningen om han trilskas. 

  • Anonym (S)
    Anonym (XXX) skrev 2023-08-29 01:08:13 följande:
    Fast det är ett faktum att många människor i vården - särskilt på äldreboenden och i hemtjänst, biträden och undersköterskor - inte har de brightaste hjärnorna. Många människor (särskilt kvinnor) sugs in i de vårdjobb som kräver låg eller ingen utbildning, inte för att de är så intresserade av människor och önskar hjälpa, utan mer för att de inte ser något annat alternativ.

    Syrran är också "i vårdsvängen", mamman var där innan hon lyckades få förtidspension efter mycket spring hos läkare med fibromyalgi, elallergi eller någon annan mystisk diagnos, som inte går att varken bekräfta eller avslå.

    Det är jättetråkigt att det ska vara så, men jag vet allvarligt talat inte hur man ska kunna få ambitiösa och drivna människor att vilja arbeta som vårdbiträden eller undersköterskor. Är de intresserade av det området så pluggar de ju till läkare, sjukgymnaster eller som minst sjuksköterskor med någon mer krävande specialisering. 
    Jag vet ju att människor som "inte duger till annat" hetsas ut i vården! Och det är helt jävla sjukt!! Tvinga dem till industrin, svetsa eller nåt istället, varför ska de jobba med människor??
    Och jag håller med dig, jag är utbildad undersköterska och kan tyvärr inte för mitt liv fatta hur någon man ställa upp på dessa villkor! Har även varit mycket patient och upplevt det från "andra" sidan. Man är bra liten när en vårdgivare ser ut som en tom ballong i ansiktet när man gråter för att man t.ex fått ett tråkigt besked. När en annan inte vet skillnad på höger och vänster. En tredje vet inte skillnaden på ett par trosor och en febertermometer.
    Jag förstår att det är riktig satans kaos hos de flesta vårdgivare idag, men att tjata på folk och anse att precis vem som helst passar för jobbet, det känns liksom inte helt bra! 
    En kompis' 17-åriga son frågade på Facebook om sommarjobb. Han gick nåt maskin/anläggni g/industri, jag vet inte exakt. Men direkt kom "Hemtjänsten! Personlig assistent! Äldrevården!". Alltså ursäkta mina fördomar men en sån skulle jag spontant inte vilja ha hand om min ekonomi, rota i mitt hem, hjälpa mig på toa och i duschen.....
  • myownworstenemy

    Run for your life är mitt tips! Detta låter exakt som min kompis syster. Skillnaden är att hon har varit tillsammans med sin loser till kille I 10+ år. Han har aldrig jobbat trots att han närmar sig 40. Hon har jobbat och lagt sina pengar på deras boende, mat och nöjen. Hon har till och med betalat för hans enskilda nöjen! Alla tycker att han lever på henne, vilket han gör. Jag tror tyvärr att ju längre tiden går, desto svårare blir det att göra slut. Om du verkligen älskar honom och ser en framtid med honom behöver du kanske komma med något ultimatum som säger att han måste jobba om ni ska kunna fortsätta vara ihop. Annars kommer det inte funka i längden tror jag. 

  • Goneril

    Ja, trådstartaren försvann, hastigt och lustigt. Vi kanske ska tolka detta som att hon just nu är i färd med att vräka sin snyltare, kanske har hon fått lite handräckning av kompisar.                                           Någon här i tråden uttryckte en oro över att hon skulle bli fattigare när sambon försvann, det vill säga att hon nu nödgas betala full hyra ensam. Å andra sidan slipper hon ju en mängd andra utgifter som sambon för med sig, så det borde inte bli sämre; snarare  bättre när hon själv får sitta i förarsätet.

Svar på tråden Sambo söker inte jobb