Sambo söker inte jobb

Så här: vad andra tycker, om de anser att du gör "rätt" eller ej spelar ingen roll. Frågan är om DU vill leva så här. Han kommer inte ändras helt plötsligt. Nu har han ju vant sig vid ett sysslolöst liv, så även om han fick sitt drömjobb skulle det nog bli svårt för honom att ställa om. Vill du ha det såhär i 20 år till? Det måste du fråga dig.

Jag har en vän vars man varit arbetslös i 30+ år. Han har en humanistisk utbildning, fick inget jobb inom det och ville inte ta andra jobb. De har inga bidrag. Hon har jobbat heltid, plus extrajobb hela deras liv tillsammans, och varit huvudansvarig för barnen. Hon har gått in i väggen, men hade inget annat val än att kravla till arbetsmarknaden igen (och bli utbränd igen), men  ta sig tillbaka till arbetsmarknaden igen. 

Maken har hjälpt henne en del med mindre uppgifter när hon jobbat på distans, men annars inte gjort något. Han har sedan länge slutat söka jobb, och går hemma. De har gemensam ekonomi så han har flera dyra hobbies. Länge bodde de i ett dåligt område med usla skolor, men nu har de kunnat flytta till ett bra område tack vare ett arv från hennes familj.

De har två barn, en dotter som läser på universitetet och verkar fungera bra, och en son som blivit hemmasittare och inte vill gå till skolan ( kanske för att han medvetet eller omedvetet "lärt sig" att mannens roll är att inte göra något, och bli omhändertagen ändå, men det är svårt att veta).

Deras liv fungerar alltså, men hustrun i familjen har fått betala dyrt för det. Vad jag vet har de inga trassel i äktenskapet, men min väninna är alltid trött när vi träffas