Sambo söker inte jobb

När min man var arbetslös stöttade jag honom och stod för mer av utgifterna - men samtidigt sökte alla jobb han rimligtvis skulle kunna utföra. Han var inte för stolt för att ta enklare jobb, och det handlade inte om att jag skulle jobba extra för att han skulle betala skulder till sina föräldrar.  
Han visade dessutom uppskattning när jag tipsade honom om jobb och hjälpte honom med ansökningar. 
Vissa jobb var bara någon vecka, andra var någon månad, men när han väl hittade ett intressant jobb var det givetvis en merit att han faktiskt arbetat en del efter den senaste anställningen. 

Försörjningsstöd är inte menat att täcka skulder, och det blir inte rimligt att Ts sambo betalar av på skulder till sin mamma istället för att betala för sin egen mat. Att dessutom sura när Ts inte vill bekosta hans hobbies är löjligt.

Uppenbarligen fungerar inte hans sätt att skriva ansökningar, där han använder sig av någon form av hemsida med mallar, och han blir dessutom sur när Ts erbjuder sig att hjälpa honom. Visserligen är det hans sak att söka jobb, men när hans arbetslöshet drabbar Ts ekonomi ytterst negativt, blir det faktiskt hennes sak också.

Många arbetsgivare drar också öronen åt sig om någon gått tre år utan att ha jobbat överhuvud taget. 

Han har slagit sig till ro i den här situationen och letar inte efter egen försörjning utan hur han ska få sin guldkant i livet utav andras = dina ansträngningar.

Ställ krav på att han söker alla jobb han kan få och att han jobbar timmar däremellan. Under tiden betalar han inte tillbaka sin mamma utan står för sitt eget uppehälle, annars blir det i praktiken du som betalar tillbaka hans skuld. Och du betalar inget som har med några av hans hobbies att göra. Hobbies kan man ha när man tjänar pengar för att betala för dem.

Sätt upp en tidsgräns, säg 3 månader, för hur länge du kommer fortsätta sponsra hans leverne och lämna honom om det fortsatt inte händer något. Han kan leva det liv han gör för att du subventionerar det åt honom. När du drar in den förmånen är han tvungen att göra nåt själv.

Så han utnyttjar alltså dig ekonomiskt så att han kan betala av skulden till sin mamma före att betala sin mat. Sen silent treatmeant ovanpå det. Varför är du kvar i relationen?

Gör slut

Han kommer inte ändra sig! Dra så länge du har några pengar kvar och satsa på din egen framtid!

MEN..... Varför anser du att han ska söka jobb inom vården??? Har han en vårdande personlighet, är han intresserad av människor?? Det är så sjukt att "vården" kommer upp så snart man pratar om att losers ska skaffa "enkla" jobb! Du är ju själv inom vården? Då borde du verkligen veta hur extremt viktigt det är med rätt person på rätt plats! Det är människor man har med att göra, ofta går man långt innanför deras gräns för personlig integritet. Det är inte något man gör "bara för att"! "I brist på annat"! Det är faktiskt en väldigt hemsk människosyn att anse att gamla, sjuka, funktionsnedsatta, förståndshandikappade inte är värda bättre omsorg än så!

För det första tycker jag att det är märkligt att han inte får matpengar av soc. Detta borde ni kanske överklaga. Kan du ringa och prata med handläggaren själv?

För det andra tänker jag, att du kanske går plus ändå på att han bor där och får dessa pengar från soc, jämfört med om du skulle bo ensam och få betala hela hyran + hela elen + hela elnätet + hela internet + halva hemförsäkringen. Det är ju mycket pengar, och de kanske kompenserar för hans mat och hobby? Har du verkligen räknat på det? Eller är det så att ni flyttade ihop i en mycket större och dyrare bostad än du hade innan?

DET var de kalla ekomiska fakta. Men sedan undrar jag om ni verkligen är kompatibla för framtiden? Du har driv, du vill något med ditt liv - han verkar mest vilja komma undan att arbeta. Den här drömmen om gården tror jag också att du får glömma om du ska leva med den här karl'n, oavsett vad han säger nu (troligen för att hålla dig kvar). Det är oerhört mycket arbete med gård och djur, och ofta måste man ha någon annan inkomst också idag, för att få det att gå ihop. Låter denne man som någon som kommer att vilja arbeta aktivt kanske 70 timmar i veckan? Knappast, va?

Det finns undersköterskor som älskar sitt jobb. Som vill jobba med människor och trivs med att vara undersköterskor.

Problemet är att många skräms bort av låga löner, hög arbetsbelastning och kollegor som inte är intresserade eller klarar jobbet. Detta är tydligast i äldreomsorgen. 

Pga den skriande personalbristen tvingas många arbetsgivare i äldreomsorgen anställa nästan vem som helst som dyker upp. Det säger sig självt att det inte fungerar, men någon måste ju göra jobbet. Det blir en ond cirkel.