Är incel något man förtjänar att vara?

En incel är för mig en man som av någon inte kan få kvinnor intresserade och utvecklar ett kvinnohat pga det. Föraktar man kvinnor pga det förtjänar man vara ensam kan jag tycka.

Däremot finns det många ensamma män som aldrig hittar någon men som inte alls skyller på kvinnor eller samhället utan är bra hyggliga män ändå. Dessa ensamma män ömmar jag verkligen för och kan verkligen lida med dem för jag kan förstå hur detta kan plåga dem. Det är ingen annan än de själva som kan göra något åt det och många försöker men jag kan ända visa min medkänsla.

De förtjänar att vara incels om de anser att de har rätt till sex med kvinnor och hatar kvinnor för att de inte är intresserade. Män som tänker så ger en avsmak som inte går att beskriva med ord och jag hoppas att ingen kvinna någonsin råkar ut för såna as. Det bästa är om såna män aldrig får chansen att föra sina sjuka gener vidare.

Hata sig själv får man göra hur mycket man vill. Det bästa man kan göra om man hatar sig själv är att söka hjälp eller göra något åt det själv. De allra flesta går nog igen perioder av självhat i livet som man behöver jobba sig igenom. Men att skylla sin ensamhet på kvinnor och hata kvinnor är så patetiskt. 

Varför måste man skylla på någon?

Fast om de inte hatar kvinnor. Förtjänar de ändå att vara incels för att de inte har något att erbjuda kvinnor (som du skrev)?

Jag tror inte att de som har haft många relationer sen tonåren har behövt arbeta överdrivet mycket på sig själva. Det är nog snarare de som anser att de har en medfött rätt till en relation med en kvinna, antagligen för att det har varit så för dem också. Frågan är om incels överhuvudtaget kan påverka sin situation eller om problemet är medfött som en adhd-diagnos.

Få saker tycks provocera människor lika mycket som incels. I varje incel-tråd tar folk chansen att spy galla över dem. Många menar att det inte alls kan vara omöjligt för incels att träffa någon, att de bara inbillar sig det och att de borde skärpa sig.

Om man fortfarande är en incel trots att incel-problematiken inte finns på riktigt. Borde man då skämmas? Förtjänar man att vara en incel för att man inte klarar av något som inte ens är svårt? Borde man känna ett stort självförakt med insikt om att omvärlden (förutom en själv) är helt normal?

Varför väcker incels så starka reaktioner och ilska?

Om de inbillar sig att de har rätt till sex bara genom att existera och utan något att erbjuda så får de skylla sig själva. Relationer fungerar inte så. Det är fakta. 

Har man inget att erbjuda så får man skaffa något att erbjuda. Så fungerar världen oavsett om det gäller vänner, kärleksrelationer, jobb, utbildning osv. Man kan inte sitta och vänta på att saker och ting ska lösa sig själva och att lösningar ska ramla ner i knät på en. 

Få saker tycks provocera människor lika mycket som incels. I varje incel-tråd tar folk chansen att spy galla över dem. Många menar att det inte alls kan vara omöjligt för incels att träffa någon, att de bara inbillar sig det och att de borde skärpa sig.

Om man fortfarande är en incel trots att incel-problematiken inte finns på riktigt. Borde man då skämmas? Förtjänar man att vara en incel för att man inte klarar av något som inte ens är svårt? Borde man känna ett stort självförakt med insikt om att omvärlden (förutom en själv) är helt normal?

Varför väcker incels så starka reaktioner och ilska?

Vad är det som incels ska erbjuda kvinnor? Är det något sexuellt eller kan du vara mer tydlig?