Förälskad i min kollega

Jag har läst någonstans att man INTE ska avslöja sina känslor för den man är intresserad av, eftersom det öppnar upp dörren för en affär, vilket känns rimligt.

Men vill du ha en affär? Risken är stor att detta inte är ditt livs stora kärlek utan som högst en sjaskig affär som slutar med ångest och ånger, eventuellt också en skilsmässa... 

Gör som vi andra. Blunda när du är intim med din man. Efter ett tag har förälskelsen lagt sig!

Sedan är det trist att du verkar inställd dels på att "berätta för honom" om han tar initiativet till en dialog (=du är öppen för otrohet) och dels att du ignorerar det tydliga rådet du fått för att tona ner detta = håll avstång till objektet för din förälkense! Mata inte elden!

Du har barn sa du? Vill du att de ska tänka på dig som en person som svek din make - deras pappa?

Jo. Och jag valde att backa, minimera all onödig kontakt med kollegan och fokusera på mitt äktenskap. Precis de råd du fått här men inte vill ta till dig av.

Se till att ni aldrig hamnar i situationer som inbjuder till privata samtal bara ni två. Vid lunch och fika, se till att andra kollegor alltid är med, undvik att sätta dig precis bredvid honom, prata bara om allmänna saker. Sms:a inte på fritiden, styr in samtal på arbete när ni pratar. Måste du verkligen göra dina arbetsmoment med honom, finns det ingen annan? Det bästa hade ju varit att undvika kontakt helt men om det inte går så behöver du hålla det strikt professionellt. 

Japp, det där är en klassiker när folk förälskar sig i någon annan.

1) Sin partner känner man ut och in, finns inget nyhetens behag där som en gammal bil, den funkar bra, är pålitlig och tar en från a till b.

2) När man är förälskad tenderar man att idealisera den andra, dvs man bygger upp en bild av den andra personen som är mer baserat på vad man själv drömmer om än vad personen verkligen är. Och jämför man vilken människa som helst (ink din man) med en fantasi så kommer ju alla te sig lika tråkiga i jämförelse.

3) Man bygger upp fantasibubblor om hur ett förhållande med den andra skulle kunna vara som givetvis är perfekta för det är ju fantasier inte verklighet och fantasier kan man ju forma som man vill vilket inte går att jämföra med den krassa verkligheten med alla måsten som inte alltid är lika glammigt. Vilken relation känns inte tråkig i jämförelse med en idealiserad fantasi?

4) Givetvis längtar man efter att kunna förverkliga dessa fantasier och ens partner är ju i vägen för det, ännu fler minuspoäng för tråkmånsen hemma.

5) Du kommer inte lyssna på något någon säger
Nej det gör du verkligen inte för då hade du låtit bli att hålla på och chatta med kollegan. Det du gör är att du medvetet spär på dina känslor och rusar fram som en blind buffel men INTALAR dig själv att du "försöker" för att det låter bättre och får dig att framstå som en mer ansvarsfull, empatisk person.Det du vill med din tråd är det 9 av 10 vill men såna trådar, dvs få andras medhåll och stöttning så du ska kunna gå vidare med kollegan och bedra din man utan att ha så dåligt samvete över det.

Andras erfarenheter kommer inte hjälpa dig ett dugg så länge du inte är kapabel att ta till dig även det som säger att de inte är en bra ide utan letar med lupp efter BARA de som säger att det där är en skitbra idé som med all säkerhet kommer funka jättebra och är värt det till 100%

Det vet du inte ett dugg om förrän EFTER att du levt med kollegan lika lång tid som du har med din man. ALLA kan verka jättegoa vid sidan av och då man kan välja vilka sidor man visar upp, men det är en HELT annan sak att leva ihop då alla brister kommer fram vare sig man vill det eller ej.Du är inte på gränsen, du har passerat gränsen för länge sen och det skulle du lätt kunna få bekräftat genom att fråga din man vad han tycker om dina känslor för och ditt agerande med kollegan... men det vill du såklart inte, eller hur?  Och jag tror du vet mycket väl varför.Spelar det någon roll vad andra har för erfarenheter när du.

1) Redan VET att det du håller på med kollegan är fel
2) Inte vill ta till dig något annat än det du vill höra
3) När det enda du söker är medhåll för att gå vidare med det du redan vet är fel

Tror du på det där själv?

Om det är vad du vill, varför gör du då följande.

1) Slänger på 10 liter bensin i elden genom att hålla på och chatta med kollegan när du vet exakt vad det kommer leda till?

2) Vill "prata ut med kollegan om dina känslor" när du vet att den enda anledningen till det är att du vill få det bekräftat att kollegan känner likadan så ni ska kunna gå vidare med er relation och ta det till nästa nivå.

Om du på allvar vill det du påstår att du vill så är det bra om du börjar med att vara ärlig med dig själv

Jag tycker det är okej att vara attraherad av en kollega och flirta lite. Det är väl vad man gör sen som räknas.

Jag väntade i alla fall tills mitt intresse hade lämnat det jobbet, för det är oproffsigt och mycket riskabelt att hålla på med någon på samma arbetsplats.

Fan vad jobbigt TS. Jag lider verkligen med dig!

Tyvärr tror jag att du måste byta arbetsplats om du inte vill satsa på kollegan för att trycka undan såna här känslor går inte.

Förälskelse går faktiskt över, kroppen måste släppa efter ett tag. Men det kan ta upp till ett år.

Varför är du så onödigt hård mot TS? Fattar du inte att det här är en skitjobbig situation för henne?