Partners familj trycker ner mig!

Jag förstår. Ja någonstans har jag förstått att hans sida har riktiga problem. Man kan ha krockar men att genuint vilja förstöra en människa fy fan.

Ja säkert. Men det kan jag få höra av svenska föräldrar också? ser inte det som största problemet just nu.

Hur ger det här:

Det här????
Hur kan du säga att ni älskar varandra när han får dig att må dåligt och att du överreagerar när du helt sunt reagerar på hans familjs skit och säger ifrån? Hur kan du säga att han älskar dig när han vill ändra på dig? Hur kan du säga att han älskar dig när han inte står upp för dig gentemot sin familj?

Så, hur ger "han får mig att känna mig sjuk och att jag överreagerar" "kärleken mellan oss är det inget fel på"?????

Jag är säkert blind. vi har alltid det bra med varandra men våra problem är alla runt oss. Och ännu större problem nu ser jag när han inte ens står upp för mig utan får mkg känna mig som problemet.

På vilket sätt har det blivit bättre genom åren ni varit tillsammans? Har det gått åt rätt håll (blivit bättre) eller fel håll (bilvit värre)? Det enda sättet det kan bli bättre på är om du förvandlas helt till någon annan. Det kommer inte spela någon roll vad du gör, de kommer alltid hitta något fel på dig. Till slut är du bara ett skal, helt tom inuti. En robot helt enkelt. Men inte ens då kommer du att vara felfri och de kommer att acceptera dig.

Jag börjar känna mig mer och mer som inte mig själv. Blivit extremt osäker som person från att alltid varit sjukt självsäker. Man ser på mitt utseende att det försämrats då jag inte alls mått bra men försökt ändå se det som att allt kommer bli bra. Hela mitt liv går just nu ut på att göra andra nöjda för att saker ska funka. Det ska inte min partner tolerera från början utan stå upp för mig om han verkligen älskar mig.

Att du skrivit ditt inlägg visar på att du börjar reagera på att det är fel, det de gör. Att er relation inte är så bra som du trott. Självklart kan allt vara rosa fluff och sockervadd när ni är ensamma men ni är inte på en öde ö. Ni har människor omkring er som har synpunkter på dig, din kultur, hur du är etc. 

Du skrev i något inlägg om att kärleken övervinner allt. Sorry, det gör den inte. Det är en romantisk dröm som inte har någon som helst förankring i verkligheten. Livet är inte en romantisk film där man lever lyckliga i alla sina dagar. 

Det är inte DIG det är fel på. Du har all rätt att vara precis den du är utan att få en massa skit för det. Din fästman gaslightar dig när han säger att du överreagerar på helt normala saker att säga ifrån om. Han får dig att tro att du är problemet, att du är sjuk/överkänslig som reagerar. Men DU ÄR INTE PROBLEMET! Så gör dig av med det verkliga problemet, dvs han och hans familj.

Men det låter väl inte som en bra relation, att inte kunna vara sig själv?

Mår du dåligt av att försöka passa in i deras mall och blir osäker på dig själv så måste du väl försöka backa och ta hand om den du är så att du kan må bra?

Jag vet det. Det är inte mig de är fel på absolut inte. 

han säger alltid att vi gått igenom så mycket att vi klarar allt för vi älskar varandra och kan vara oss själva med varandra till alla procent. Men problemen är runt oss och det påverkar mig. Och att han nu inte försvarar mig visar på att i slutet av dagen skiter han fullständigt i mig.

Är det inte?

De är elaka och trycker ner dig idag och har gjort i 4 års tid. Det kommer inte att förändras till det bättre. Du skriver att ni ska gifta er. Vad brukar komma efter giftermål? Oftast är det barn. Så det kommer att bli ett problem det också för du kommer inte klara av att lösa de problem som redan finns tills dess. Och din pojkvän är tyvärr en mammagris som inte kan stå på egna ben och säga ifrån när hans blivande fru blir illa behandlad av hans familj. 

Jag har haft turen att träffa en man som respekterar mig väldigt mycket. Han skulle aldrig dra sig för att säga ifrån om någon av otrevlig mot mig och jag behövde hans stöd. Han har sagt ifrån till min mamma när hon gick över gränsen och jag stod ledsen och visste inte hur jag skulle agera. 

Jag får en känsla av att du är förblindad av det du tror är kärlek. Men tänk efter vad du vill att ett förhållande ska vara. Jag tänker inte på de rosa molnen som man svävar på i början av ett förhållande. Vad vill du ha ut av ett förhållande på sikt?  Vad brinner du för? 

Hade min mans familj bemött mig så som din blivande mans gör så hade jag lämnat förhållandet. För kan de inte respektera den kulturen som jag har valt att leva i så kommer de aldrig att respektera mig. I deras ögon kommer du alltid att vara en svensk tjej som är snål och saknar kultur.