Partners familj trycker ner mig!

Gör slut. Det kommer aldrig att fungera, det kommer att splittra er. Vad du än gör, skaffa inte barn med honom. 

Du har all fakta nu, så gör inget misstag.

Och vad gör din partner när detta uppstår? Under dessa 4 år? Har han sagt emot sin familj och stått upp för dig? 

Så både hans familj OCH han tycker att du är fel, gör fel, och har fel. Du förstår att detta inte kommer bli bättre med åren va? Gift dig inte med honom. 

Fast er kärlek hjälper ju inte mot detta problem, eller hur? 

Han låter stillasittande se på när du får ta en massa skit. Tycker du det är kärleksfullt?

Det här kommer inte bli bättre och du kämpar för att gifta in dig i detta. Då får du stå ut med dessa idioter, ingen kommer jobba för att något ska bli normalt.
Kulturkrockar kan lösas upp allt eftersom generationer tillkommer, din kille är inte en sån person.

Min erfarenhet är att när "mannens sida" är "knasig" och mannen inte snabbt sätter ner foten, så handlar det om att han låter någon annan driva de frågor han är för feg för att driva själv.

Så han kan stå där och framstå som feminist, godhjärtad och generös, utan att ALLS behöva visa det!

Han tycker du överreagerar för han håller fullständigt med sina föräldrar och släktingar på ett plan. Och han jobbar på att få dig att vara mer som dem, utan att själv framstå som likadan som dem 

Jag glömde det viktigaste. Jag är själv invandrare. Mina föräldrar har alltid ansett att svenskar är ett folk som är mindre värda. När jag träffade en svensk man har de i alla fall haft vett att hålla käft om honom. Men min man har alltid sagt att han är övertygad att de hade accepterat honom mer om han kom från det land som jag är född i. 

Idag har vi extremt lite kontakt med mina föräldrar för jag vill inte leva mitt liv så som de anser att jag ska leva det. Kommer din blivande make att kunna göra detsamma för dig?

Min svärmor skulle aldrig komma på tanken att kommentera min sminkning. Jo, om jag hade fått en fläck mascara på fel ställe då hade hon sagt till mig så att jag kunde fixa till det. 

När inte 4 år är tillräckligt för att hans familj ska sluta fälla kommentarer om att du/svenskar byter partner hela tiden eller whatever, så kommer de nog aldrig att acceptera dig.

Och det kommer bara att bli ännu mer kultrukrockar när ni får barn, det kan du räkna med. De kommer att göra saker helt annorlunda och tycka att deras sätt är rätt.

Så- orkar du verkligen med detta?

Missade du biten att jag skrev att jag är invnadrare?
Jag vet att det inte behöver vara så men jag vet också hur det är.

Och när du är gravid kommer du att få höra en massa om ditt utseende, att du har gått upp för mycket/för lite i vikt, hur du ska äta osv osv osv. 

Hur ger det här:

Det här????
Hur kan du säga att ni älskar varandra när han får dig att må dåligt och att du överreagerar när du helt sunt reagerar på hans familjs skit och säger ifrån? Hur kan du säga att han älskar dig när han vill ändra på dig? Hur kan du säga att han älskar dig när han inte står upp för dig gentemot sin familj?

Så, hur ger "han får mig att känna mig sjuk och att jag överreagerar" "kärleken mellan oss är det inget fel på"?????

På vilket sätt har det blivit bättre genom åren ni varit tillsammans? Har det gått åt rätt håll (blivit bättre) eller fel håll (bilvit värre)? Det enda sättet det kan bli bättre på är om du förvandlas helt till någon annan. Det kommer inte spela någon roll vad du gör, de kommer alltid hitta något fel på dig. Till slut är du bara ett skal, helt tom inuti. En robot helt enkelt. Men inte ens då kommer du att vara felfri och de kommer att acceptera dig.

Att du skrivit ditt inlägg visar på att du börjar reagera på att det är fel, det de gör. Att er relation inte är så bra som du trott. Självklart kan allt vara rosa fluff och sockervadd när ni är ensamma men ni är inte på en öde ö. Ni har människor omkring er som har synpunkter på dig, din kultur, hur du är etc. 

Du skrev i något inlägg om att kärleken övervinner allt. Sorry, det gör den inte. Det är en romantisk dröm som inte har någon som helst förankring i verkligheten. Livet är inte en romantisk film där man lever lyckliga i alla sina dagar. 

Det är inte DIG det är fel på. Du har all rätt att vara precis den du är utan att få en massa skit för det. Din fästman gaslightar dig när han säger att du överreagerar på helt normala saker att säga ifrån om. Han får dig att tro att du är problemet, att du är sjuk/överkänslig som reagerar. Men DU ÄR INTE PROBLEMET! Så gör dig av med det verkliga problemet, dvs han och hans familj.

Men det låter väl inte som en bra relation, att inte kunna vara sig själv?

Mår du dåligt av att försöka passa in i deras mall och blir osäker på dig själv så måste du väl försöka backa och ta hand om den du är så att du kan må bra?

Så han har en familj med idioter och rasister. Låter inte som något man vill ha i sitt liv. Du kan ju fråga dem varför de ens bor i landet om nu svenskar är så hemska.

Troligen känns det så, för att det ÄR så. Ingenting kommer "duga", eftersom de inte respekterar dig för den du ÄR, utan tänker att du ska anpassa dig. Och eftersom det är en grupp kommer du aldrig någonsin kunna göra ALLA nöjda.

Resultatet är att du tappar dig själv och kämpar med "dig själv" och helt missar att du faktiskt befinner dig i en miljö som är kvävande och inte alls sund. Det är inte min bild av kärlek i allafall, att trycka ner folk och försöka få dem att vara någon annan.

Det låter som att du är traumabunden till din pojkvän. Han är så fantastisk (eftersom han är det mellan varven när han inte trycker ner dig). Ni har varit ihop i 4 år.