Tvinga barn leka med klasskompisar?

Jag förstår hur du menar, och håller med om att det är viktigt med integritet, men vet också flera gånger då jag i sjuårsåldern tyckte att mina föräldrars påhitt var ABSOLUT SKRÄP tills vi faktiskt kom iväg och det visade sig att det var rätt kul ändå... Museibesök, resor, mina vänner, deras vänner, osv. Ofta grät jag stort innan men ville tillbaks nästa dag sen. Stackars mamma.

Point being att jag är tacksam att jag ändå blev ivägsläpad. Så fattigt mitt liv hade varit annars.

PS tycker att den här delen i att uppfostra ett barn är så mycket mer hemmets ansvar än skolans...

Jag kan hålla med dig om det handlar om en ny bekantskap, att inte tvinga men uppmuntra, till lek just för att det kan visa sig bli en jättefin vänskap, så absolut. Men i detta fallet när barnet redan gott och väl vet att det inte är så kul att leka med just den här klasskompisen, ja då bör man lite och lyssna på sitt barn. 

Det är absolut i hemmet den allra största och viktigaste delen av uppfostran sker, men det är ofrånkomligt att den största delen av det sociala umgänget med andra barn sker i just de miljöer jag nämnde. Att om och om igen tvinga sitt barn att leka med någon den inte vill kommer inte lära barnet acceptera olikheter, utan kommer snarare att resultera i motsatsen. 

Jag försöker att tänka mig tillbaka till min egen barndom och hur jag skulle känna om mina föräldrar eller andra vuxna skulle tvinga mig att umgås med vissa barn och jag ryser över tanken.

Även om vi har många likheter så finns också olikheter i vad vi tycker, hur vi beter oss, vad vi gillar o.s.v. Detta gör at vi går ihop med olika människor olika bra.
I större sammanhang, där man är många om att göra saker tillsammans spelar dessa olikheter mindre roll och det är ofta också i dessa sammanhangen man finner nya kamrater, som man känner samhörighet och kompatibilitet med.
Men att på tu man hand tvingas umgås med någon man inte känner detta för blir en helt annan.

Såklart är det inte bra om vissa barn blir utfrysta, men ansvarsfrågan är en helt annan. Barn med udda intressen, svårigheter för sociala koder, samarbetssvårigheter, humörsvängningar, bristande fostran, sämre uppfinningsrikedom och initiativförmåga till aktiviteter e.t.c. kommer sannolikt ha svårare att finna kompisar de går bra ihop med.

Var det bara jag som hade foräldrar som umgicks med sina kompisar som hade barn? Vi barn foljde ju med foräldrarna och hälsade på olika familjer, och vi barn fick ju umgås med varandra oavsett hur bra vi gillade varann eller inte. Vissa var ju roligare än andra, vissa fick man mest stå ut med under ett par timmar. En minns jag att jag var nästan lite rädd for, hon hade en sån stirrande blick. Men nog hittade man alltid nåt att gora tillsammans.

Bara så du vet, min erfarenhet från barndomen är att tre tjejer är en dålig kombo eftersom en nästan alltid blir utanför och att de andra två snackar skit om henne. Två eller fyra är bättre.

Hade du uppskattat om någon gjorde så mot dig, TS?

Vet inte om du har läst hela tråden. Fick flera svar, tänkte om, saken är löst, alla inblandade glada över nya planen. 

Tack alla för svaren!

Men vad förvånad jag blir över alla svar. Jag tycker du gjorde helt rätt. Ibland får man bjuda till och ge det en chans till. Det är ganska annorlunda att leka en och en  hemma ju jämfört med att leka i skolan. Sen behöver du inte göra det ofta men nån gång då och då. Finns chans att dom kommer närmre varandra. Och om man hämtar vid 4 och barnet får hem igen halv 6 så hinner man ju bara vara hemma typ en timme. Hur farligt är det? 

Lätt att säga när den som får "bjuda till" är någon annan du själv.

Tror nån ville veta hur det gick. 
Jätte jätte bra!! Noll problem! Lekland men sen hem en sväng med. 

Min slutsats, Ibland vet man bättre än sitt barn faktiskt. Jag är jätteglad att jag inte gav med mig.

Tror det kan bli en fin kontakt mellan dom. Kommer absolut uppmuntra till mer umgänge mellan dom! Men inte tvinga, även om det denna gång blev jätte bra, så skrev nån nåt om att lära barnen att deras vilja är viktig, det är ju en ganska viktig punkt.