Tvinga barn leka med klasskompisar?

Jag känner igen mig! Har också tyckt det varit jobbigt att säga nej när kompisars föräldrar frågat och mitt barn inte vill. Men jag har rannsakat mig själv och insett att det är en ängslan hos mig, att jag vill vara alla till lags osv. Men det är inte min dotters jobb att fixa det. Vill hon inte så vill hon inte. Jag vill heller inte bli tvingad till umgänge med nån jag inte vill hänga med. Jag tänker att det är viktigt att visa din dotter att hennes åsikter räknas, att hennes vilja respekteras. Risken är ju annars att hon lär sig att hennes vilja är oviktig, och att det är viktigare vad andra vill, tyvärr det finns gott om människor som gärna utnyttjar detta. Stå upp för henne!

Sen tycker jag fortfarande det är jobbigt att säga nej, det blir lätt att man vill komma på ursäkter, men jag jobbar på saken. Jag säger att hon inte kan eller ibland att hon faktiskt inte känner för det just nu. 

Jo så e de kanske. Det skulle varit 4e ggn hon sa nej nu ifall hon sagt nej. Men sen tänkte jag lite, om alla säger nej kommer dom ju inte lära känna de här tjejerna bra heller... 

Min tanke va inte att bara släppa allt åt min dotter när tjejen kommer hit hade tänkt styra upp saker de kunde göra tillsammans.. Men a, fick mig en tankeställare när jag såg  alla svaren nu. Det kanske inte var så bra idé efter allt.... 

För att gå lite mot strömmen så har vi för små barn ordnat lekträffar även med barn som de inte kom överens med. Alltså det här gäller i åldern när man fortfarande är närvarande som förälder och har koll så att man kan få en inblick i dynamiken och kanske hjälpa dem reda ut några fnurror.

Typ, Kalle och Putte, som brukar vara bästa vänner, har bråkat och tjafsat under den senaste veckan på förskolan. Vi tar dem till lekplatsen någon timme och ser hur det verkar ligga till.

Eller att den nya eleven inte verkar komma in i klassen så vi föräldrar ordnar lite lekträffar i mindre sammanhang för att ge dem en chans att bygga upp en relation.

Du behöver inte köra över ditt barns vilja och känslor, men kanske se om det finns lite flexibilitet och utrymme för förhandling. Glass kan hjälpa.

Om de behöver komma in mer i gruppen får de föräldrarna ta det med skola/fritids, det är inte din dotters ansvar att fixa på fritiden. Risken är att det får motsatt effekt. 

Ja, jag tycker du gjorde fel.
Hade du gillat om din partner bjöd hem en av dina kollegor som du inte hade nåt gemensamt med, och förväntade sig att ni skulle umgås?

Men inte kan man väl tvinga barn till att umgås med någon.. vill flickan inte så är det så. Man måste få välja sitt sällskap själv. En annan sak är givetvis i grupp, då bör alla barn få vara med. men att tvinga barn att umgås på tumanhand, nej det är inte särskilt snällt. 

Fick komma på en lösning. Tar med tjejen plus bästa kompisen till lekland. Mer avslappnat i grupp säkert rätt tänk.. 

Oj! Vilka svar du fått. Jag tycker inte ALLS att det kan jämföras med att som vuxna "tvingas" umgås. Jag ser flera problem med den frågeställningen. JAG som vuxen har redan gått igenom en barndom och ungdom där jag lärt mig tolerera fler personer än mina bästisar, så OM en annan vuxen person, trots att den också gått igenom en hel barndom och ungdom - ändå är så outhärdlig för mig att umgås med att jag inte klarar av det, ja det är en helt annan sak. Finns ännu fler orsaker men -

Jag hade kunnat göra precis som du, TS. Tycker det verkar som en fin idé att låta barnet som har svårt att komma in i gruppen leka hos er, medan du erbjuder nånslags aktivitet och finns nära till hands. Blir det totalknas och du märker att det inte funkar är det väl bara att avbryta och förklara för den andra föräldern att tyvärr, det funkade inte. Lycka till, och berätta gärna hur det går, om du genomför det :)