Tvinga barn leka med klasskompisar?

Oj! Vilka svar du fått. Jag tycker inte ALLS att det kan jämföras med att som vuxna "tvingas" umgås. Jag ser flera problem med den frågeställningen. JAG som vuxen har redan gått igenom en barndom och ungdom där jag lärt mig tolerera fler personer än mina bästisar, så OM en annan vuxen person, trots att den också gått igenom en hel barndom och ungdom - ändå är så outhärdlig för mig att umgås med att jag inte klarar av det, ja det är en helt annan sak. Finns ännu fler orsaker men -

Jag hade kunnat göra precis som du, TS. Tycker det verkar som en fin idé att låta barnet som har svårt att komma in i gruppen leka hos er, medan du erbjuder nånslags aktivitet och finns nära till hands. Blir det totalknas och du märker att det inte funkar är det väl bara att avbryta och förklara för den andra föräldern att tyvärr, det funkade inte. Lycka till, och berätta gärna hur det går, om du genomför det :)

Jag förstår hur du menar, och håller med om att det är viktigt med integritet, men vet också flera gånger då jag i sjuårsåldern tyckte att mina föräldrars påhitt var ABSOLUT SKRÄP tills vi faktiskt kom iväg och det visade sig att det var rätt kul ändå... Museibesök, resor, mina vänner, deras vänner, osv. Ofta grät jag stort innan men ville tillbaks nästa dag sen. Stackars mamma.

Point being att jag är tacksam att jag ändå blev ivägsläpad. Så fattigt mitt liv hade varit annars.

PS tycker att den här delen i att uppfostra ett barn är så mycket mer hemmets ansvar än skolans...