Rituella inlägg och subliminala budskap

Jag drömmer mig bort från det liv jag lever till en värld bortom tid och rum utan alla värdsliga ting. Om en bara för en stund kan jag andas ut och känna något som skulle kunna vara glädje och lycka. Jag vet dock att jag måste återvända till denna värld och det gör att en stilla tår trillar ner från min kind.

Ofta mest bombastiskt gnäll över ibland rena I-landsproblem. Men ett och annat inlägg som väcker eftertanke och bryderier, samt nyfikenhet.

Vissa skribenter formulerar sig med ord som även en ordrik måste slå upp/googla för att förstå betydelsen av. Andra skribenter är mer ordfattiga men vem har sagt att det är något fel att vara spontan men fåordig?

De flesta är ganska mellanmjölk men vissa reagerar med ryggmärgen och formulerar sig då obetänksamt. Det är inte lätt alla gånger att vara en känslig individ som tar illa upp bara av att höra eller se andras åsikter och uppfattningar. Är det så ställt kanske individen bör börja fundera över varför hon tar något personligt som inte är menat att vara personligt.

Många menar sig tänka rationellt men är snarare mest subjektiva, inget konstigt i det, då vi ju är känslovarelser.

Jag önskar att AI och Chat-gpt kunde ha en särskild sub för människor som är ledsna och besvikna över livet och behöver prata av sig. Om AI visar sig bra på att kunna förstå och trösta människor kan det iallafall bidra med något gott.

Jag är det fattiga ordets improvisatör, det enkla hemmanets dotter och hedmarkernas barfotaflicka. Under karghetens fana i en plats av strävan. Rangordning förlorad och fördärvad. Odlad av mager jord, passion som blommar i rabatt och kruka, hem för ärad växtlighet. Jag är ett iakttagande subjekt, ett iakttaget objekt, vaggad till sömns av mistlurens avlägsna rop.

Ta min hand och fly med mig bortom tid och rum. Längtan är stor. Längtan efter något nytt. Något tryggt. Tillsammans kan vi klara allt. Du är stjärnorna som glimrar på himlavalvet. Dig ska jag följa genom helvetets portar och till världens ände.

Att säga det man menar eller att mena det man säger, vilket är viktigast?