Rituella inlägg och subliminala budskap

Angående trädet, så besökte jag en kär gammal vän för någon sommar sedan. Vännen var så förändrad att den inte längre gick att känna igen, men jag visste ändå att det var min gamla vän. När jag var liten hade vi många glada stunder ihop. Jag återsåg min vän varje sommar och sedan tog besöken slut. Det var den tiden i livet då jag flyttade långt bort för att utbilda mig, medan min vän stannade kvar på samma plats och väntade på mina besök. Jag tog inte farväl, utan plötsligt var jag bara borta. Sjutton långa år senare återvände jag och trodde att allt skulle vara som förut, men då hade min vän gått igenom de två sista stegen som du beskriver. Min vän, som jag brukade balansera ut på över vattnet, låg nu i vattnet och hade förvandlats till en murken gammal stock. Det gjorde mig ledsen att se, men min kompis påminde mig om att min vän, det nästan horisontellt växande trädet som sträckte sig ut över vattnet, bara hade övergått i en ny existens. Nu hade det blivit ett hem åt en massa små vattenlevande kryp som behövde någonstans att bo. Det gjorde mig glad att tänka på ☺️

Nå ja, kanske blev lite artistaktig kommentar i slutet, men annars passar väl ljudfilen med kedjans namn. Kom kanske med lite som inte skulle ha varit med, så den riktiga inspelningen börjar 15 sekunder in. Lite gitarr alltså, fast jag är inte något bra på det. soundcloud.com/nea-389633030/nat-litet

Ja, kanske är den inte helt ovälkommen om upplevelser tar mer än de ger, jag vet inte. Det stämmer, jag hade en vän, vi besökte ett område nära ryska gränsen, sedan tog vi tåget hem och från centralstationen blev det som lite bråttom och det blev inget ordentligt avsked. Sedan sågs vi inte mer eftersom hon inte fanns så länge till.

Döden är upphörandet av metabolismen, förmodligen av jag-upplevelsen med. Å andra sidan, jag-upplevelsen upphör även vid medvetandeförlust och vid djup drömlös sömn. Upplevelser är det enda vi har. Jag-upplevelsen kan också ge oss infallsvinkeln att jaget är en utomstående betraktare av omvärlden, fast vi egentligen är en del av den, lika integrerad som solen, bergen eller haven. Och, här är ju mina små tankar som jag funderar på till och från, att medvetandet möjligen är det som egentligen skapar alltet och i så fall är en avgörande del av existensen. Som stöd har jag bland annat dubbelspaltexperimentet och en del olika kloka personer, som jag på intet vis försöker att jämföra mig med. Mot mig har jag större delen av materialismen.

Ja, det kan vara så! Å andra sidan, även om vi utgår från materialism och påståendet att universum är oändligt, så uppstår möjligheten att vi kan uppstå oändligt många gånger, säg jr35j4, den är en kombination som kommer att uppstå oändligt många gånger om vi genererar olika kombinationer i en evighet. Om det går att applicera eller översätta till jag-upplevelser vet jag inte. Däremot tror jag faktiskt att vi uppgår i potentialer och möjligheter, varur vi väl stammar. Fast jag erkänner, jag är väldigt okunnig inom detta området!

Ja, kanske är den inte helt ovälkommen om upplevelser tar mer än de ger, jag vet inte. Det stämmer, jag hade en vän, vi besökte ett område nära ryska gränsen, sedan tog vi tåget hem och från centralstationen blev det som lite bråttom och det blev inget ordentligt avsked. Sedan sågs vi inte mer eftersom hon inte fanns så länge till.

Döden är upphörandet av metabolismen, förmodligen av jag-upplevelsen med. Å andra sidan, jag-upplevelsen upphör även vid medvetandeförlust och vid djup drömlös sömn. Upplevelser är det enda vi har. Jag-upplevelsen kan också ge oss infallsvinkeln att jaget är en utomstående betraktare av omvärlden, fast vi egentligen är en del av den, lika integrerad som solen, bergen eller haven. Och, här är ju mina små tankar som jag funderar på till och från, att medvetandet möjligen är det som egentligen skapar alltet och i så fall är en avgörande del av existensen. Som stöd har jag bland annat dubbelspaltexperimentet och en del olika kloka personer, som jag på intet vis försöker att jämföra mig med. Mot mig har jag större delen av materialismen.

Ja, det kan vara så! Å andra sidan, även om vi utgår från materialism och påståendet att universum är oändligt, så uppstår möjligheten att vi kan uppstå oändligt många gånger, säg jr35j4, den är en kombination som kommer att uppstå oändligt många gånger om vi genererar olika kombinationer i en evighet. Om det går att applicera eller översätta till jag-upplevelser vet jag inte. Däremot tror jag faktiskt att vi uppgår i potentialer och möjligheter, varur vi väl stammar. Fast jag erkänner, jag är väldigt okunnig inom detta området!

Vad spännande att få lyssna på! Tack för att du delar med dig 🤩 Är det du som har gjort låten? När jag lyssnade på den fick jag en känsla av att segla fram över havet med lagom vind i seglen. Att det var i slutet av sommaren och allt var perfekt, men ändå vemodigt eftersom det snart skulle ta slut ⛵️ Men det var bara min tolkning och den kan ju vara helt uppåt relingen 😅 Hursomhelst så var det vackert spelat!

Vad sorgligt med din kompis och det hastiga avskedet! Ibland är det tur att man inte vet att det är sista gången man ses, för då hade man aldrig släppt taget. Samtidigt kan ett avsked som blir lite för bråttom och inte riktigt ordentligt kännas sorgligt i efterhand 🥺 För mig var avskedet så vardagligt det kunde bli. Nästan som en ritual som vi hade gjort hundra gånger förut, som om vi hade övat på det. Sedan, när det var det riktiga framträdandet, så visste jag inte om det och kunde inte skilja det från de tidigare repetitionerna. Men det var också något fridfullt i det, att det var det lätta och vardagliga fram till att det inte var det.

Du avslutar med att skriva att du är väldigt okunnig inom detta område, men det tycks vara tvärtom. Jag återkommer när jag (som är väldigt, väldigt okunnig inom detta område) har läst på lite om dubbelspaltexperimentet. Eller så återkommer jag ändå, utan att ha läst på, och ser vad jag har att säga om saken ur en annan vinkel. Den väldigt, väldigt okunnigas ☺️

Ingen av oss vet vad medvetande grundar sig på, eller hur det kan uppstå, så på den fronten är vi nog lika okunniga, eller kunniga, beroende på synvinkel. Vi kan bara argumentera på olika vis och lägga fram våra tankar och idéer om det. Ibland har jag prövat mina idéer mot andras och fått både mothugg och medhåll och märkt att det finns mycket kvar att utveckla, om det nu är något att satsa på. Jag är övertygad om att du är kunnigare än jag på matlagning, relationer av olika slag och konst, bland annat, vilket dels är uppskattat, dels viktigt. Speciellt jämfört med de här lösa funderingarna om medvetandets natur, som i och för sig kanske kan bli lite mer konkreta. Nu med de här tillkomna besvären, att jag inte är så stark och rörlig och förändrad känsel här och där, med mera, så kanske man får göra något annat än sådant som kräver något fysiskt av en. Det är ledsamt, men man får försöka, lite att engagera sig i på något vis är nog bra som hobby och intresse.