Rituella inlägg och subliminala budskap

Ja, det är alltid intressant att pröva sina tankar mot andras. Mina kunskaper är ofta väldigt flyktiga, så flyktiga att jag en gång lyckades fantisera ihop ett träd som inte finns. Trädet lund. Jag trodde att lunden existerade, precis som lönnen, linden och eken, ända tills jag blev konfronterad av verkligheten aka min bästa kompis i trädgårdsklassen. Hon ställde precis de rätta frågorna för att smula sönder mitt fantasiträd till några futtiga små barkbitar. Frågorna som ställdes var ?Var växer en lund??, ?Har du någonsin sett en?? och ?Hur ser löven ut??. Som tur var så var inte lunden mitt favoritträd, utan bara ett träd i mängden. Det hade ju varit värre annars 😅 Att ens intressen formas efter livet och dess förutsättningar är säkert bra, precis som att livet formas efter ens intressen och förutsättningar. Men jag är glad att du intresserar dig för nya (gamla?) intressen igen om du inte har möjlighet att göra vissa saker som du gjorde tidigare. Hoppas verkligen att du känner dig mindre begränsad och återfår din styrka på alla vis så småningom!

Fler svar puttrar i grytan, men de har inte puttrat färdigt ännu 🥘

Din tankegång och idé där är riktigt inspirerande och kreativ. Jag blev fascinerad av att läsa den! Och du är inne på ett intressant spår dessutom. Ett geni som hette Wheeler kom på att man väntar tills spalten är passerad och därefter bestämmer man vad man ska mäta, banan genom spalt 1 eller spalt 2, det så kallade delayed choice-experimentet. Om vi då applicerar Wheelers experiment i kosmisk skala börjar det bli riktigt spännande. Speciellt ur ett medvetandeperspektiv. Fast jag är ju ingen fysiker, kvantfysiker eller matematiker heller, på sin höjd en hobbyfilosof, men lite förstår jag nog. 

Haha! Tycker du om träd och skog och så där? En gång då jag gick över ett ställe som heter Skillnaden drömde jag på natten att jag gick över där igen, en påtaglig dröm med stora likheter den den faktiska promenaden. Med hjälp av några detaljer kunde jag skilja dem åt. Det var annars ett intressant namn på ett träd, man härleder det till en lund, och lite grand en lind, så klart enbart baserat på ordet.

Skulle åtminstone en del av medvetandet kunna beskrivas som ett informationsflöde? Informationsflöden skulle kunna beskrivas med hjälp av en funktion f(x)=y, där x representerar något som med hjälp av funktionen ger informationen, som representeras av y. Fast innehållet beskrivs ju inte. Innehållet i den här informationen är att jag har en neurologisk åkomma, relativt nytillkommen, som förkortas med två bokstäver. Det innebär att det inte alltid blir som man vill. Men jag är beredd att försöka. Tack! 

Vi har olika fallenheter och svårigheter. Jag är exempelvis dålig på konst, samhällsvetenskap och historia, dessutom hopplöst obildad vad gäller film och kultur och med stora kunskapsluckor vad gäller trender. Utöver det dålig på romantiska förhållanden. Förmodligen är jag avvikande på flertalet sätt, jag har aldrig dansat med någon, aldrig varit på någon hemmafest eller disco heller. Nördig och enkelspårig är två egenskaper som stämmer ganska bra in på mig, skulle du kalla mig lite dum kommer jag inte att protestera speciellt. Men något litet kan jag med, ett par jolletävlingar vann jag som liten, mest för att de arrangerades och för att jag blev uppmuntrad till det. I skolan, inklusive gymnasiet hade jag lätt för matematik även i den avancerade gruppen, fast jag svävade ut i ämnet för mycket och bra på det är jag inte, trots att jag har eftergymnasiala kunskaper i det i någon mån i form av fristående kurs. Logik har jag lite koll på och bägge de här ämnena har jag använt mig av som verktyg på andra ämnen jag funnit intressanta. Bägge de här ämnena är egentligen språk, även de tre andra språk jag läste gick okej. Samhällskunskap och historia och lagsporter gick betydligt sämre.

Lättskrämd är jag och något hände för inte länge sedan. Flera dagars konstant rädsla mynnade ut i något. Jag skakar. Rädslan, ångesten, kanske paniken, skär genom hela psyket. Hjärtat slår för fort, för hårt. Lägger mig ner på golvet, det gör man inte om man är normal och kontrollerad och tanken är, liksom allt annat skrämmande.

Då man var liten och ens årtal gick att räkna med en siffra, meddelande man omgivningen om man skadade sig eller blev ledsen. Sedan började man bita ihop, inte gråta eller vara barnslig. Nu tåras ögonen ändå och det känns som att jag håller på att bli galen och sedan kanske jag inte behöver bry mig om något mer. Jag börjar gråta högt och förtvivlat, något brister och går sönder. Framtiden har kommit och jag har inte vad som krävs för att möta den och det börjar isa i fingrarna, händerna. Börjar hyperventilera och en tanke far genom huvudet, jag måste utöva mental hjärt- och lungräddning på mig själv. Andas in djupt genom näsan och räkna en två tre fyr, andas ut genom munnen och räkna en två tre fyr fem sex. Igen och igen och ännu en gång. Nyper mig själv med ena handen i den andra, hårt med naglarna. Fortsätter andas så. Visst börjar det lätta? Ja, jag fortsätter så ännu en stund och reser mig till sist.

Riktigt vågar jag inte slappna av, för gör jag det kanske jag övermannas nästa gång lika plötsligt. Kanske är det bara en naiv tanke att det skulle kunna gå att vara förberedd. Nu är jag här, med en känsla av skam över det som hände, med rädslan att det kan komma tillbaka igen. Men också med den fantastiska lättnaden att det gick över.

Eftersom jag är enkelspårig har jag tyckt om att leva i stundens fascination, se stjärnfall och förundras över en blodröd måne som målar en ljusgata på isen. Eftersom jag är nördig tycker jag om att prova olika idéer, göra fel, göra rätt och allt man behöver ta med i planeringarna och vad som kan optimeras. Men nu är framtiden här och EP och MS skrämmer mig. Obehandlad kan jag inte gå, så jag kommer att behöva ta min medicin och biverkningarna skrämmer mig med. Det gör ont att ha förlorat så mycket, något som känts som en given plats i tillvaron och som nu kanske faller sönder. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. 

Man är en stigande stjärna och framtiden är långt borta. Nu är man en dalande stjärna och framtiden är här. Det gör ont ont ont att blicka in i de sidor man inte riktigt visste fanns. Kanske ska man bara vara glad då det känns bra och det som förut var normalt nu är bra.

Insåg att jag missat att svara på det här! Ja, jag tycker mycket om skog. Susen i träden och lukten av barr och mossa gör mig lugn i själen. Men när det stormar ute blir jag istället olugn och tror att jag ska få en gren i huvudet och dö. Vilken kuslig upplevelse att drömmen och verkligheten var så pass lika varandra! Det har jag också varit med om vid något tillfälle. Vet du vad det var som gjorde att du drömde så speciellt om just den platsen? Har du några speciella minnen eller känslor förknippade med den? Ja, trädnamnet passar in fint i trädkortleken. Det är nästan lika svårt som att genomskåda att hjärter 11 inte hör hemma i en kortlek och är en bedragare, om man inte vet att det slår över till knekt, dam och kung efter tian.

Och nu förstår jag varför jag missat det du berättade för mig senare (i Nattuggletråden), för att jag missat att svara i den här tråden. Jag beklagar innehållet i den här informationen nu i efterhand, fast jag redan känner till den vid det här laget. Formeln ser (enligt mina mycket begränsade kunskaper) rätt och riktig ut! Nej, det blir inte alltid som man vill och vissa utmaningar i livet är större än andra. Det är bra att du är beredd att försöka och jag förstår att du står inför stora utmaningar både fysiskt och psykiskt!

Fler svar är på väg! 🌸

Jag förstår att det är riktigt tufft det du går igenom. Att du reagerar kroppsligt på det är helt normalt och det är även ångesten, sorgen och känslan av att bli galen och inte behöva bry sig mer. Känslan av en förlorad (eller kraftigt förändrad) framtid är inte heller konstig. Stora, svåra livsomställningar skapar massor av olika reaktioner. Reaktioner som skapar nya reaktioner, då man ser sig själv utifrån. Jag tror att du behöver försöka vara så snäll och förlåtande mot sig själv som möjligt.

Det är inte alls konstigt att du är rädd för både sjukdomarna och medicinerna. Oftast behöver man ju inte välja mellan två alternativ som känns motbjudande båda två. Jag är ledsen över och beklagar att du ska behöva gå igenom det här. Verkligen. Men jag vet att du är stark och klok och trots att du säger att du är enkelspårig (som kan vara en stor styrka) så vet jag också att du har klarat av svåra situationer (som kräver flexibelt tänkande), så som att rida ut en storm till havs alldeles ensam.

Det var en sorglig beskrivning att det som förut var normalt nu är bra, men jag förstår hur du menar och förstår verkligen att det gör ont känna sig som en dalande stjärna.

Jag har inte svarat färdigt än, men det var vad jag hade att säga för stunden.