Rituella inlägg och subliminala budskap

Detta var intressant! Jag tänker att mod kan ses på båda sätten. Dels som att man vågar sådant som man är rädd för, dels att det finns gemensamma referenspunkter. Var vi båda passar in i pusslet kan man fundera på. Precis som du skriver är du rädd för vissa saker som andra ser som självklara eller trevliga, samtidigt vågar du sådant som andra ser som otäckt eller skrämmande. Att segla ensam till Island i storm är bara ett exempel på det. Många skulle nog se en potentiellt livshotande situation som skrämmande och i deras ögon är du då modig. Du ser inte den typen av situation som skrämmande och är i dina ögon feg. Om det finns en allmän uppfattning om att det är modigt att möta en eventuellt livshotande situation, då måste du ses som modig. Samtidigt är det andra påståendet också logiskt. Att man är modig när man vågar sådant som man är rädd för. Beroende på hur man ser det är både du och jag fega och modiga på samma gång. Det påminner nästan lite om vårt kära dubbelspaltsexperiment, fast inte med platser utan med egenskaper. Vi kanske är modiga och fega samtidigt.

Fler svar är på G så småningom! 😊

Innan min tavla förstörde sig själv så ägnade jag mig åt självförstörande konst. Det var bara en kort period, i ett speciellt syfte. Jag hade en utställning som handlade om kvinnomisshandel. På väggarna hade jag satt upp tidningsutklipp som handlade om våld i nära relationer. Texten var så liten att man behövde gå in i rummet för att se vad som stod, men golvet hade jag täckt med små sköra gipsfigurer. För att ta del av utställningen behövde man trampa sönder mina skulpturer. Utställningen förändrades under utställningens gång. Den gick i tusen bitar, precis som kvinnorna. Tanken var att tvinga in besökarna i en förövarroll, vilket inte alla tyckte om. Vissa ville inte ens gå in i rummet. Jag tyckte att ditt råd var riktigt bra! Om jag känner för att måla igen så ska jag absolut testa att göra det i mörker. Till dess får jag ägna mig åt mina skulpturer och varför inte läsa den där boken om dadaism. Tack så mycket för tipset! 🤩

Det kan nog kallas taktiskt blomsökande, eller spelstrategi, och vittnar om uppfinningsförmåga! Ska just inte klotta ner hela kedjan, men tussilago har redan kommit lite, samt en liten blå blomma, en Scilla månntro.

Ja, det är en fördel när benen inte är i så bra skick. Det hade säkert varit trevligt! Det kan vara fint att färdas i lite hastighet med, nog hade det varit riktigt muntert! Backarnas härskarinna, krönt med hjälm, visslandes efter vind i ryggen. Ja, en del uttryck kanske helt enkelt uppstår på grund av improvisatoriska rim som fungerar, där uttryckens glädje trumfar förnuftets innehåll. En bergstur? Det låter spännande! Utsikt och vyer kanske, och en trevlig utmaning, som kan vara avslappnande i sin ansträngning med.

Riktigt bra formulerat. Mitt påstående utgick från att mod är en subjektsberoende egenskap. Om vi har en egenskap som vi betecknar som E, är den subjektsberoende om och endast om E8x)<->S(x, E), där S(x,E) innebär att egenskapen E endast existerar i relation till x, alltså beroende av subjektets uppfattning. Om mod är subjektsberoende, är då övriga egenskaper det med, så som vikt, avstånd med mera? Är det något vi skapar eller upptäcker? Om vi kallar upplevelser för A och en subjektsoberoende värld för B, så är sannolikheten då av nödvändighet lägre eller lika stor som sannolikheten är för antingen A eller B. Det leder alltså till P(A&B)<P(A), där A är givet och B är en teori. Man skulle förstås kunna förklara A som en produkt av B, vilket bara innebär att vi inte kan förklara B, vilket leder oss vidare till att både A och B inte kan förklaras. Men hittills har B inte kunnat förklara A. Jag tar gärna den debatten med, vad vi skapar respektive upptäcker.

Skulle detta innebära att du hänvisar till mod som en subjektsoberoende, rent av objektiv egenskap? Nej, inte då, istället hänvisar du till en intersubjektivitet. Ett leende är alltid ett leende, vi delar samma grundförståelse för många företeelser, eftersom vi har ett likadant, vad vi skulle kunna beteckna som användargränssnitt. Mod tarvar alltså en referenspunkt i form av subjekt och kan alltså, som du skrev, vara både mod och feghet samtidigt, utifrån ovan givna premisser. Snyggt balanserat!

Jag blev sugen på att spinna vidare på ovanstående resonemang. Intersubjektiv subjektsberoende. Om man skulle befinna sig på savannen och en sabeltandad tiger skulle dyka upp och ryta, då hade vi reagerat genom spända muskler, ökad puls och smalare synfält och tagit till flykten. Upplevelserna och reaktionerna hade lett till ett adaptivt beteende, något som hade gynnat oss. Hade man befunnit sig hemma i lugn och ro och samma, eller liknande rekationer hade uppstått, hade de varit ogynnsamma och kunnat betecknas som ångestproblematik. Kanske samma sak då, vad vi kanske kan kalla för feltolkningar, uppstår. Man ska göra något som egentligen kan gynna en, men kanske upplever en instinktiv rädsla för det. I mitt fall kanske jag helt enkelt är för enkelspårig eller dum för att förstå det farliga med havet alla gånger, samtidigt som jag tydligen kan bli rädd för sådant jag inte borde bli det för, som till och med kan gynna mig. Ja, du märker kanske på mina resonemang att jag är lite, så där som jag är. Förlåt långrandigheten, bara att hoppa över om det blev tradigt.

Konst uppstår i och med en betraktare, som antingen kan vara utomstående eller konstens skapare. Men i det här fallet uppstod konstens förändringar och dess materiella tillstånd, i och med besökarna. Därmed ändrades även representationerna. De hela gipsfigurerna kontra de söndersmulade representerar två olika företeelser. Tankeväckande verk må jag säga! Fast temat är självklart tråkigt som sådant, men det är medtaget i beräkningen, och reaktionerna från en del av besökarna berättar ju det också. Du är uppenbart påhittig, eftersom du kom på idén och lyckades nå fram till besökarna med den!

Ibland kan man resonera sig runt svårigheter, eller så leder de till nya uppfinningar.

Kom åt siffran åtta istället för parentes. Ska givetvis stå E(x)<->S(x, E) i början där.

Det var väldigt tråkigt att höra att benen inte är i så bra skick! Jag hoppas att det går åt rätt håll med det.

Att slå samman en bergstur och en cykeltur hade varit ett sätt att pröva vårt mod. Vi startar längst upp på toppen med lådcykeln med elassistans och bromsar inte en enda gång på vägen ner. Det kan tänkas att vi hade fått se en och annan vacker vy, även om det mesta hade smält ihop till enbart färger i den svindlade hastigheten 😅 Nåväl, det är nog roligare i fantasin än i verkligheten! 🚲

Jag processar fortfarande detta och återkommer när jag är färdig 😎