Blir så less på att sonen inte gör någonting hemma

Man kan ge sin tonåring uppgifter men man måste ju själv projektleda det.

Ja verkligen. Man måste projektleda hur en vuxen människa ska kasta en soppåse och återvinna lite plast och kartong.

Herregud om han ska dammsuga, då är det nog en kurs på en vecka som gäller.

Fast det ska inte vara någon diskussion. Han ska hjälpa till hemma, det är inget val. Eller ja, valet bör vara mellan att kunna bete sig eller bli utslängd. 

Det är att göra sitt barn en enorm björntjänst om man inte lär hen att städa och hjälpa till hemma. Han kommer bli äldre och föra vidare detta mansgrisbeteende till alla flickvänner han flyttar ihop med och vara en förevig pest för sin framtida fru. 

Här har du en till tonårsmamma som ibland tröttna och bara behöver spy ut sig lite irritation. Tyvärr gör de ju allt för att komma undan och jag tror eg inte att det är så mycket att göra åt. Bli ledsen, bli arg, skit i att laga mat, pynta eller vad som som känns bra i stunden. Sen kommer vi igen, fortsätter tjata, kanske t.o.m. ryta till så att det blir gjort och de fortsätter att sucka stöna och gnälla. Jag tror den enda riktiga faran är om man istället väljer att göra exakt allt själv. Så fortsätt ställ krav i skriv checklistorna om det är det som funkar bäst. 

Ja jäklar, detta med att ge tonåringar uppgifter, ibland verkar det vara så väldigt viktigt att uppgifterna kan göras när tonåringen känner för det. Det är liksom svårt att göra det när mamma vill det ska göras. 

Men lägg av, man undrar snarare vad som pågår i dina tankar när du gör en sådan association.

Jag har inte skrivit att sonen ska styra upp hemmet, bara att han ska göra sin del när han är 18 år. 

Det var ingen diskussion. Han hade uppgifter som han skulle utföra men stack till en kompis i stället. Jag vet inte riktigt vad jag kan göra mer i det läget. Slänga ut honom kommer aldrig att vara ett alternativ. 

Japp, det har jag också förklarat för honom. Ingen kvinna kommer att stå ut med det beteenden.

Du har helt rätt. Någon gång går det väl in till slut.

Jag kommer att pynta och fixa påskägg. Jag vill ju inte vara småaktig och hämnas men förhoppningsvis hjälper han till imorgon. 

Det är väl så det är att vara tonårsförälder för de flesta. Jag var bara extra trött idag.  

Efter att ha kämpat själv med två föräldrar på varsitt håll i min uppväxt som har velat att jag ska hjälpa till, utan att jag fått kärlek eller bekräftelse emotionellt, så tycker jag detta låter kontrollerande. Det är du som har valt att få barn. Ditt barn har ingen skyldighet att göra något i ett hem som de inte har valt. Du måste få honom att vilja göra saker genom att inte blir arg, utan istället som något att göra ihop för att han med ska få ett fint hem att leva i. Och visar att du samarbetar. "Om du fixar disken så damsugar jag hallen". Sen göra checklistor som något roligt, inte allvarligt utan snarare se om det är något han gillar. Det är ju ett perfekt tillfälle för honom att bli strukturerad för sin egen framtid.
Det är för många föräldrar som tror att det är okej att kontrollera sina barn i hemmet och inte koppla det med att de också måste känna sig uppskattade.

Dammsuger* Vet inte varför det blev sådär..