Orosanmälan från fsk

Anonym fundersam, kan inte citera dig

så du menar att vad soc beslutar sig för gäller även om en dom säger något annat?

Isåfall undrar jag varför det ens blir en rättegång om man inte ens behöver följa domen, om det är som du säger att soc bestämmer oavsett?

Isåfall hade ju exempelvis Melinda bara kunnat strunta i vad domen om lilla hjärtat hade beslutat eftersom hon hade soc på sin sida.

Nä du det fanns en dom som hon tvingades följa trots att det helt gick emot soc rekommendationer.

Sen att soc kan starta nya utredningar om det kommer in nya orosanmälningar och också omhänderta barnet igen om det finns anledning till det är en annan sak men då ska det också komma in nya uppgifter.

Jag tror du missförstår mig.

Det jag menar är att om en förälder exempelvis misstänks för att ha misshandlat sitt barn. Då blir det i allmänhet en polisutredning av det. Om föräldern inte blir åtalad, eller friad i tingsrätten för misshandeln. Då kan ändå socialen besluta om att föräldern är skyldig och olämplig för att ha vårdnad. På så vis ignorerar de Tingsrättens beslut, även om föräldern inte blir dömd för något brott. 

Vill då socialen besluta sig för ett LVU hamnar det i Förvaltningsrätten. Förlorar socialen där kan de överklaga i ytterligare instanser, vilket ofta är en långdragen process. Därmed kan faktiskt socialen sätta sig på tvären rätt duktigt även om de förlorar i rättegång. Under tiden är barnet dessutom placerat. Det är så att säga verkställighet innan dom. 

Har aldrig hört talas om något fall där en förälder blivit dömd i Tingsrätt, men där socialen friat. Bara det omvända tycks hända. 

Men om soc ?förlorar? i förvaltningsrätten så är det ju den domen som gäller. Bestäms det att det inte ska vara LVU har ju föräldrarna rätt till sina barn. Om soc sen väljer och överklaga till kammarrätten så är det ju ända domslutet från förvaltningsrätten som gäller tills kammarrätten bestämmer en eventuell annan dom. Vilket inte så troligt i ditt exempel om en förälder blivit friad för misshandel. Verkar också osannolikt att soc skulle göra så när föräldern blivit friad från misstanke om misshandel. 

Men om soc ?förlorar? i förvaltningsrätten så är det ju den domen som gäller. Bestäms det att det inte ska vara LVU har ju föräldrarna rätt till sina barn. Om soc sen väljer och överklaga till kammarrätten så är det ju ända domslutet från förvaltningsrätten som gäller tills kammarrätten bestämmer en eventuell annan dom. Vilket inte så troligt i ditt exempel om en förälder blivit friad för misshandel. Verkar också osannolikt att soc skulle göra så när föräldern blivit friad från misstanke om misshandel. 

Den ena föräldern var misstänkt för att ha utövat våld mot barnet. Detta för att barnet inte förstod skillnaden mellan att göra sig illa och att någon gör en illa.

Detta gjorde att socialen polisanmälde den ena föräldern, vilket då tydligen diskvalificerade oss båda från att vara föräldrar och vårdnadshavare under polisförhöret. 

Så vem utser då vårdnadshavare och stödperson enligt dig om inte socialtjänsten? Som jag uppfattat det var det samma person, en person helt okänd för barnet. En person som barnet aldrig tidigare träffat. Det fanns ingen närstående på plats under barnförhöret. Ingen som barnet har någon relation till. Vi får inte ens veta eller se på förhöret som spelats in, inte ens efter utredningen lagts ned. Vi har ingen aning om vad barnet kan ha utsatts för vilket känns sjukt obehagligt. Vi har uppfattat det som att detta var traumatiskt även för barnet, som inte förstått vilka knappar som det indirekt tryckt på.

Jag tycker det är oerhört märkligt förfarande, att främmande personer helt plötsligt kan åka och hämta barnet från förskola/skola och föra det därifrån under flera timmar för något som högst tveksamt, inte ens kan sägas utgöra rimlig misstanke. Tredje part från socialen(ej barnet), upprättar en polisanmälan för att denna tror att barnet kanske blivit utsatt för något. Jag skulle närmast kalla det förfarandet för falsk tillvitelse. Föräldrar förlorar vårdnad och inflytande helt utan demokratisk insyn och helt utan anledning. Jag tycker det känns djupt kränkande och mår mycket dåligt över det. Som vårdnadshavare känner man sig inte trygg med att barnet är säkert i skolmiljön och vi uppfattar det som att barnet blivit mer slutet efteråt. Någonting har hänt. Vi tror att barnet ev kan ha utsatts för någon/något under processen. Något vi inte får veta. 

Om våld mot barn förekommer i hemmet så är ingen av föräldrarna lämpliga i det läget eftersom den som inte slagit tydligen inte klarar av att skydda sitt barn. De kanske inte hade tillräckligt för ett LVU eller att de tyckte att tillfällig vh räckte i det läget.

Som jag skrev så är det ingen som "utser" en stödperson men jag vet inte hur det går till att hitta en sådan heller. Jag vet inte om de frågar barnet eller fsk om det finns någon annan vuxen närstående t ex, eller om fsk-personal kan godkännas av soc. Vem var med ert barn som stödperson under samtalet? Poängen är att det inte ska vara bara soc-utredare i rummet iaf. Varför frågar ni inte barnet om ni undrar vad som sagts? Ni verkar ju veta vad ärendet rör sig om iaf.

Hade du sagt samma sak om anklagelsen hade varit sann? Rättssäkerheten kan definitivt ifrågasättas iaf när det gäller soc och barn.

Jag tror inte ert barn utsatts för något hemskt i samtalet men det är klart att det kan vara en skrämmande upplevelse, och det är tillräckligt för att få ett litet barn att sluta sig ett tag efteråt. Det finns massor med känslor i den lilla personen och hen kanske inte vågar prata med er pga skam, rädsla eller annat.

Fast föräldrarna behöver ju inte ens bo ihop. Då kan man rimligen inte säga att den personen är mindre lämplig för att inte förmått att skydda barnet mot den andra hemska föräldern. Inte mindre lämplig än en helt främmande människa i form av tillfälligt utsedd vårdnadshavare iaf. Det resonemanget håller inte. 

Det var ett tillfällig vårdnadshavare utsedd av socialen som var med som stödperson. 

Jag vet inte vad som har skett, då vi helt har nekats insyn. Barnet verkar dessutom ha blivit traumatiserat av händelsen och vill inte prata om det. Därför har vi inte heller pressat barnet att berätta något. Jag har efterfrågat åtgärdsplan från socialen, då barnet verkar påverkats mycket negativt av händelsen, men de har inget sådant att erbjuda. Jag tycker det är otroligt dåligt skött. 

Nej men var det så i ert fall då? Bodde ni isär?

De ansåg tydligen situationen så pass allvarlig då, men det ska vara en neutral part som är med som stöd. Förstår inte hur en total främling kan anses fylla den rollen.

Nej de har nog ingen sån plan, har aldrig hört att de skulle ha skyldighet till någon slags rehabilitering. Om barnet är så skadat av ett samtal får ni kontakta BUP. Ni lär inte få veta detaljer men tydligen vet du iaf vad anklagelserna handlade om, det räcker.

Hej,
har ni någon gång blivit orosanmälda av fsk bara för att pedagogerna inte klickat med er/tycker ni varit jobbiga?