Max tid att bekräfta faderskap?

En potentiell pappa dvs utpekad av mamma har redan gett sig till känna. Men är ju inte säkert att det är han. Så då kanske det är svårare för mamman att dra ut på detta? Barnet är inte fött ännu. 

Puffar lite här. Kan mamman vägra att komma till utredning och hänvisa till att hon känner sig pressad och mår psykiskt dåligt av detta vilket påverkar hennes förmåga att ta hand om barnet? Tar dom hänsyn till sånt? Om hon inte dyker upp med barnet hos utredaren för att göra ett dna-test kan det då begäras att göras test mot mammans vilja exempelvis utan hennes vetskap på ett BVC besök? 

Ja, vägrar mamman kan det bli tvångsåtgärder

Vad kan tvångsåtgärder innebära rent praktiskt? Att utredaren åker hem till mamman och tar test? Eller att de gör på ett BVC besök? Kan hon få böter? Eller skickar de polisen på att hämta henne och barnet?

Och hur länge kan mamman vägra innan de tar till tvångsåtgärd?

Ifall test tas mot mammans vilja och den utpekade pappan då inte visar sig vara pappan vad händer då tvingar dom mamman att uppge annan potentiell pappa? Kan hon inte bara säga att då vet hon inte?

Jag vet bara om ett fall och det betyder ju inte att det är lika för alla, men du får iaf den beskrivningen så har du något iaf. 

En kollega blev gravid och var övertygad om att det var hennes ex vilket  hon uppgav så han kallades till DNA-test då han inte alls var villig att medverka frivilligt. 

Han drog ut på det men gick till slut dit då han annars hade blivit hämtad med polis. Han var dock inte pappan så då började regelrätta förhör av mamman som fick redogöra för sitt sexliv i detalj och blev tillfrågad flera gånger.

Den enda andra hon hade haft sex med under tiden barnet rimligtvis kunde ha blivit till var en tillfällig kontakt på en kryssning.
Hon uppgav detta och en massiv sökning efter killen påbörjades av myndigheterna men då hon bara visste förnamnet som är vanligt så hittades aldrig den killen. Under tiden lusläste de hennes facabook mm för att försöka klura ut om hon ljög om antalet killar hon legat med och de ifrågasatte killar hon 'verkat haft' en relation med långt innan barnet rimligen kunde ha blivit till. 

Det hon känner idag är att tiden med barnet det första året blev förstört pga detta och då var hon ändå villig att hjälpa till allt hon kunde i början. Det blev en enorm stress som gjorde att hon aldrig riktigt kunde slappna av och hon kände det som att de försökte få fram att hon var promiskuös men inte ville erkänna det. 

Inget hände alltså mer än att hon en tid blev utan underhåll (hon upplevde det som ett straff för att hon inte visste den andra killens efternamn eller nåt och att hon ihärdigt sa att det var bara de två killarna hon hade legat med trots att de försökte få henne att nämna fler, men det fanns ju inga fler att uppge) och att hon blev tjatad på om sitt sexliv och om det ändå inte fanns någon annan kille som kunde komma i fråga. Det hela las ner efter ett år och barnet fick fader okänd. Barnet är dock sen adopterad av hennes nuvarande man som hon även skaffat fler barn med. 

Lös problemet, flytta utomlands. Långt bort. 

Att säga att hon mår psykiskt dåligt och att det försvårar hennes förmåga att ta hand om barnet är ingen god idé, då riskerar hon ju att barnet omhändertas eller att hon får åtgärder i form av stöd i sitt föräldraskap eller att hon tom får bo på utredningshem tillsammans med barnet och personal som kontrollerar hur hon tar hand om barnet. 

Ang om det är umgängessabotage innan faderskap har fastställt har jag svårt att tro, däremot är all vägran att samarbeta negativt. Vid ev vårdnadstvist tilldöms oftast gemensam vårdnad om inte båda kräver enskild vårdnad, då måste de välja en av föräldrarna. 

Så om mamman inte vill ha den utpekade pappan fastställd som fader med risk att han ska kräva umgänge med barnet så kan hon snabbt dra iväg eller gå under jorden innan utredaren kräver test? Är det vad du rekommenderar i sånna fall? Låter lite opraktiskt bara.

Fast den utpekade pappan har väl inte rätt att kräva nåt umgänge med barnet så länge han inte är fastställd som fader? Blir den utpekade pappan fastställd så kan han väl även stämma på gemensam vårdnad vilket gör ifall det går igenom att mamman måste avstå 90 dagar föräldraledighet. Eller ännu mer ifall pappan vägrar skriva över alla utom de 90 dagarna som pappan har rätt till. Om mamman inte godkänner gemensam vårdnad så får hon väl enskild. Kan det vara en rimlig anledning till att mamman ev vill dra ut på att låta göra dna-test?

De kan ju inte tvinga mamman att uppge några namn. Hon kommer inte att läggas på tortyrbänk.

Om en trolig pappa dyker upp och mamman vägrar låta barnet testas, kan det bli tvångsåtgärder, t ex handräckning av polis. Jfr med om en utpekad pappa vägrar DNA-testa sig, då kan han tillslut hämtas av polis. Hur lång tid det tar vet jag inte. Båda kan säkert förhala, men inte hur länge som helst.

Poängen är att test kommer att göras oavsett föräldrarnas godkännande, om myndigheterna anser det befogat. Det gör de om barnet inte har någon pappa och en trovärdig kandidat hör av sig eller pekas ut. Det handlar om barnets rättigheter, inte föräldrarnas.

Om det sedan skulle visa sig att mannen som testas inte är pappa, läggs ärendet ner tills det eventuellt dyker upp en ny kandidat. 

När faderskapet är fastställt får barnet umgängesrätt med sin pappa. Vill pappan kan han gå till domstol för att få halva vårdnaden, men det är inte säkert att han får det, särskilt inte om mamman riskerar att förlora föräldradagar. Ett litet barn slängs inte bara över till en pappa som barnet inte ens känner. Det troligaste är att mamman får enskild vårdnad och hela boendet, åtminstone tills barnet blir äldre. Små barn ska t ex inte  bo växelvis. 

Att mamman försöker gå under jorden eller skylla på psykisk ohälsa, kommer dock varken att gynna henne eller barnet. Då riskerar hon att förlora barnet i stället, eller att andra åtgärder sätts in, eftersom hon inte bedöms som stabil och pålitlig.

Ok så de kan skicka polisen och hämta in mamman och barnet för test alltså? Men det kan väl knappast vara så vanligt? Hur lång tid ska det ha gått sen barnets födsel innan man tar till sånna tvångsåtgärder? Kan mammans ovilja att samverka i utredningen ses som umgängessabotage dvs innan ens faderskapet är fastställt?

Och nej, det finns inga rimliga skäl att dra ut på DNA-test, eftersom vårdnad och fastställande av faderskap är två olika saker. En man som visar sig vara pappa får inte automatiskt halva vårdnaden och hälften av föräldradagarna. Barnet känner honom ju inte ens.

Eftersom barnet är litet lär umgänget öka stegvis, om pappan är intresserad av umgänge vill säga.

Det är nog inte så vanligt att det behövs sådana tvångsåtgärder nej. För hur många mammor håller på så? Av vilken anledning? 

Men ja, möjligheten finns, precis som utpekade pappor kan hämtas av polis tillslut. Hur lång tid det tar får du nog ringa och fråga myndigheterna om.

Nej, jag rekommenderar det inte.  Innebär en del andra problem

Är det planen bör man flytta innan födseln. 

Ringt och kollat det tidigare men det kunde inte myndigheten svara på. Bara att det kan ta olika lång tid.

Faderskapsutredning ska vara klar inom ett år och startas senast 15 dagar från barnets födelse.