Max tid att bekräfta faderskap?

Läser ni inte ordentligt innan ni svarar? Citerar mig själv nedan. Om han som redan är kontaktad ringer Familjerätten och vill göra ett dna-test kan mamman neka eller välja att inte samarbeta och i så fall hur länge innan de låter Tingsrätten fastställa faderskapet? Kan mammans agerande anses vara en nackdel i en framtida vårdtvist? Och ev ge fördel pappan som blir fastställd via dom. Men nu var det mer hur lång tid det kan få tillåtelse att dra ut på tiden. 

Ni behöver inte informera mig i övrigt om hur en faderskapsutredning går till om fadern är helt okänd dvs mamman inte vet eller vägrar berätta och inte heller har kontaktat potentiell pappa. Där står det överallt max 1 år osv. Så är det samma tidsfrist som gäller ifall det finns en pappa som kontaktar och säger ?att jag är ev far till det här barnet?? Även om mamman inte uppger honom. 

Mamman vet med stor sannolikhet vem pappan är och han är kontaktad. Kan även finnas en till potentiell pappa som inte är kontaktad och därför helt okänd. Vad händer om den som mamman kontaktat som potentiell pappa tar kontakt med Familjerätten och vill göra ett faderskapstes? Kan mamman neka att barnet testas? Och vad händer rättsligt om hon gör det?

Läste i handboken och där står heller inget om tidshorisont och står inget om hur långt långsiktigt motivationsarbete anses vara. 

Nån ovan skrev att polis kan kopplas in ifall mamman vägrar att dna-test behöver tas. Stämmer verkligen det?

Kan mammans vägran att medverka gällande faderskapsutredning försvåra vid ev framtida vårdnadstvist ifall pappan blir känd och han skulle vilja stämma och försöka driva igenom gemensam vårdnad? Ses det som svårighet att samarbeta så att hon får behålla enskild vårdnad? Eller tvärtom kan Timgsrätt dömma till gemensam vårdnad pga att hon försvårat samarbet?

Ibland kan det behövas ett långsiktigt motivationsarbete för att få modern att medverka i utredningen.

 

Även om modern inte vill medverka har socialnämnden en skyldighet att försöka få faderskapet fastställt. Om modern inte vill medverka i utredningen har nämnden en viktig pedagogisk uppgift att förklara för henne hur angeläget det är att faderskapet fastställs. Enligt JO måste detta arbete få ta förhållandevis lång tid. När det står klart för en handläggare att modern inte kommer att medverka i utredningen bör frågan om ärendets fortsatta handläggning hänskjutas till nämnden.

 

Ett försök till att vara lite putslustig gällande ev påföljd en mamma som vägrar samarbeta kring utredning? Du förstår nog säkert vad som syftades här. Alla fattar att mamman inte blir stenad eller så.

Varför anser du att mamman ska beskriva händelsen med den okände mannen men arr utelämna kontaktuppgifter? Vad tänkte du där?

Så varför ska jag ljuga här tänker du? Du vet ju inte om jag representerar mamman här eller??

Presskonferens skulle vara vaddå?

Pushar lite för tråden. Är det ingen som har erfarenhet av ett liknande fall. Barnet är ännu inte fött men en potentiell pappa finns. Hur lång tid kan då en utredning ta? Är det endast på mammans initiativ en utredning om faderskap kan startas? Om mamman önskar dra ut på det hur länge kan hon göra det? Påverkar det något om utpekad pappa hör av sig och säger att han ev är pappan? Eller måste mamman speciellt ha pekat ut honom som osppa i en startad utredning? 

Ska stå pappa och inte osppa (autokorrekt)

Så den utpekade pappan kan alltså själv kontakta Familjerätten för att starta igång en faderskapsutredning även om mamman inte är intresserad av att delta i den? Men blir hon inte tvungen att medverka till att fadern bestäms för barnet? Eller blir det Familjerätten som tar beslut om att testa den utpekade pappan och kan på så sätt fastställa faderskapet? Eller leta vidare efter nån annan potentiell pappa. 

?eller det är väl Tingsrätten som fastställer faderskapet via dom i så fall men på begäran av Familjerätten som då företräder barnet i det fallet? Om jag nu har förstått det rätt.

Hur länge kan mamman tillåtas att inte samarbeta då? Nån månad, ett halvår eller längre? Om nu utpekad pappa vill veta om han är fadern. Så länge inte faderskap är fastställt kan ju inte pappan kräva umgänge med barnet. 

Ingen vet om killen som är utpekad som pappa av mamman vill ha gemensam vårdnad men kanske ev umgänge med barnet. Om mamman försvårar faderskapsutredningen så att den tar flera månader när hon redan pekat ut en pappa kan det verkligen anses som umgängessabotage? 

Kanske inte avsiktligt men svårt att veta det om det inte görs dna-test. Mamman kanske inte är helt säker på vem som faktiskt är pappan eller kanske inte vill att nån annan potentiell pappa ska bli känd i och med utredning.

En potentiell pappa dvs utpekad av mamma har redan gett sig till känna. Men är ju inte säkert att det är han. Så då kanske det är svårare för mamman att dra ut på detta? Barnet är inte fött ännu. 

Puffar lite här. Kan mamman vägra att komma till utredning och hänvisa till att hon känner sig pressad och mår psykiskt dåligt av detta vilket påverkar hennes förmåga att ta hand om barnet? Tar dom hänsyn till sånt? Om hon inte dyker upp med barnet hos utredaren för att göra ett dna-test kan det då begäras att göras test mot mammans vilja exempelvis utan hennes vetskap på ett BVC besök? 

Vad kan tvångsåtgärder innebära rent praktiskt? Att utredaren åker hem till mamman och tar test? Eller att de gör på ett BVC besök? Kan hon få böter? Eller skickar de polisen på att hämta henne och barnet?

Och hur länge kan mamman vägra innan de tar till tvångsåtgärd?

Ifall test tas mot mammans vilja och den utpekade pappan då inte visar sig vara pappan vad händer då tvingar dom mamman att uppge annan potentiell pappa? Kan hon inte bara säga att då vet hon inte?

Så om mamman inte vill ha den utpekade pappan fastställd som fader med risk att han ska kräva umgänge med barnet så kan hon snabbt dra iväg eller gå under jorden innan utredaren kräver test? Är det vad du rekommenderar i sånna fall? Låter lite opraktiskt bara.

Fast den utpekade pappan har väl inte rätt att kräva nåt umgänge med barnet så länge han inte är fastställd som fader? Blir den utpekade pappan fastställd så kan han väl även stämma på gemensam vårdnad vilket gör ifall det går igenom att mamman måste avstå 90 dagar föräldraledighet. Eller ännu mer ifall pappan vägrar skriva över alla utom de 90 dagarna som pappan har rätt till. Om mamman inte godkänner gemensam vårdnad så får hon väl enskild. Kan det vara en rimlig anledning till att mamman ev vill dra ut på att låta göra dna-test?

Ok så de kan skicka polisen och hämta in mamman och barnet för test alltså? Men det kan väl knappast vara så vanligt? Hur lång tid ska det ha gått sen barnets födsel innan man tar till sånna tvångsåtgärder? Kan mammans ovilja att samverka i utredningen ses som umgängessabotage dvs innan ens faderskapet är fastställt?

Ringt och kollat det tidigare men det kunde inte myndigheten svara på. Bara att det kan ta olika lång tid.