TS fråga gäller väl vad som händer om mamman vägrar medverka i utredningen, ingen man hör av sig och myndigheterna inte har något att gå på.
Jag kan tänka mig att hon blir av med underhåll, men i övrigt händer nog inte så mycket. Vad ska myndigheterna göra? Omhänderta barnet?
Skulle en trovärdig man höra av sig, är det en annan sak. Mamman kan neka dna-test, men detta kan ske även utan hennes godkännande.
Mamman måste inte gå med på något alls, men faderskapet kan fastställas även utan hennes godkännande. Hur lång tid det tar varierar säkert, men jag tvivlar på att det tar flera år efter att en trolig pappa har hört av sig till myndigheterna. De vill inte betala underhåll för barnet i onödan, och även om mamman avsäger sig underhåll har barnet rätt till sitt ursprung. Barnet har rätt att träffa och lära känna sin pappa om det inte finns starka skäl mot.
De kan ju inte tvinga mamman att uppge några namn. Hon kommer inte att läggas på tortyrbänk.
Om en trolig pappa dyker upp och mamman vägrar låta barnet testas, kan det bli tvångsåtgärder, t ex handräckning av polis. Jfr med om en utpekad pappa vägrar DNA-testa sig, då kan han tillslut hämtas av polis. Hur lång tid det tar vet jag inte. Båda kan säkert förhala, men inte hur länge som helst.
Poängen är att test kommer att göras oavsett föräldrarnas godkännande, om myndigheterna anser det befogat. Det gör de om barnet inte har någon pappa och en trovärdig kandidat hör av sig eller pekas ut. Det handlar om barnets rättigheter, inte föräldrarnas.
Om det sedan skulle visa sig att mannen som testas inte är pappa, läggs ärendet ner tills det eventuellt dyker upp en ny kandidat.
När faderskapet är fastställt får barnet umgängesrätt med sin pappa. Vill pappan kan han gå till domstol för att få halva vårdnaden, men det är inte säkert att han får det, särskilt inte om mamman riskerar att förlora föräldradagar. Ett litet barn slängs inte bara över till en pappa som barnet inte ens känner. Det troligaste är att mamman får enskild vårdnad och hela boendet, åtminstone tills barnet blir äldre. Små barn ska t ex inte bo växelvis.
Att mamman försöker gå under jorden eller skylla på psykisk ohälsa, kommer dock varken att gynna henne eller barnet. Då riskerar hon att förlora barnet i stället, eller att andra åtgärder sätts in, eftersom hon inte bedöms som stabil och pålitlig.
Och nej, det finns inga rimliga skäl att dra ut på DNA-test, eftersom vårdnad och fastställande av faderskap är två olika saker. En man som visar sig vara pappa får inte automatiskt halva vårdnaden och hälften av föräldradagarna. Barnet känner honom ju inte ens.
Eftersom barnet är litet lär umgänget öka stegvis, om pappan är intresserad av umgänge vill säga.
Det är nog inte så vanligt att det behövs sådana tvångsåtgärder nej. För hur många mammor håller på så? Av vilken anledning?
Men ja, möjligheten finns, precis som utpekade pappor kan hämtas av polis tillslut. Hur lång tid det tar får du nog ringa och fråga myndigheterna om.