Max tid att bekräfta faderskap?

Läste i handboken och där står heller inget om tidshorisont och står inget om hur långt långsiktigt motivationsarbete anses vara. 

Nån ovan skrev att polis kan kopplas in ifall mamman vägrar att dna-test behöver tas. Stämmer verkligen det?

Kan mammans vägran att medverka gällande faderskapsutredning försvåra vid ev framtida vårdnadstvist ifall pappan blir känd och han skulle vilja stämma och försöka driva igenom gemensam vårdnad? Ses det som svårighet att samarbeta så att hon får behålla enskild vårdnad? Eller tvärtom kan Timgsrätt dömma till gemensam vårdnad pga att hon försvårat samarbet?

Ibland kan det behövas ett långsiktigt motivationsarbete för att få modern att medverka i utredningen.

 

Även om modern inte vill medverka har socialnämnden en skyldighet att försöka få faderskapet fastställt. Om modern inte vill medverka i utredningen har nämnden en viktig pedagogisk uppgift att förklara för henne hur angeläget det är att faderskapet fastställs. Enligt JO måste detta arbete få ta förhållandevis lång tid. När det står klart för en handläggare att modern inte kommer att medverka i utredningen bör frågan om ärendets fortsatta handläggning hänskjutas till nämnden.

 

Pushar lite för tråden. Är det ingen som har erfarenhet av ett liknande fall. Barnet är ännu inte fött men en potentiell pappa finns. Hur lång tid kan då en utredning ta? Är det endast på mammans initiativ en utredning om faderskap kan startas? Om mamman önskar dra ut på det hur länge kan hon göra det? Påverkar det något om utpekad pappa hör av sig och säger att han ev är pappan? Eller måste mamman speciellt ha pekat ut honom som osppa i en startad utredning? 

Så den utpekade pappan kan alltså själv kontakta Familjerätten för att starta igång en faderskapsutredning även om mamman inte är intresserad av att delta i den? Men blir hon inte tvungen att medverka till att fadern bestäms för barnet? Eller blir det Familjerätten som tar beslut om att testa den utpekade pappan och kan på så sätt fastställa faderskapet? Eller leta vidare efter nån annan potentiell pappa. 

?eller det är väl Tingsrätten som fastställer faderskapet via dom i så fall men på begäran av Familjerätten som då företräder barnet i det fallet? Om jag nu har förstått det rätt.

Hur länge kan mamman tillåtas att inte samarbeta då? Nån månad, ett halvår eller längre? Om nu utpekad pappa vill veta om han är fadern. Så länge inte faderskap är fastställt kan ju inte pappan kräva umgänge med barnet. 

Ingen vet om killen som är utpekad som pappa av mamman vill ha gemensam vårdnad men kanske ev umgänge med barnet. Om mamman försvårar faderskapsutredningen så att den tar flera månader när hon redan pekat ut en pappa kan det verkligen anses som umgängessabotage? 

Kanske inte avsiktligt men svårt att veta det om det inte görs dna-test. Mamman kanske inte är helt säker på vem som faktiskt är pappan eller kanske inte vill att nån annan potentiell pappa ska bli känd i och med utredning.

Puffar lite här. Kan mamman vägra att komma till utredning och hänvisa till att hon känner sig pressad och mår psykiskt dåligt av detta vilket påverkar hennes förmåga att ta hand om barnet? Tar dom hänsyn till sånt? Om hon inte dyker upp med barnet hos utredaren för att göra ett dna-test kan det då begäras att göras test mot mammans vilja exempelvis utan hennes vetskap på ett BVC besök? 

Vad kan tvångsåtgärder innebära rent praktiskt? Att utredaren åker hem till mamman och tar test? Eller att de gör på ett BVC besök? Kan hon få böter? Eller skickar de polisen på att hämta henne och barnet?

Och hur länge kan mamman vägra innan de tar till tvångsåtgärd?

Ifall test tas mot mammans vilja och den utpekade pappan då inte visar sig vara pappan vad händer då tvingar dom mamman att uppge annan potentiell pappa? Kan hon inte bara säga att då vet hon inte?

Så om mamman inte vill ha den utpekade pappan fastställd som fader med risk att han ska kräva umgänge med barnet så kan hon snabbt dra iväg eller gå under jorden innan utredaren kräver test? Är det vad du rekommenderar i sånna fall? Låter lite opraktiskt bara.