Vänta ut eller avsluta relation med silent treatment

Jag är inte säker på att vi pratar om silent treatment här.
Som fler är inne på tänker jag att silent treatment handlar om en ytterst medveten typ av kommunikation där man vet precis vad det får för effekt hos motparten. Det är en form av mobbing, utfrysning som görs beräknande.

Det du beskriver TS låter mer som att mannen är svag när det gäller kommunikation och att ni båda inte är synkade i kommunikation. Problemet är dock inte bara hans utan även att du inte lyckas hitta rätt nycklar, du trycker på (fel) knappar som han tolkar på sitt (begränsade) sätt.

För att en relation ska fungera långsiktigt behöver man inte bara kunna ha det fint och mysigt ihop, den biten är oftast lätt, man behöver även kunna bråka, gräla och vara oense. 

Oavsett hur goda intentioner man har så behöver man lära sig förstå varandra bättre, det behöver byggas upp ett förtroende i att kärleken finns där, omtanke. 

Ett misstag många gör när man ska 'prata' i samband med ett gräl är att man försöker reda ut själva grälet. Jag skulle tipsa om att istället pausa själva bråket (om det nu handlar om ekonomi, relation, svartsjuka etc.) och istället prata om pratet. Dvs. öppna med:

- Vi kan skita i själva bråket en stund. Jag vill att vi pratar om hur vi kommunicerar, är det ok?
Vad är det som händer när du blir sådär arg, ledsen, frustrerad? Hur kan vi prata om jobbiga saker utan att det behöver bli kaos och krascha?
Jag tar upp saker ibland för att jag vill att det ska bli bättre, inte för att jag vill bli av med dig.

Hur kan vi bli bättre på att bråka?
Vill vi ens det? Vad tänker du om det?

Ofta blir 'snacket' istället att reda ut vem som sa vad, varför, hur och vem var dummast etc. Även om man sen säger förlåt och blir sams så är det inte säkert att man egentligen löst något. Nästa gång är man tillbaka på ruta 1 och har inte lärt sig.

 

Jag håller inte med. Det måste inte vara en medveten taktik, det måste inte finnas några aktiva tankar bakom agerandet. Det kan helt enkelt bli så ändå och ändå vara silent treatment. Eller vad kallar du det när en person gör exakt samma sak men utan att använda det som en medveten tanke om hur det påverkar den andra, utan beräknande?

Det finns mig veterligen ingen tydligt definierad psykologisk term för beteendet så det är helt ok att göra olika och egna tolkningar.

Vad man kallar det är inte det viktiga men det kan vara intressant att särskilja beteendet utifrån uppsåt och systematik. Detta eftersom bemötandet och lösningen på problemet kommer att skilja sig åt i de två olika exemplen.

1) En person som medvetet mobbar, fryser ut och straffar någon för att uppnå ett specifikt mål tex. (makt, underkastelse) behöver mötas kraftfullt med gränssättning, avståndstagande.

Enligt min erfarenhet så beskriver begreppet 'silent treatmen' precis detta.. Just treatment antyder att det handlar om en (medveten) behandling.

2) En person som inte kan hantera/kontrollera sina känslor, som känner sig orättvist utsatt/hotad (känslomässigt) och idiotförklarad kan fly och hålla sig borta från det som känns jobbigt.

Om det här handlar om att skydda sig själv, inte att skada någon annan, så är det skillnad mellan alternativ 1 ovan. Bemötandet av person 2 är att lugna ner situationen, bygga tillit och förtroende, utveckla sitt sätt att kommunicera och förstå varandra.

Det intressanta blir inte vad man kallar respektive beteende - utan att förstå grunden till beteendet, avgöra om det finns en medvetenhet och uppsåt eller inte.

Jag skulle kalla exempel 2 för bristande förmåga att gräla, bristande konflikthantering, problem med kommunikation, känslomässig instabilitet (eller liknande, beroende på...)

Men, som sagt, vad man kallar det ena eller det andra är bara intressant för att kunna nyansera, tolka och komma fram till en klok lösning.

Det kan vara intressant att diskutera skillnaden mellan att medvetet (och alltså rätt sjukt) göra så mot en person eller göra så och inte riktigt förstå hur det påverkar den andra, men slutresultatet blir detsamma för de som blir utsatta så jag skulle säga att det varken spelar roll vad man kallar det eller varför personen gör det, det blir bara gradskillnader, utan att det viktiga är resultatet. Lösningen skiljer sig inte oavsett orsak, en sådan person behöver man ändå lämna när detta är ett mönster.

Anonym kvinna, jag vet helt ärligt inte om jag är lycklig. Har blivit så van, hur skulle det vara att vara med någon annan? Säkerligen bättre om jag har tur. Kanske kommer han krypande, det har han gjort alla gånger tidigare men behöver ju inte vara samma nu. Oavsett så vore det skönt att iaf kunna prata även om jag landar i att avsluta. Tack för att du tar dig tid att svara, betyder mycket.

Anonym kommunikation tack för kloka råd och reflektioner, om vi kommer att prata något mer så ska jag ha med dina råd i tankarna.
Tror han är svag, det är ett befäst beteende sedan tidigare långvarig relation där hans partner gjorde likadant.
Han behandlar sin vuxna hemmaboende dotter likadant vid konflikter.
Har ännu inget sagt till min minderåriga dotter, väntar till jag vet fullt ut
Vi har som sagt många saker inplanerade till våren och sommaren, han måste ju ha kontakt för att reda i detta, handlar om gemensamma utgifter redan betalda.....

Det är väl klart det är ett medvetet val. Om vi pratar om vuxna människor. 

Om jag har en relation med dig, ringer, smsar dig eller t.o.m. sitter brevid och försöker prata och du konstant ignorerar och låtsas som att du inte ser mig. Hur kan det vara helt omedvetet?

Jag kan bara utgå från mig själv här och säga att jag absolut inte hade tolererat det beteendet. Ni har varit tillsammans i 4-5 år nu och känns mer som att er relation utvecklats bakåt inte gått framåt. Efter 5 år kommer nog inget mirakulöst förändras och detta låter inte som en relation att bilda familj i (om du nu vill det).

Detta; skit i vad han tänker! Du hänger fast i något som blir ologiskt - utgå från vad du själv tänker istället. 

Någon gång kanske han ska få ta konsekvenserna av sitt beteende. 

Jobbar även som terapeut, silent treatment och ghostande räknas som psykisk misshandel. När man fryser ut någon och låtsas som att personen inte finns. Även en metod man använt på krigsfångar. Kan vara värt att nämna. En person som däremot bara inte vill prata direkt efter ett bråk eller konflikt brukar faktiskt säga det. Kanske bara genom ett litet medelande att ?jag orkar eller vill inte prata nu?.

Åh vad jag känner med dig i det här. Min sambo gör precis likadant. Det gör så ont och för varje gång så samlar man på sig dessa känslor som uppkommer. Man går sönder till slut. Jag har levt i det här i två år och jag är precis där du är också, vet att jag borde lämna, värd något bättre, men älskar man någon så vill man inte ändå. Det är så svårt och det gör så ont.. hoppet om att det ska komma en insikt, en förändring..