Vad tycker ni om utmaningen att försöka framstå som yngre än man är?

Man kan göra alla dessa sakerna även när man accepterar sin ålder. Som någon annan skrev, de flesta tränar, reser och lyssnar på musik även som 40, 50 och 60. Men antar att du inte gjort någon av dessa saker eller lyckats så bra med kvinnor tidigare och inte tagit tag i dina problem då, så tror du att du nu kan ta igen tiden om du "bara" fejkar din ålder?
Festerna, resorna och människorna kommer inte av att du ser ung ut, det kommer från att du är öppen för vänskaper (oavsett ålder) och är spontan, utåtriktad och öppen för förändringar.

blir nyfiken på,
när var du senast på resa?
när var du senast på fest?
när var du senast med en kvinna?

Jag antog utmaningen efter att flera kvinnor på Familjeliv sagt att män över 40 är äckliga, har diabetes och luktar tonfisk, är otränade med gubbmage osv, samt en sak som jag reagerade starkt på när en kvinna skrev: "Män över 40 har inte förmågan att se yngre ut, men det har kvinnor över 40. Detta gjorde att jag kände ett starkt behov av att motbevisa dessa kvinnor. Deras inställning fick mig också att tro att det var såhär kvinnor IRL tänker överlag, dvs jag lät mig luras.Det visar sig när jag pratar med kvinnor IRL om det att de tycker jag har rätt inställning och att jag går åt rätt håll. Japp, det stämmer att många vill se yngre ut, men folk som skriver här verkar inte ha koll på det.

Det är väldigt bra att du träffat människor utanför forumet om du påverkas starkt av vad som skrivs här. Fortsätt med det också, samtidigt som du tar hand om dig, din hälsa och gör saker du tycker är roliga. 

Det handlar om en sorts häftig revival för min del. När jag fyllde 40 började jag undra var fan alla år hade tagit vägen och varför jag inte gjort eller fått ut mer av livet än jag fått. I samma veva började jag tänka på hur jag själv var återhållsam som 20-åring och väntade på "den stora kärleken", därför ville jag inte ens ha ONS/ tillfälligt sex med kvinnor eftersom jag inte ville ha sex med någon jag inte hade för avsikt att inleda ett förhållande med. Så pryd var jag då. Idag ångrar jag det bitterst (trots att jag levt i ett längre och ett kortare förhållande). När jag tänker på hur andra killar i min ålder på den tiden sexade med både den ena och den andra, tänker jag att jag kanske ska bryta min tidigare prydhet och börja leva som de gjorde då, för att ta igen det jag missat,

Jag har även några års alkoholproblem i bagaget och det gjorde att jag kastade bort en del år i onödan (jag drack ofta i min ensamhet eller med äldre missbrukare). Jag försöker nu sopa igen spåren av det och enligt folk i min omgivning har jag lyckats bra med det.

Om du njuter av tillfällig sex så ska du absolut ha det. Möjligheterna genom dejtingapparna tycks vara stora för den som ser hygglig ut. Men den du var som yngre, en mer romantisk version av dig, tycker jag inte att du ska behöva ångra. Alla lever inte efter samma mall. 

Jag är på det här forumet allt mindre, om än i korta perioder. Folk som skriver på Familjeliv kan verkligen inte sägas utgöra något tvärsnitt av befolkningen. För jag hör sällan kvinnor döma män på samma sätt IRL som här.

Det låter bra att du numera undviker forumet i större utsträckning om det inte får dig att må bra. 

Jag skriver av mig här ibland då jag vill ha reaktioner på mina tankar och så. Men det verkar vara många här som inte mår bra, då det alltid kommer folk i kommentarerna och ska trycka ner en (du är ett undantag liksom några andra som svarat). Men jag skriver ändå för att försöka lära mig "tänka förbi" människors dömande och köra mitt eget race hur kritiserad jag än blir. Det är så jag försöker bygga upp min mentala styrka. Att stå emot negativ påverkan.

Jag tror att du redan har klarat det du ville göra, att lära dig att tänka förbi människors dömande blick på dig. Du är redan starkare mentalt. Det kan du ha användning för även i verkligheten senare. Jag har själv varit alldeles för öppen, alldeles för sent in i livet, för påverkan, och är det nog fortfarande. Men liksom du upplever jag att jag, genom att skriva här och få rimliga och mindre svar sett till den fråga jag har haft, lärt mig att tänka bort mycket dumheter från människor. Som du säger är det inte lika starkt koncentrerade dumheter man möts av i verkligheten, men de finns ju, och det kan vara enklare att förhålla sig till dem om man övar, vare sig om det sker i verkligheten eller på internet. 

Förstår inte vad "utmaningen" är? Enligt vad du skriver gör du alltså följande:

- Tar hand om ditt hår och utseende. 
- Tränar & rör på dig.
- Lyssnar på musik du gillar.
- Dricker alkohol ibland.
- Umgås inte regelbundet med pensionärer.

Tycker inte att det låter desperat men inte heller som ett unikt beteende. Snarare hur de allra flesta människor runt 30-55 lever sitt liv? Det är snarlikt min egen tillvaro (och de flesta jag känner), förutom att jag även gillar ny musik. Det känns "yngre" att vara något sånär uppdaterad om samtiden än att fastna i gammal nostalgi.

Tror snarare att du uppfattas som yngre utifrån livsstil och intressen (ex resa mycket, en aktiv tillvaro med vänner, restaurangbesök, sport, kulturintressen) än vad du lyssnar på hemma i bostaden. 

Bland folk på Familjeliv verkar det unikt, men inte bland folk som jag pratar med om det IRL. Tänkte kanske någonstans att det kunde vara en inspiration för de på forumet som känner sig sorgsna och ledsna över att åren går och att de känner sig äldre i denna ålder. Då kanske det kan vara trösterik att höra/ läsa att någon går åt andra hllet

IRL hör man ju hela tiden folk uppmuntra varandra och säga "Du ser ung ut för din ålder", "Ålder är bara en siffra" och "40 är ju det nya 20", "40-45 är ingen ålder" osv. Jag lyssnar ju hellre på dem än vissa här på forumet som anser att jag är patetisk och idiotisk. Jag satsar på återuppbyggnad istället för förfall, hur kan det vara fel? Jag tror att fler skulle behöva tänka så för att bli lyckligare i sig själva.

Kul att du också har tänkt lite på det med att tänka bort negativa kommentarer.

Så du ska försöka bli någon annan än du är, för att "fånga dagen"? Försök skapa en bättre version av dig själv istället, där du har med dig dina erfarenheter som format den du är idag. Det som är dåligt jobbar du på med terapi och positivt tänkande. Det går aldrig att spola tillbaka tiden och du får acceptera att du inte levde det livet då, men att du nu kan välja att välkomna förändring.

Få kvinnor i liknande ålder vill ha någon som beter sig som dom är 20. Sen blir man sällan lycklig av en massa ons, det är bara innehållslösa snabba ytliga bekräftelser (för min del så gjorde det bara att jag mådde sämre och sexet är dessutom sällan bra). Men poängen med hela utmaningen är kanske att du tror att denna "nya" utstrålning ska attrahera mycket yngre tjejer?

Tolkar det lite som att du egentligen är ute efter är att vara mer avslappnad och spontan i din livsstil, för att bli det så behöver du vara trygg och bekväm med dig själv samtidigt som du utmanar dig att prova på nya saker och tänka annorlunda. Detta har inte med ålder att göra alls.

Men bra där, häng upp draken, diska kaffekoppen och släpp alla gamla hangups och bege dig ut och var lite mer social och öppen för förändring och vad som erbjuds av omvärlden.

Du framstår som ärlig och utan dold agenda.

Vad jag tycker att jag övar mig i på det här forumet är att föreställa mig personerna i verkligheten. Jag har fått en ganska tydlig bild av flera personer som skriver med sitt kontonamn eller med samma nick.

Människor är generellt sett ganska lika varandra, så det är lite som att få läsa tankarna hos olika typer jag mött i verkligheten. Jag har förstått mer om deras måttstockar och vad som är viktigt för dem i livet. Det gör det mycket lättare att släppa taget om sådana personers tänkande, tyckande och bemötande även i verkligheten. Det är inte alltid värt något, det kan vara tomt. 

Sedan finns det inlägg, ofta men inte alltid anonyma, som är mer vänligt inställda, kloka och hjälpsamma. Det vore trevligt om det blev fler av dem. 

Jag anar en del avundsjuka bland flera svar jag får här. Det här är jag, det är mitt val att ta mig an den här utmaningen, jag tycker det är en häftig och kul grej. Och det är flera i min omgivning som också har den inställningen. "Härligt, fortsätt i samma stil" brukar jag få höra. När jag går förbi högstadieskolan på orten där jag bor morsar ibland ungdomarna på mig, som att de ser åt vilket håll jag kämpar. Det säger ju något om hur jag lyckas, även om mitt mål endast är att se ca 10 år yngre ut.

Avundsjuka?
Är rätt nöjd och bekväm i min ålder och sätter inte mitt värde till hur andra dömer mig utifrån den. folk som dömer en bara utifrån ålder och "fräschhet" i utseendet är inga bra personer ändå. Två av mina närmsta vänner är 10år yngre än mig, dom är mina vänner för vi matchar mentalt. Men som vuxen så tror jag mig inte framstå som yngre bara för att jag har yngre vänner eller om jag ligger med någon som är mkt yngre. Jag umgås mycket med mina barn, framstår jag automatiskt yngre då också?

Ungdomarna hejar på mig med (glada människor är helt enkelt roligare och heja på och prata med, oavsett vilken ålder personen har eller hur "fräscha" de ser ut).

Men intala dig om att utseendeåldern är vägen till lycka...försökte bara hjälpa dig och sluta fokusera på just ålder då du faktiskt aldrig kan skruva tillbaka klockan. 

Jag tror också att om ungdomarna hälsar på dig är det snarare för att du utstrålar något än att de känner av din vitaliserade mentala ålder. 

Avundsjuka, eller snarare en lust att ta ner andra på jorden eller till och med i källaren, det kan man se här ibland. Inte helt utan skäl i vissa fall.

Om du startar trådar för att få reaktioner så kanske du omedvetet spetsar till dem för att få önskad effekt. Jag har för mig att du skrev något åt det hållet även i en annan tråd. Det skulle jag akta mig för, åtminstone om din önskan är att må bättre. 

Jag känner igen mig lite, men inte helt. När jag var klar med min utbildning och hade börjat jobba så träffade jag min blivande fru som fortfarande läste på universitetet. Jag fick ett par år extra studentliv som jag uppskattade. Min fru drog in mig i fler sociala cirklar än jag var med i när jag själv studerade. 

Min fru är åtta år yngre, så barn fick vänta, vilket gör att jag känner mig mer som 30+ än 40+. Jag motionerar också mer än när jag var yngre, så jag är mer vältränad än när jag var 20. 

Samtidigt har jag inga illusioner om att jag är yngre. Håret får jag raka kort då det mesta fallit av, och i karriären har jag kommit längre än jag vågade drömma som yngre. 

Jag är bekväm med mig själv. Jag kan erkänna att jag är 44, men samtidigt blir jag så klart glad om/när folk tror jag är 10 år yngre. 

Jag resonerar att man ska passa på att leva livet medan man har möjlighet. Även om jag utvecklats mentalt genom erfarenheter och motgångar genom åren så gillade jag känslan jag hade när jag var yngre om att jag hade framtiden för mig. Jag gillade också tidsandan som rådde på 80- och 90-talet och försöker på ett rebelliskt sätt kopiera känslor man hade då, stämningar m.m. till nutiden, vilket bl.a. underlättas av att man lyssnar på musik och ser på filmer från den tiden.

Det kan kanske kallas att försöka föryngra nostalgikänslor. Jag har ju också hört att yngre idag gillar mycket 80- och 90-talsmusik och det är ett gott tecken för mig, som även gillar en hel del nyare musik med. Vill känna mig lite som den där överlevaren som tog ungdomen med sig till 2000-talet. Jag är både konstnärssjäl och musikmänniska och det gör att jag inte finner mig tillrätta bland jämnåriga som valt att bli tråkiga och svensson-gubbiga. Jag vill ta vara på livet medan jag har det helt enkelt, så att jag inte sitter där sen efter 65+ och ångrar att jag inte tog för mig av livet medan jag kunde.

Ernst Kirshstieger-typen är mitt nemesis kan man säga.