Vickan31

Thu 12 Jan 2023 12:00

393 svar

Utredning/insemination/ivf 2023

Jensu skrev 2023-01-08 22:15:12 följande:

Hejsan,

jag tänkte att fler som är igång med utredning eller redan är under behandling för att bli gravida vill joina denna tråd.

vet att det finns en sjö av dessa trådar men blir tokig på att de flesta är inaktiva🥹😂

jag och sambo ska träffa läkare på farten i Västerås nu i veckan. Jag har tagit en del blodprover som jag antar att läkare kommer att ge svar på..
vad är det som händer på detta möte, vad diskuterar man mer? Hur snabbt får man börja med behandling?

Hej Jensu!

Superbra att du startat en ny, aktuell sån här tråd

Jag är också i startgroparna med fertilitetsutredning, och har gjort en sådan tidigare med mitt ex samt att vi hann göra en IVF-behandling också innan det förhållandet tog slut.

Nu kanske du redan hunnit vara på läkarbesöket när jag skriver det här, men min erfarenhet är att första läkarbesöket så går de igenom dina blodprover samt gör en gynundersökning och eventuellt spolning av äggledarna beroende på vart du är i din cykel. Har du en manlig partner också som de tagit prover på eller ska ta prover på framöver?

När jag och mitt ex gjorde utredning ansåg läkaren att vi hade rätt till att få hjälp via IVF, så efter att läkaren skickade in en remiss för IVF tog det tre månader för oss att få svar på att den var godkänd, och efter det hade kliniken vi valde tre månaders väntetid, så sammanlagt ett halvår väntade vi i alla fall. Då bodde jag i Stockholm och hade flera kliniker att välja mellan, så väntetiden kan ju variera

Hur har det gått för dig med första läkarbesöket?

Vickan31

Thu 12 Jan 2023 15:25

#4

Elliot1 skrev 2023-01-12 13:48:27 följande:

Tack för lite inputs om vad som händer på första mötet :) Vad jag förstått så kommer de på vår konsultation kolla våra prover (blodprover och spermaprov som vi tar innan konsultationen), gynundersökning samt en allmän hälsokontroll.

Ser att du bodde i Stockholm när du gjorde detta förra gången (beklagar att det inte blev något). Vilken klinik var ni på då?

Hej och tack för din fina beskrivning och att du svarar :) Jag beklagar verkligen det du varit med om, med den långa kampen och dessutom ett så sorgligt MA i vecka 11 :( Jag tycker att ni gör helt rätt i att söka hjälp nu eftersom din mans prover visade negativt. Som du säger kan man kanske inte lita 100% på hemmaprov, men då är det ju toppen om någon fertilitetsklinik kan ta en titt och ge lite säkrare svar.

Eftersom jag inte har några barn fick jag regionfinansierad utredning och IVF, utredningen var hos Nordic IVF i Solna som vi inte var nöjda med (men jag tror att den läkaren som gjorde flera misstag med oss flyttade ifrån Stockholm sedan) och själva IVF:en gjorde vi på Sophiahemmet som jag var otroligt nöjd med! Hade jag bott kvar i Stockholm hade jag definitivt valt dem igen :)

Som du säger är det ju lite overkligt att man ens hamnat här, att det skulle visa sig vara så svårt att bli gravid, men det känns ändå hoppfullt att både du och jag ska få träffa en läkare i februari för att få veta lite mer. Det känns som ett steg framåt tycker jag, att lägga över ansvaret i händerna på experter istället för att känna att vi står och stampar på samma ställe bara.

P.S. Jag fyller också 34 i år, extra kul att följas åt då vi är i samma ålder :)

Vickan31

Fri 13 Jan 2023 10:06

#7

Elliot1 skrev 2023-01-12 21:26:07 följande:

Tack för fina ord!! Känns fint att ha någon att ventilera med. Har faktiskt följt dig lite i en annan tråd som jag smygläst och jag hoppas från djupet av mitt hjärta att det löser sig för er snart.

Gällande MA så vet ju realisten i mig att detta drabbar SÅ många och att det egentligen inte är världens undergång (missförstå mig rätt, vill inte förminska någons upplevelse) även om det är otroligt hjärtekrossande. Utan för mig har mycket av min sorg och frustration varit ältandet kring att tiden har gått och nu går. Jag har varit ledsen över att vi behövt vänta länge med syskonförsök och när vi äntligen kände att det var dags så var det först 7 månader som gick åt att försöka. När plusset ÄNTLIGEN kom så förlorade jag det och måste börja om. Jag stressar över att min son blir äldre och äldre, jag stressar över att jag och min man blir äldre, jag stressar över att mina allra närmsta vänners graviditeter går längre och längre utan mig. Jag har en otrolig ångest över att tiden går och jag fortfarande står tomhänt eller vad man nu ska säga. Många säger ju såklart att man ska vara tacksam för det barn man har, men man ska heller inte förminska sorgen i att inte kunna få till syskon. Det kan göra lika ont som att inte få till ett första barn 💔

Har ni kommit i kontakt med någon klinik nu eller är ni på G att ta kontakt? Förstår det som att du nu försöker med en ny partner, hur länge har ni försökt? Visade förra utredningen något som skulle kunna vara en orsak även denna gång? Förlåt för mycket frågor, men tycker det är intressant att dela erfarenheter 😊

Tack för svar om kliniken! Vi ska faktiskt till Stockholm IVF (en del av Nordic IVF) så blev lite nervös nu, men hoppas som du säger att den läkaren inte är kvar. Minns du vad läkaren hette? Sophiahemmet låg högt upp på topplistan här också, men kontaktade aldrig dem eftersom vi fick tiden hos Stockholm IVF. Den kliniken
ligger bättre till för oss rent geografiskt än vad Sophiahemmet gör.

Ååh men tack själv, det känns så värdefullt att få skriva med någon som förstår. Vi kanske inte är i exakt samma sits med lite olika bakgrund, men vi delar ändå en del erfarenheter, sorg och en stark längtan som jag upplever att familj och vänner som bara plussat på första försöket inte riktigt kan förstå på samma sätt. Nämen vad roligt, och stort tack för att du hejar på att det ska gå bra för mig, jag hoppas på det bästa för dig också och gärna ett nytt plus så snart som möjligt <3

Jag pratade med en som också fått MA och hon sa att det såklart kändes hemskt och att hon vid nästa plus kommer att vara mer orolig och inte ta för givet längre att ett plus betyder en bebis, men hon sa också att ett MA är ju vanligt men att det skulle hända två gånger är ovanligare, så hon såg det som att nu är det "bortgjort" och att oddsen borde säga att nästa plus går det vägen, så det hoppas jag för din skull också <3

Sedan håller jag verkligen med om tidsaspekten, herregud vad det tär på en när man börjar räkna efter "om jag blir gravid i år kommer jag att vara 34 när bebisen föds, men om jag måste vänta och få hjälp via IVF kommer jag att vara 35, och om det inte funkar..." osv. Jag läste någonstans en liknelse om att du står på en tågperrong och du har ingen aning om när ditt tåg kommer, men du kan inte gå därifrån för då kanske du missar det, så du står och väntar och väntar och ser andra tåg åka förbi och andra människor som får kliva på, men du har ingen aning om hur länge till du måste vänta. Lite så känns det ju när "alla andra" kör om en, att de får sina bebisar och hinner vara gravida både en och två gånger under tiden man själv väntar på ett första plus. Så jag tycker att du beskriver det väldigt bra hur det känns för dig <3

Du behöver absolut inte be om ursäkt, bara intressant med frågor :) Jag och min nya partner (jag kallar honom ny i det här sammanhanget, haha) har försökt cirka ett år och har precis påbörjat en fertilitetsutredning där jag lämnat alla mina prover och han fick en tid att lämna sina blodprover imorse. Då bokade de också in att han ska lämna spermaprov nästa vecka och de sa att beroende på hur lång tid det tar att få resultaten så hoppas de att kunna boka in ett läkarbesök i februari för att få gå igenom både mina och hans resultat. Jag och mitt ex försökte i två år utan ett enda plus, den utredningen visade inga konstigheter förutom att en av mina äggledare verkade vara blockerad, men när vi sedan gjorde vår IVF var mitt ex spermier sämre så de var tvungna att göra ICSI. Så jag vet inte om spermierna bara var dåliga just den månaden, eller om de varit det hela tiden förutom månaden han lämnade prov under utredningen. Är det "bara" min äggledare som är blockerad så ska det ju ändå finnas goda chanser att bli gravid naturligt med en äggledare, men det har ju inte hänt ännu.

Jag vet om en tjej som gjort IVF hos Stockholm IVF och hon var väldigt nöjd förstod jag det som! Den manlige läkaren jag hade på Nordic IVF flyttade som sagt ifrån Stockholm (kommer inte ihåg vad han heter) så det är nog lugnt för din del :) Hoppas att du får ett varmt, professionellt och fint bemötande! Det är ju smart att välja en klinik som ligger nära tänker jag, eftersom det kan bli ett antal besök. Eftersom ni har ett barn, betyder det att ni måste bekosta utredning och allt själva?

Sorry för så lång text, jag hade lite svårt att hålla mig kortfattad xD

Vickan31

Mon 16 Jan 2023 09:05

#9

Elliot1 skrev 2023-01-13 17:31:47 följande:

Ingen fara med långt inlägg, jag brukar också skriva långt 🤪

Så sant det du säger om MA, att det inte är
så vanligt att det händer två gånger på rad. Det händer ju såklart, men ibland måste man också försöka fokusera på de graviditeter som faktiskt går bra också. Vilket ju är fler än de som inte går bra! När vi försöka få vår son fick vi ju missfall också, efter det tog det ytterligare 6 månader innan jag blev gravid igen. Men då vill jag minnas att jag inte var så orolig ändå, kände precis som du säger att nu har vi haft ett missfall så nu borde detta gå bra. Sen tror jag min oro kommer vara större denna gång, eftersom detta på något sätt känns tyngre att gå igenom än vad det gjorde för fem år sen när jag inte hade så ?bråttom?. Vi var ganska tidiga Med att skaffa barn i vår umgängeskrets så hade inte samma känsla då med att folk sprang förbi en..

Så himla bra liknelse med tåget verkligen, det är ju så det känns! Förutom att det påverkar hela ens liv mer eller
mindre 😅 Och satan vad den här ovissheten kring om tåget någonsin ska komma tär på en! För mig handlar det dels om ålder men också om att vår son blir äldre. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att vi skulle ha 5 år mellan våra barn. När vi började försöka så sa jag ?jag hoppas iallafall att han inte kommer hinna fylla 5 innan han får ett syskon?.. Men nu är det inte lika självklart längre, även om vi inte är där riktigt än. Min man har dessutom sagt (för längesen) att han typ vill ha minst tre barn men det känns det som att man har fått släppa för längesen. Nu vill jag inget hellre än att lilleman ska få ETT syskon, sen kommer jag vara evigt tacksam ❤️

Okej, men vad skönt att nu är igång med att lämna prover och sådant! Tråkigt att det ska behövas såklart men ändå skönt att det ändå händer något. Att man tar lite action och känner att man kommer framåt. Förstår frustrationen över att inte få något plus efter så lång tid med både ditt ex och din nya kille. Som du säger så fick du ju svar angående äggledaren men annars känns det ju nästan som det måste vara ännu tyngre att ingen orsak hittas? Missförstå mig rätt, självklart vill man att kroppen ska fungera själv. Men när man ändå kommit så långt som till
medicinsk hjälp så önskar man ju nästan att de hittar något de kan ?fixa?.

Vad skönt att du har lite bra erfarenheter av Stockholm IVF också 😊 Tråkigt dock att ni hade sån otur när ni var där. Vi finansierar detta själva ja. Eller ja, egentligen inte själva för vi har faktiskt fått stöd av min mamma för att betala detta. Hon kommer hjälpa oss betala utredningen sen får vi se hur vi gör sen om det krävs en IVF, får ta ställning då. I värsta fall får vi ta lån, jag orkar oavsett inte leva o den här ovissheten längre så då får det väl kosta 😔

Försöker ni själva samtidigt som ni väntar på
läkarbesöket? Jag har ägglossning typ i början av nästa vecka, vilket också innebär att jag kommer hinna få mens innan vi ska träffa läkaren. Drömmen är ju såklart att vi
får lov att avboka tiden, sjukt att man kan bli så
hoppfull varje månad? Att man ändå tror att ?nu
är det nog vår månad? 😅 Hjärnan är fascinerande ibland..

Hej igen! Hoppas att du haft en trevlig helg :) Jag är ofta lite inaktiv här på helgerna då jag tycker att familjeliv funkar lite sämre, så jag skriver på vardagarna när jag har datorn igång, haha!

Tyvärr funkar ju hjärnan och känslor ofta så att även om man vet att logiskt och statistiskt sett så borde det gå vägen snart, så tänker man ibland att "om det inte gått bra hittills, varför skulle det gå bra nu någonsin", som att man är så van vid att mensen kommer, eller att man varit med om ett MA som du, och då förväntar man sig nästan att det ska fortsätta att gå dåligt. Jag vill tro att jag brukat vara en väldigt optimistisk person, men den här berg-och-dalbanan med att få barn har plockat fram en pessimist inom mig som jag inte visste att jag hade xD

Som du säger är det kanske inte så konstigt att vi båda känner en annan stress nu pga vår ålder, samt att du har sonens ålder som bara springer iväg. Man får kanske försöka tänka på hur glad han kommer att vara att få ett lillasyskon oavsett när det händer, och att man vet om många syskonpar med 5 eller mer år i åldersskillnad som ändå har haft en jättebra relation. Men jag förstår såklart att man blir ledsen när det inte blir som man hade tänkt sig, och att det är svårt att inte tänka på hur stor åldersskillnaden kan bli. Det är så orättvist att vissa kan planera det där nästan på dagen, att de vill ha tre barn med två år mellan varje och så blir det så, medan andra måste vänta och vänta och dessutom råka ut för missfall som du gjort :(

Ja det känns skönt att vara igång med utredningen, men jag märker att min kille börjar tycka att det känns mer och mer nervöst och oroligt just med spermaprovet han ska lämna och att få reda på själva resultatet sedan. Vi pratade om det igår men han sa att han vill ju inte skjuts upp det heller, för han vill verkligen göra den här utredningen och få veta om det skulle vara något fel. Jag håller med dig om att på ett sätt vore det "bra" om de hittade något litet litet fel som är lätt att åtgärda med en tablett eller något, men annars hoppas man ju att det antingen ska gå av sig själv eller att IVF ska hjälpa.

Ja ibland har man bara otur med en viss läkare och det behöver ju inte betyda att hela kliniken är dålig. Jag hoppas att ni får ett bra bemötande om ni kommer dit, men ännu mer hoppas jag ju förstås att ni plussar själva den här cykeln :) Så fint att din mamma stöttar och kan hjälpa till med finansieringen, det är ju inte billigt tyvärr. Jag tycker att ni gör helt rätt som inte väntar längre, det tär ju väldigt mycket på ens mående precis som du säger :(

Ja absolut, vi försöker själva varje månad och precis som du är inne på så är ju hoppet det sista som överger en ;) Vad spännande att ägglossning närmar sig, brukar du använda ÄL-tester och/eller tempa? Min ägglossning är beräknad nu till helgen så sambons spermaprov innebär ju minst två dagars avhållsamhet som jag känner inte tajmar perfekt med just ägglossningsveckan xD Men vi hoppas att kunna pricka in ägglossningen okej ändå.

Vickan31

Tue 17 Jan 2023 16:59

#11

Elliot1 skrev 2023-01-16 15:21:08 följande:

Hej!

Tack detsamma! I helgen har jag bland annat varit på babyshower (som jag själv anordnade 😅). En av de inbjudna avslöjade givetvis att hon OCKSÅ är gravid. Min bästa vän, som var huvudpersonen med BF i februari såg på mig hur jag typ ville dö och var så otroligt imponerad och tacksam att jag styrde upp detta åt henne trots att hon vet vad vi går igenom. Det var lite självplågeri 😅

Haha men ja alltså det är verkligen en bergochdalbana. Jag känner mig nästan schizofren ibland, som två olika personer beroende på vart i cykeln jag befinner mig 🙃

Jag tror inte det är så konstigt att man känner stress nej. Alltså det är så många som bara ?men vadå du är bara 34 du har flera år på dig?. Man bara fast nej det har jag ju faktiskt inte i det här syftet? 34 är ingen ålder men just när det kommer till barnagörande så är det ju faktiskt en avgörande faktor och en (enligt forskningen) ganska tydlig gräns som går där vid 35. Gällande min son så
är det ju precis som du säger, han kommer bli en fantastisk storebror och superglad för ett syskon oavsett ålder. Men det är ju verkligen så, känslan av att det inte blev som man tänkt sig. Jag har liksom alltid föreställt 2-4 år mellan barnen och nu sitter man här och vet inte ens om det blir något syskon öht? Det är en obehaglig tanke och då blir ju stressen över hans ålder ännu mer påtaglig 😞

Fattar att det känns skönt att vara igång! Är din kille rädd att det ska visa sig att det är honom det är ?fel? på? När vi fick reda på (eller ja, via hemmaproverna som man kanske ska ta med en nypa salt) att min killes simmare kanske är lite trötta och att det eventuellt är
orsaken till att vi inte blir gravida så blev han såklart helt förstörd. Men jag har varit så himla tydlig med honom att statistiken visar på att det i princip är lika ofta det är är ?fel? på mannen som på kvinnan. Att vi är två i detta och att det inte är någons fel oavsett vad utredningen visar. Han hade ju aldrig beskyllt mig för detta så varför skulle jag beskylla honom? Det kanske din kille behöver få inpräntat 🙃 Jag har fått tjata på min och verkligen visat (nästan överdrivet) att jag inte tycker att något är hans fel.

Haha ja men eller hur, varje månad tänker man ändå att nu ska det nog ta sig 😅 Tråkigt att det är dålig timing men ni får försöka tänka att det finns ju en anledning att han behöver hålla sig! Vi har också lite dålig timing denna månad, min ägglossning är beräknad på onsdag och min man är borta ons-tors. Men vi får ju köra på idag och imorgon! Jag tempar och tar ägglossningstest. Har alltid kör utan för min kropp är väldigt tydlig med ägglossningssymtom, men jag ville prova tempning och tester för att få allting bekräftat och också få en exakt längd på min lutealfas samt att jag tog ett progesteronprov förra cykeln. Så behövde veta vilken dag jag skulle ta det. Men annars så tycker jag mest det här med temp och tester är störande, hoppas jag slipper det snart!!! Har bestämt mig för att fortsätta till ett eventuellt plus.

Du då, kör ni något speciellt för att maxa chanserna?

Ååh jag lider verkligen med dig, jag vet precis hur jobbigt det kan kännas att se alla förväntansfulla, gravida vänner och själv känna hur avundsjukan smyger sig på. Men superfint av dig att du fixade en babyshower till din bästa vän, det lär hon ju ha uppskattat jättemycket

Skönt ändå att hon vet hur det ligger till för dig. Känns det som att du har vänner och familj att ventilera med om den här resan, för det är ju en väldigt jobbig sak att gå igenom tycker jag, att försöka bli gravid men mötas av mensen gång på gång på gång.

Haha ja men verkligen, jag känner mig också som en helt annan person innan ÄL jämfört med efter ÄL, haha!

Ja alltså de menar såklart väl när de vill lugna ner en med att 34 inte är någon ålder, men jag håller med dig om att ens hjärna säger någonting helt annat! Tänk om man hade kunna stoppa åldrandet, både på oss och på din son, under tiden man försöker att få till en graviditet, haha! Men skämt åsido, jag hoppas verkligen att ni får möjligheten att ge honom ett lillasyskon snart

Ja han är nervös inför provet nu, drömmer mardrömmar om det och att han missar tiden för att lämna in det, osv. Han hade ju hunnit tänka tanken redan innan att det skulle kunna vara något fel på honom eftersom vi inte lyckats än, men ju närmare det blir provtagning och läkarbesök desto mer växer nervositeten tror jag. Fy vad jobbigt för din kille, jag förstår såklart att han kände sig helt förkrossad efter hemmaproverna. Men jättefint att du kan peppa och stötta honom, det känns bra tycker jag att jag får vara den stöttande nu för en gångs skull eftersom det annars alltid är min kille som får trösta och finnas där för mig känns det som. Så ja du har helt rätt, jag får försöka att pränta in hos min kille att skulle hans prover visa något så är det ingenting jag någonsin skulle beskylla eller skuldbelägga honom för, precis som han aldrig skulle klandra mig pga min blockerade äggledare

Aah vad typiskt att han är borta då, men det låter ändå som att ni kommer att kunna få till bra försök och tajma nära ägglossningen ändå

Ja men då förstår jag, det kan ju vara bra att ha kört med temp och tester någon månad, men som du säger kan det ju också vara stressande och därför är det ju inget måste om man har regelbunden cykel att köra med sånt varje månad. Jag har blivit lite besatt av att följa min tempkurva, haha, så jag kör med det varje månad och ägglossningstester nu fram tills läkarbesöket bara för att jag vet att läkaren kommer att fråga om jag fått positivt på ägglossningstest någon gång. Annars äter jag multivitamin för kvinnor och lite extra D-vitamin nu på vintern och min kille äter också multivitamin fast för män då. Du då, äter du några tillskott eller gör något annat nu inför en graviditet? Och efter din killes hemmatester, gör han någonting för fertiliteten som rör kost, vitaminer eller något annat?

Vickan31

Thu 19 Jan 2023 15:19

#13

Elliot1 skrev 2023-01-17 20:07:15 följande:

Jo det är ju det, och nu när vi ju är i 30+ åldern så
är det ju SÅ många som skaffar barn/syskon 🙄 Känns som ett gravidbesked varje dag typ..
Ja hon var lite imponerad över att jag pallade styra upp det, men det är hennes andra barn så det var en lite mindre tillställning vilket kändes ok. Hon vet vad vi går igenom och är väldigt stöttande. Detta barn tog sig på första försöket för dem, men hennes första barn fick de efter att de först gått igenom en mola-graviditet. Så hon vet ju hur det är att kämpa. Mina två närmsta vänner vet vad vi går igenom, hon med babyshowern är en av dem. Den andra väntar också ett syskon, efter ett gäng misslyckade IVF:er. Så båda vännerna vet ju verkligen hur det är att kämpa för att få barn, men nu skulle vi varit föräldralediga tillsammans och det SUGER att de får fortsätta sina gravidresor utan mig 🥺 Sen vet ju min mamma också, det är skönt att prata med henne ❤️

Hur har du/ni det? Vet folk i er närhet om att ni försöker?

Jag förstår att han är nervös, det är ju många faktorer som påverkar. Dels såklart det faktum att det kan vara en
manlig orsak till att man inte blir gravid, men också massa hjärnspöken om att de (som män) inte kan ge oss det de önskar osv. Sen får de säga vad de vill men jag tror absolut att detta också kan kännas som ett nedslag för deras så kallade manlighet. Det är ju inte så det definieras, men jag kan tänka mig att man som kille känner så även om de inte erkänner det. Så det är nog där vi får stötta och göra vårt bästa för att de ska förstå att det är 50/50 (nästan) att det beror på mannen som kvinnan för att ett par kanske har svårt att bli gravida. Det är ingens fel! ❤️

Ja det blir ju verkligen en stress det här med tester och tempning, jag vaknar på nätterna och måste kolla klockan osv. Ägglossningstester är jag inget fan av för jag lyckas typ aldrig fånga peaken. Jag tog ett nyss som jag anser är näääästan positivt, men närmre än så kommer jag typ inte. Lägger in en bild! Ägglossningen är beräknad imorgon och idag fick jag även en rejäl tempsänkning. Så jag tror nog det släpper imorgon! Min man åker imorgon bitti så vi hinner med en sista omgång ikväll haha 😅

I övrigt så käkar vi en daglig vitamincocktail båda två. Jag äter också en multivitamin för kvinna men vi äter inte kött (dock fisk, mejeri och ägg) så vi stöttar upp med B-vitamlner, fiskleverolja, zink, magnesium,
folsyra och D-vitamin. Denna cykel tänkte jag köra en sån monsterdos av D-vitamin ikväll eftersom jag misstänker ägglossning imorgon.

Vi lever generellt rätt hälsosamt med lagom dos av träning, hälsosam kost osv. Något jag misstänker kan ha påverkat är att min man haft en tuff period på sin utbildning under 2022 och sen kört 6 månaders praktik i en helt ny karriär (han har utbildad sig inom ett krävande yrke både fysiskt och
mentalt) samt att han efter examen i början av december också börjat jobba på riktigt. Han jobbar dessutom skift så både dagtid, kväll och natt. Så hans stress och sömnbrist är ju såklart på en icke fördelaktig nivå i det här syftet, men det blir bättre och bättre för varje dag. Dock vet vi ju inte, det tog ju väldigt många försök att få vårt första barn för 5 år sedan också, så det är ju en möjlighet att han alltid haft lite sämre kvalitet på spermierna. Det kommer vi nog aldrig få veta.

Sen tycker jag det är en svår balansgång det här med hur man ska leva när man försöker. Man kan ju liksom inte sätta livet på paus. Jag försöker tänka på att leva balanserat utan att det går till överdrift. Äter bra, tränar, promenerar, sover och jobbar lagom. Har dragit ner på kaffet men dricker en kopp om dagen. Dricker alkohol när jag känner för det. Pallar inte stressa över att man ska leva the perfect life heller, då blir jag nog knäpp på kuppen. Hur resonerar ni kring sånt? 😊

Gud vilka långa inlägg jag skriver haha 😂

Haha, jag tycker bara att det är bra att du också skriver så långa inlägg, för då behöver jag inte ha dåligt samvete över att jag skriver så långt

Ja men verkligen, det känns som att det enda mitt sociala medie-flöde fylls av är bilder och inlägg med graviditetsbesked, ultraljudsbilder, nyfödda bebisar och livet som småbarnsföräldrar typ. Inte så konstigt som sagt eftersom vi är i den åldern, men det är ändå så påtagligt hur många i ens närhet som blir gravida just nu medan man själv bara får vänta och vänta

Inte för att man önskar att någon man tycker om ska behöva gå igenom den här kampen för att bli gravid, men det är ju på samma gång ändå skönt att omge sig med människor som har liknande erfarenheter och verkligen förstår, precis som dina två bästa vänner gör! Usch vad ont det gör i hjärtat, den tanken att ni skulle ha följts åt i era graviditeter men så blev det inte så

Glad att höra att din mamma också är ett stöd, det är samma för mig att min mamma, syster och ett fåtal nära vänner vet om det, och det känns ändå bra för jag känner i alla fall att jag behöver deras stöd i det här. Hade varit hemskt om de inte visste om något och typ tjatade varför vi inte ska skaffa barn.

Jag tror absolut att du har en poäng där, att oavsett hur jämställda man känner sig så kan det nog ligga något djupt inrotat i dem att det är s.k. "manligt" att kunna göra en kvinna med barn osv. Och jag tycker att det är fint det du säger att då kan vi finnas där och stötta att det ungefär lika ofta kan bero på manlig faktor som kvinnlig faktor om ett par har svårt att bli gravida.

Oj vad jobbigt att du t.o.m. vaknar och tänker på tempen! Jag kanske har tur som ofta sover som en stock, haha! Men då är ju tempen ett bra komplement, och jag tycker att testet du la upp är väldigt nära positivt!

Tar du ett test om dagen? När jag ser att det närmar sig brukar jag ta två, bara för att jag vill vara lite mer säker på att få se peaken, att testet blir helt positivt.

Det låter ju som jättebra stöttning för fertiliteten med de vitaminer ni äter, att ni lever hälsosamma liv men utan att gå till extrema mått

Det låter såklart inte roligt för din sambo med stressen han har upplevt, och jag kan tänka mig att den stressen har påverkat dig också, men då känns det ju lovande att du säger att det blir bättre och bättre i alla fall

Jag tänker som du, att jag också försöker att tänka på vad jag äter osv, men att det inte kan gå till överdrift. Hade jag gått in helt för att inte dricka alkohol förrän jag blev gravid så hade jag ju inte fått dricka på sammanlagt tre år nu, haha! Och att avstå från alkohol lagar ju inte min äggledare heller så jag tänker att jag får dricka ibland ändå

Ibland går det bättre med kost och träning, ibland sämre, ibland dricker jag alkohol lite oftare och ibland mer sällan, men jag tror att det är viktigt att påminna varandra om att vara snäll mot sig själv. Självklart vill man känna att man gör det man kan för att påverka sina chanser positivt, men vi mår nog inte bra av att tänka att det skulle vara vårat fel att vi inte plussar eller får ett MA

Idag lämnade min sambo spermaprovet som han varit så nervös för, och det gick bra kändes det som, alltså att allt kom med och han fick lämna det i tid osv. Och i samma veva fick han med sig en kallelse till vårt första läkarbesök! Det blir den 6 februari, så då ska läkaren gå igenom alla provresultaten för oss båda samt göra en gynekologisk undersökning för mig. Hoppas på spolning av äggledarna också eftersom min ena är blockerad sedan tidigare, men det vet jag inte om det blir av den 6/2 eller om de bokar en separat tid för det. Spännande och nervöst det här, men det känns skönt att den 6 februari inte är alltför långt borta nu! Det låter kanske konstigt men jag är så taggad på det här läkarbesöket, haha, och det är väl för att jag känner att nu är vi äntligen på väg framåt istället för att bara stå och stampa på samma ställe. Så vi får hoppas att allt ska gå så bra som möjligt på läkarbesöket

Vickan31

Thu 19 Jan 2023 15:21

#14

Elliot1 skrev 2023-01-17 20:07:15 följande:

Så här såg förresten mitt ÄL-test ut idag, efter att ha varit nästan helt blankt i tre dagar, så jag tror att det kan närma sig ägglossning för mig också, precis som det verkar göra för dig!

Vickan31

Tue 24 Jan 2023 14:07

#17

Elliot1 skrev 2023-01-24 11:44:14 följande:

Hur går det för dig Vickan31? 😊

Haha ja vi verkar vara ganska lika med det där att skriva långa romaner  Ursäkta också för sent svar, har varit fullt upp i helgen vilket betyder att jag blir inaktiv här på FL. Inte mycket har hänt för mig, jag är fortfarande lika förvirrad kring om/när jag haft ägglossning. Din verkar också ha varit lite klurig den här månaden, men det ser ju helt klart ut på din temp som att ägglossningen har varit, sedan exakt vilken dag känns lite svårare att avgöra  Jag tyckte framför allt att ditt test på CD14 såg väldigt positivt ut, men även det på CD13 var ju positivt eller åtminstone väldigt nära? De säger ju att man ska räkna med ägglossning cirka 24-36 timmar (eller 24-48 timmar enligt vissa tester) från det första positiva testet, men jag förstår verkligen din frustration kring testande och att ta tempen när det inte är så tydligt som man skulle önska.

Hur såg ditt progesteronprov ut? Jag gjorde ju också ett sånt förra cykeln och då stod det på 1177 detta referensintervall som man skulle hålla sig inom: Follikelfas <2,8 nmol/L. Ovulationsfas 0,4-38 nmol/L. Lutealfas 5,8-76 nmol/L.

Attans att man ska behöva gå omkring och känna efter och tempa och ta tester och analysera, istället för att bara få plussa någon gång

Vad skönt att din vän är så förstående med att du inte kan vara så nära henne just nu, det är verkligen fint att hon förstår och det kanske är för att hon också fått kämpa som hon kan känna igen sig i de känslorna. Ja visst är det skönt att ha sin lilla supportgrupp som vet om vad som händer och som man kan ventilera med, men jag vet att min mamma och syrra inte riktigt förstår eftersom de haft så oförskämt lätt för att bli gravida båda två, så jag är jättetacksam för att få skriva med personer här på FL som verkligen förstår, som du  Jättebra också att du pratar med en psykolog, det inspirerar mig verkligen att du säger det för det är en sak som jag tänkt att jag också borde ta tag i nu i och med allt tungt som den ofrivilliga barnlösheten för med sig.

Ja det förstår jag verkligen, att hans situation/stress påverkar er båda såklart. Och att det är viktigt som du säger att känna att man har någon balans så att det inte går till överdrift med olika förbud om vad man inte får äta, dricka eller göra.  Nog börjar man bli lite desperat att prova det mesta, haha, men jag är lite rädd att strula till det genom att testa för mycket huskurer i och med att min cykel ändå är så pass stabil och pålitlig och jag vågar inte riskera att den ska hamna helt ur fas xD Hur känner du?

Vad skönt att läkarbesöket är så pass nära nu, redan den 2 februari för er och den 6 februari för oss! Som svar på din fråga så ville min kille att jag skulle följa med honom, men han fyllde provröret hemma (med min hjälp, hehe) och behövde sedan ha med mig på resan för att hålla provet varmt på väg till kliniken. Jag kan förstå både de som vill att sambon ska följa med och de som inte vill det, men du får fråga honom och se vad han säger.

Förlåt om jag glömde att svara på något, du får gärna påminna mig i så fall

Jag lägger in min knäppa graf just nu, som dock påverkas av att jag valt att räkna bort två temperaturer då de togs helt fel tider och efter lite sömn och en del alkohol i helgen xD Jag fick inget positivt ÄL-test den här gången men fertility friend säger att den kan ha skett på CD13 istället för CD15 som jag oftast brukar ha. Det vore ju typiskt om jag fick en tidigare ÄL just den här månaden bara för att vi hade sexförbud pga spermaprovet som lämnades just i torsdags, CD13!

Vickan31

Tue 24 Jan 2023 14:30

#18

P.S. Det starkaste testet jag hade var på CD13 men det stämmer ju inte, varken för en ägglossning på CD13 eller CD16

Tyckte jag hade lite lite ÄL-smärta på CD16 så jag kanske får "bestämma" att det var då, haha!

Vickan31

Wed 25 Jan 2023 14:32

#20

Elliot1 skrev 2023-01-24 19:21:46 följande:

Åh, du behöver absolut inte be om ursäkt 🙏🏻 Förstår att Familjeliv Inte är högst på priolistan 😂 Jag skriver mest på kvällarna typ, från tv-soffan.

Hm okej, så jobbigt när man är osäker!! Men har kroppen visat några tecken på ägglossning då, annat än temp och LH-test (som jag förstår varit negativa). Brukar du alltid få positiv på LH-test? Jag lyckas nämligen sällan fånga peaken, men jag vet att jag har ägglossning. Fortfarande svårt att förstå att jag lyckades få så starka tester två dagar i rad 😂 Förstår också att det är extra frustrerande för dig/er denna månad med tanke på sexförbudet! Då vill
man ju veta att man ändå tajmade så bra man kunde liksom. Jag utgår ifrån att jag hade ägglossning CD14 eller CD15, men jag får nog lämna det där. Om jag lägger in tempen jag uteslöt så flyttar den ägglossningen till CD16 😅🙈 Snurrigt!

Mitt progesteron låg på 48 nmol/L den 7:e dagen efter ägglossning. Jag gjorde via Werlabs och de har samma referens som 1177. Jag hade helst velat ligga över 50 dock. Men var ändå nöjd med 48 eller vad man ska säga. Har verkligen jobbat på att få bra ägglossningar nu i några månader så vem vet, denna cykel kanske det är högre (kommer inte testa). Vad låg ditt värde på? 😊

Förstår att det är svårt att prata med folk som haft lätt att bli gravida. Man kan ju inte riktigt föreställa sig hur det här med ofrivillig barnlöshet känns om man inte varit där själv. Det är ju en kris, men en kris som inte är konstant. En kris som kommer och går i tvåveckors-intervaller typ. Och den krisen är fasiken inte så lätt att hantera alla gånger! Kan verkligen rekommendera att prata med någon professionell, det tycker jag absolut du ska prova om du ändå gått i de tankarna! ❤️ Våra samtal handlar inte så mycket om krisen i sig, utan mer om hur man ska hantera alla tankar och känslor och liksom kunna leva livet trots denna återkommande korta kris som kommer och går varje månad.

Jag har inte heller kört några huskurer, man har ju blivit sugen att prova både det ena och det andra några gånger men jag känner som du - vill inte mixtra med en cykel som ändå fungerar som den ska (vad jag tror) 🙈

Tack för svar om hur din sambo gjorde! Eller hur ni gjorde 🤪 Skönt att kunna göra det hemma! Hade vi nog också föredragit men vi hinner inte riktigt tyvärr, det är en bit att köra till kliniken då vi bor en bit utanför stan. Så det får bli en svängom på toaletten på kliniken för min man haha 😂 Han ska lämna sitt på torsdag. Får man fråga om ni fått resultatet än?

Kan hålla med om att din graf är lite knepig, men jag är ju också rätt ny med tempning så inte alls bra på att läsa
av. Men en av de temparna du uteslutit är ju väldigt låg, brukar det kunna bli så? Jag har förstått det som att man utesluter tempar för att de oftast är för höga pga typ dålig sömn eller alkohol? Men de kanske kan vara väldigt låga också? Jag har ingen aning 🙈🤪

Haha, fast lite besatt känner man sig ändå ibland när man loggar in flera gånger vissa dagar för att se om man fått svar, skriva av sig eller bara läsa olika trådar om fertilitet och liknande xD

Jag brukar få positivt test kanske 90% av gångerna, och det där med tecken är så svårt för jag brukar ibland kunna känna av lite ägglossningssmärta men då vet man ju inte om det gör ont för att ägget släpper just då eller för att det släppt för någon/några dagar sedan. Alltså kroppen, tänk om den hade kunnat vara lite tydligare ibland xD Ahaa, ja men då var det ju extra intressant att du fick positivt två dagar i rad den här gången!

Haha ja det blir ju lite frustrerande när man inte har exakt koll, för man känner ju på något sätt att eftersom det här är ett område där man är ganska maktlös så försöker man att ha kontroll över de saker man kan, som t.ex. kost, hålla koll på ägglossning etc.

Aah men det låter ju som ett jättebra progesteronvärde, det är ju långt över minimigränsen! Jag tog också mitt 7 dagar efter förväntat ägglossning och då låg det på 74 nmol/L. När jag gjorde en utredning med mitt ex tog de dock aldrig något progesteronprov.

Ja det är ju svårt, just för att jag upplever att jag ofta får höra de där klyschorna från personer som inte själva har några problem med att bli gravida: det kommer, stressa inte, försök att inte tänka för mycket på det etc... Jag kunde säkert inte heller föreställa mig det innan jag själv började märka vilken tid det tog, men som du säger så ÄR det ju faktiskt en kris som kan tära så otroligt mycket på hjärta och själ! det låter ju som jättebra samtal tycker jag

Tycker du att psykologen känns bra? Och har du några bra tips att dela med dig av från era sessioner så lyssnar jag mer än gärna

Nä men precis, då tänker vi nog lika där, men jag kan såklart inte lova att jag aldrig kommer att testa någon huskur framöver om det fortsätter att gå så dåligt för oss, haha!

Ja han fick inte ens valet att göra det på plats faktiskt, utan de sa åt honom att göra det hemma och det gick ju bra eftersom vi har så pass nära. Som du säger blir det ju svårt om man bor lite längre bort som ni gör

Så även om det inte är så "inbjudande" miljö för att lämna provet på plats så hoppas jag att din sambo kommer att tycka att det gick okej ändå. Spännande att det är redan imorgon, då håller vi tummarna för att det ska gå bra! Ja alltså han har faktiskt fått svar redan och det såg bra ut! Verkligen en lättnad, men då vet jag ju att felet troligtvis sitter hos mig och det får vi ju veta mer om den 6/2 när läkaren ska gå igenom alla svaren samt göra en gynekologisk undersökning då.

Haha jag har tempat till och från i flera år men blir fortfarande inte klok på mina grafer ibland xD Jag börjar tro att den var låg på söndagen för att ÄL skedde då, och att den var hög på lördagen pga dålig sömn och alkohol. Hoppas nog mer på att den var under söndagen, så att vi hann få till fler försök än om ÄL skulle ha varit på torsdagen precis när vi varit tvungna att vara återhållsamma pga provet. Men om din ägglossning var CD14 eller CD15, när ungefär har du BIM då?

Sorry att jag tjatar om grafen, men här kommer dagens:

Utredning/insemination/ivf 2023

INNEHÅLL