Quincey skrev 2024-08-10 17:03:22 följande:
Tack för att du tänker på mig och tack till alla som hållit tummarna för oss ❤️
Vi fick svaret redan på måndagen, fvp bekräftade trisomi 21. Vi hade bestämt innan vi blev gravida att vi skulle avbryta om det blev så. Fick tid till att ta tabletterna dagen efter svaret och i torsdags avbröt vi. Fick väldigt bra stöd på sjukhuset. Som allt annat gick det dock inte helt enligt plan, moderkakan kom inte ut, förlorade över en liter blod och fick åka hem 33 timmar efter att vi kom dit. Fick skrapas innan vi åkte hem och nu är jag jätteorolig för att det ska bildas ärrvävnad som försvårar kommande försök.
Jag valde att se bebisen efteråt, är så glad för det. Det var en otrolig känsla att se min perfekta lilla ängel och vad som hade vuxit i min mage och som jag skapat. Känner nu efteråt otrolig sorg att jag inte har mitt barn kvar och skuld över vad som hänt. Bröt ihop när vattnet gick, det är nåt jag tänkt på hela livet, början på en födsel men den första gången det hände mig skulle inte leda till ett levande barn. Jag hoppas vi lyckas bli gravida nångång igen, men sörjer att jag inte kommer få tillbaka detta barn.
Åh, jösses så tufft 💔 vet att det inte går att säga något som gör det lättare men vad fint att du valde att få se er lilla bebis, det kommer ni absolut inte ångra. Jag är så glad att vi fick vara med vår son i flera timmar efter han kom, betyder så mycket nu och att få ha kvar alla de minnena. Ni kommer fortsätta sörja detta barn, jag sörjer vår son i princip lika mycket nu som jag gjorde när det hände i oktober men er bebis kommer alltid vara ert barn och finnas med er i era hjärtan och ni kommer lära er att leva med sorgen på ett annat sätt när tiden få ha sin gång. Lika mycket som jag sörjer honom nu, lika mycket känner jag ändå kärleken och tacksamheten till att han alltid kommer vara mitt första barn även fast han är i himlen och han kommer alltid finnas med oss och aldrig vara bortglömd.
Ni kommer få ert levande friska barn så småningom och då kommer också sorgen över ert första barn ändras även fast den kommer fortsätta finnas med er.
Känns som jag svamlar på, som sagt inget kan få er att känna er bättre i den förjävliga situation ni är i, men jag kan sätta mig in i den till viss del ändå hur det är att förlora något man längtat så länge efter ❤️ ta hand om varandra så kommer ni komma dit att ni vill fortsätta försöka igen.
