Sola13 skrev 2024-08-22 17:50:21 följande:
Låter som att du har gjort helt rätt, skogen och lugn är bästa medicinen! spännande att du har två olika konsultationer så snart, förhoppningsvis kan det hjälpa er i ert beslut hur ni ska gå vidare! hur gick det i Lund idag? 🥰 ja, det är verkligen så, min senare var också min sämsta runda hittills vad gäller befruktning, ändå sitter jag här nu halvvägs igenom graviditeten och kan känna min sons rörelser, och det är värt alla sprutor, alla äggplock och all psykisk och fysisk påfrestning! ❤️
Tack så mycket 
Ja det är väldigt bra medicin för själen
Ja de har definitivt hjälp oss i beslutet med dessa två konsultationer.
Lunds IVF var mest optimistisk - att det kom till frysen och en graviditet var för dom tecken på att där finns livsdugliga ägg. Fick en mkt bra känsla för dom, la upp plan för allt med liknande upplägg som hos Sellmer, men höja dosen ngt till Fostimon 150 + Menopur 112,5 (innan 75), samt lägga till prednisolon. Utöver det calciumjon, embryoglue och en variant av assisted hatching som de gör.
Upplägget kändes väldigt bra och vid lunch idag var jag inställd på att köra på med Lunds IVF.
Mailat med Sellmer innan och frågade om deras ställning till kortison, men då det inte finns belägg för dets effekt på vår situation så såg de ingen anledning till att lägga till det. De fann inte heller ngt mer att förändra för att optimera protokollet. Vi har också på deras protokoll fått ut 15 respektive 11 ägg, vill ju inte komma över 15 ägg med risk för överstimulering, kan ej brytas under långt protokoll.
Sen idag hade jag konsultation med en av CvLs topp-läkare. Han gav mig absolut svar på frågor som jag inte kunnat få svar på tidigare av andra, samt en annan förståelse för vår situation verkligen är. Han sa inte nej för att göra ett sjätte försök, men en annan insikt. Han trodde inte att ett nytt labb skulle kunna göra någon direkt skillnad. Fick också insikt i att vår frysta 3AB, infrusen på dag 6, tydde på långsam utveckling. Likaså vårt låga Hcg vid utomkveds tydde på en långsam utveckling. Hade vi haft Hcg på 3 000-4 000 så hade han varit trygg med att det kunnat bli en hälsosam graviditet, men denna var har osäker på om den klarat sig, mest troligt inte. Detta är ju tankar jag haft själv, men inte fått bekräftat av andra utan snarast överslätat att man inte kan veta. Vilket såklart höjt hoppet hos en.
De körde dessutom inte med assisted hatching - det gav ökad mängd graviditeter, men inte fler födda barn - alltså fler blev gravida med icke livdugliga embryon som sen inte klarade sig. Så intressant, därav hade de fasat ut det.
Med denna nya insikt, givande diskussion och vy på vår historik så kände jag efteråt att - nej, nog är nog.
Det lär bara bli att slänga pengarna i sjön med att lägga 40 000 - 60 000 på en till stimulering på ägg som i Malmö inte klarade sig alls och i Köpenhamn under de bästa omständigheterna fick ett bättre resultat men fortfarande är de för kraftlösa och klarar inte av att utvecklas hela vägen fram.
Inte värt risken för fler men o skador heller.
Så ikväll efter samtalet så landade jag i att det får bli äggdonation som nästa steg.
Det är en stor sorg, men upplevde överraskande nog också en påtaglig lättnad efteråt.
Mamma har varit fantastisk också som stöttat i oavsett val senaste månaderna, även försett mig lite små indirekta fina orsaker och grejer som jag kanske inte önskat ärva vidare från släkten (inte många, men alla har man väl ngt), vilket gjort det lättare att tänka på alternativa gener.
Jag får läsa vidare i min bok om epigenetik och om hur jag kan påverka redan i magen. Ger en styrka i beslutet.
