Hej! Första gången jag skriver i denna tråd, skrivit i en annan för ett tag sen. Är 32, partner är 34, försökt få vårt första barn i 2 år, hittills aldrig en + på stickan. Oförklarlig infertilitet. 1 äggplock resulterade i 4 blastocyster, de första 2 insättningarna blev det ingen graviditet och ruvar nu på det tredje (RD2) i naturlig cykel, tagit Ovitrelle innan ÄL och även tagit Ovitrelle 2 gånger till som lutealstöd, istället för progesteron.
Känner som många beskriver här en otrolig sorg, frustration och hopplöshet över att gå igenom det här. Försöker vara hoppfull och tacksam över hjälpen, men det är svårt många gånger. Det är helt enkelt svårt att acceptera att vi hamnat på ? fel sida statistiken?, när vi lever så som vården säger är ?hälsosamt?. Enligt statistiken så skulle det ju bli tredje gången gillt för oss!
Ni kanske tänker att det är konstigt att jag redan är så säker på att det inte kommer gå vägen den här gången heller, när jag bara är på ruvardag 2, men jag har exakt samma temp som alla andra misslyckade gånger, samma sekret och samma symptom, dvs inga symptom alls.
Har en stark känsla som säger att det är inplanteringen som är problemet. Har funderat sen första misslyckade försöket att kolla upp immunförsvar, hormoner etc, men varje gång jag tagit upp det med kliniken så avråder dom och menar att det är ?för tidigt? för det. Sen läste jag nu er konversation BaeA och JohannisenIVF och blir nyfiken! BaeA, om man får fråga, hur gick diskussionen med dig och kliniken som gjorde att dom kunde tänka sig ta ytterligare tester? Vad är det för tester? Gör du utredning parallellt hos FertilitetPlus, eller har du pausat det?
Finns det nån som läser detta som gjort flera insättningar och när de tillslut blev gravida, så var det exakt samma symptom som de gångerna de inte blev gravida? Skriv gärna då, för det är någon här som söker lite hopp :)
