Noelani skrev 2023-09-07 15:11:58 följande:
Har du tagit något test efter som visar positivt?
J000ssan skrev 2023-09-07 10:45:37 följande:
Noelani, om vi nu säger jag får 1-2 v på testet imorgon, hur ofta ska man testa och förvänta sig det ska öka till 2-3 osv?
har ju tid imorgon och det är rd 12!
Jag tog ett på tisdagen en vecka och väntade sen till onsdagen veckan därpå.. Minst en vecka skulle jag tipsa om för att slippa bli besviken och orolig. Men jag har läst många som skrivit att det tagit uppåt 2 veckor för dem att slå om ibland utan att de varit något galet.. så de där testerna är nog inte så jättepålitliga alla gånger..Samma här.. RFSU var svagt hela vägen..
AnnaWZ skrev 2023-09-07 12:27:32 följande:
Hej,
Första gången jag postar övht här, så ber om ursäkt om mitt inlägg hamnar helt fel och stör i tråden. Jag skulle bara vilja få input från någon som är/har varit i samma sits. Jag gjorde återföring i lördags och känner mig rätt ensam i att hantera alla känslor därefter. Min sambo är stöttande men han är ju trots allt fysiskt inte i samma situation som jag.
Mitt stora dilemma är också hur jag ska göra med en jobbresa utomlands som varit planerad sen länge till nästa vecka. Jag känner nånstans instinktivt att jag varken vill eller orkar åka, även om kliniken försäkrat mig om att jag inte kan påverka utfallet. Känner mig helt slut mentalt och även lite sänkt fysiskt, trött, påverkad av vagitorerna och har en molande värk i magen.
Hur har ni hanterat ruvardagarna? är det okej att checka ut från jobb (i den mån det går) eller har det varit bättre att sysselsätta sig så mkt som möjligt?
Välkommen! Och som alla andra skriver så har du hamnat helt rätt och stör inte alls! :)
Det är väldigt svårt med stödet. Ens partner kan inte alla gånger förstå (men de kan stötta oss i saker som vi kanske inte orkar... ) eller som min som fick bära in en divansoffa själv igår 3 trappor hehe... Skämt och sido, vänner förstår sällan helheten heller. De som förstår, det är vi här i den här gruppen. Det känns ofta sorgligt på ett sätt men samtidigt hur ska någon annan utomstående förstå? De har försökt några månader, blivit gravida och så var det inte mer med det, typ. Jag brukar försöka vara glad för att andra inte förstår, glad för deras skull att de slipper den här skiten.
Om du inte känner för att åka på den där jobbresan (eller något annat för den delen) GÖR DET INTE! Allting du inte vill eller inte orkar - gör det bara inte. Spelar ingen roll om det är säkert att göra det eller inte .- det som spelar roll är vad du vill. Resan vi gör är utmattnade både mentalt och fysiskt. Spara krafterna!
Och du, man kan snabbt "bli sjuk" och inte behöva berätta mer än så för sin arbetsgivare ;)
Jag älskar ruvardagarna. Då känner jag att jag kan få koppla av och oron för att alla steg skall lyckas släppar. Passar på att äta massor med godis och bara lyssna på vad jag känner för :) Efter min första ET hade jag en underlig värk som kändes som den kom från cervix. Jag tror det var för att de fick joxa rätt mkt för att få in katetern så det kom som en liten värk då och då.. Andra gången kände jag inte av detta..
Då kände jag mer som dig.. molvärk, tryck nedåt, illningar över blygdbenet och typ i hela fiffig 10-15 sekunder då och då.. Och jag är gravid nu och dessa symptom har fortsatt... :)
Ruvardagar räknar man genom att dagen efter ET är RD1 så du är på RD5 nu. Satte de in en blastocyst eller 2 dagars?
Tack så mycket för fint bemötande!! Ska försöka vara lite egoistisk och verkligen lyssna på kroppen och knoppen, det är ju sällan nån som tackar en för att man åker och sen mår dåligt?