Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Det är här du har fel. på soc frågar man barnet vad barnet tycker om sin pappa, om barnet vill träffa pappan, umgås, vad barnet tycker om träffa sin pappa, hur barnet ställer sig till umgänge efter pappans förslag/vilja genom stämning via tingsrätten.

Soc får inte fråga ett barn om hen är allierat, soc har mycket begränsad utfrågning där mamman sitter bakom dörren, dvs bara meter bort.
Mamman går med barnet till soc, soc tanten frågar snällt om det går bra för barnet att prata med henne, mamma sitter här och väntar, just utanför dörren, det tar bara några minuter.

Dvs under dessa minuter kan man inte utreda om ett barn är allierad eller utsatt för umgängessabotage, det krävs mycket mer för att nå en slutsats om det.
Bara för att barnet berättar att hen vill bo med mamman, känner sig orolig och ev mår lite dåligt/svårt o sova när hen är hos pappan noteras och skrivs upp som underlag för rätten.
Men om någon lärt barnet berätta detta är nästintill omöjligt att utreda på någon minut, varav man inte heller gör det.
Men det är alienation. nu gav jag bara exempel på hur man kan få barnet o berätta det man vill som förälder, finns mer avancerade grejer, det handlar om hur man skaftar bevis via skolan, genom kurator för att stärka barnets berättelse. osv.
Men ingen frågar barnet varför hen berättar denna historia.

Ligga en i fatet jaha, men mamman är ju fortfarande barnets nr 1 anknytningsperson och trygghet, det tar man inte ifrån ett barn i första taget, pappan skulle ju vid det laget vara en total främling för barnet, oavsett de orättvisa orsakerna till det, och det är barnets bästa som främst är i fokus inte att straffa någon umgängessabotage eller få till rättvisa för föräldrar. Jag förstår inte hur pappan skulle kunna vinna en sån vårdnadstvist du nämner, det handlar ju om en person som barnet inte har någon relation till eller är trygg med.

Så jag förstår helt vilken poäng den där användaren vill få fram. Men man kan ju inte bara förutsätta att den här mamman kommer att vara sådan, hon kanske ändrar sig och mjuknar och samarbetar med TS.

Vem har sagt att man ska ta ifrån barnet mamman? 

Förövrigt kan ett barn ha två eller flera anknytningspersoner och ser som trygghet. 

Om pappan får umgänge från start så blir han inte en total främling för barnet. 

Barnets bästa är att ha en bra relation till båda sina föräldrar, få en bra anknytning och trygghet till båda sina föräldrar. Det är också barnets rättighet. 

Men exakt barnet kan ha fler anknytningar, det kan handla om syskon till förälder, mormor, morfar, en ny pappa.

Det behöver inte vara själva pappan. finns konflikter måste man lösa det på något sätt, det menas att umgänge är inte alltid den bästa lösningen.
Man lyssnar till barnet via soc, detta läggs som grund för hela rättegången.
Har man bra lösningar för barnet, som ex en ny pappa, bra familj som stöttar, välj pappan oftast bort för att lösa konflikten, barnet har en ny pappa som uppfyller barnets behov av en fadersgestalt.

Som sagt man gör en samlad bild hur allt ser ut, sedan är folk mycket ivriga o framföra andra exempel som inte motsvarar helheten och tror det är så soc o rätten följer och tittar efter.

Barnet har rätt att ha ungänge med sin pappa, oavsett vad mamma och alla andra tycker. Att stärka anknytningen till pappan tidigt är viktigt, för barnets bästa. 

Jag tror många missar att det inte är föräldrarna som har rätt till umgänge med sina barn, utan att det faktiskt är barnen som har rätt till umgänge med sina föräldrar. 

En ny "pappa" kan aldrig ersätta barnets biologiska och riktiga pappa. 

Dom flesta förstå det är barnets rätt.
Det är just därför lagen om umgängessabotage o allierad är så viktig.

Har du en mamma som uppfyller alla krav som jag berättat om, genom att uppfylla barnets alla behöv blir hon den bästa för barnet. man ser henne som bästa lösning för en trygg och bra uppväxt.

Mitt ex är även kurator, jobbar dagligen mot soc, ny man, nytt barn, men ser barnet som hennes egendom, hon kan snacket, vet vad man säga, vad barnet ska berätta, varav barnet vägra samarbeta med soc, svara inte på en enda fråga.

Och jag är inte ensam om detta, finns tusentals pappor som kämpar mot detta, och kampen är mycket orättvis, varav alla forum startas, det menas att jag är inte ensam som kämpat mot detta, vi är helt vanliga män, vi har bra ställt, ett normalt liv, ett normalt arbete, vänner, familj osv.
Där systemet skyddar kvinnorna, oftast har soc en kvinna som jobbar där, jag kolla upp mina handläggare, även hon hade ensam vårdnad, där jag fråga hur det kommer sig? nästa gång satt chefen för familjerätten med. la jag upp mobilen på bordet svara dom inte på en enda fråga.

Om mamman inte medverkar till att barnet får umgänge med pappan så har hon inte uppfyllt barnets alla behov. 

Polisen har inga kunskaper om barn, man kopplar in soc, dvs förstalinjen som tar emot anmälan från Polisen.

Soc utreder vad som är för barnets bästa, finns samarbetsproblem, konflikter osv, detta är inte till barnets bästa, det är även en rättighet att barnet får en trygg uppväxt.
En väg om det är en långdragen konflikt är att ta bort både vårdnad och umgänge från ena förälder för att barnet har rätt till en trygg o bra uppväxt. sedan görs ingen bedömning vem som orsakar konflikten, när dom är utdragna följer man kontinuitetsprincipen där barnet oftast bor hos förövaren, dvs personen som ställer till bråket, men pågrund av att barnet redan bor och levt länge med mamman bedöms det efter kontinuitet att det är fortsatt bäst för barnet att bo kvar.
Om nu du behöver lite djupare juridik hur allt fungerar.

Ja, men en mamma som kan kamouflera hur hon påverkar barnet, framföra varför hon håller borta umgänget.
Som ex gå till skolans kurator, barnet får berätta att hen hamnar efter i skolan, mår dåligt, drar sig undan vuxna. ev sjukanmäld ofta, där barnet ändå är ärlig och berättar att det är för konflikten o tvisten som utlös detta. Mamman sitter med och just bredvid barnet vid möte med kuratorn.

Detta tänder eld i socialtjänsten, dom har bara en uppgift, och det är att barnet ska må bra, pekas en pappa ut på detta sättet gör soc allt för att stödja mamman och se till att barnet mår bra.

Huruvida allt detta är sant, det undersöker man aldrig, om det är mammans påverkan o press på barnet kollar man aldrig, det är pappan som får ta smällen.

Dvs har du en utbildad kunnig mamma vinner hon lätt en vårdnadstvist, och du får inte ens en chans att träffa o prata med barnet under utredningen. jag hade tur barnet ringde mig, men fick inte ens använda eller träffa hen efter samtalet, mamman plocka bort mobilen.

Ja man blir ju lätt avskräckt här att ens försöka få träffa barnet sen. När jag läser alla skräckhistorier här. Orka! Jag kommer  inte att strida om nåt när det gäller ett barn som jag faktiskt inte ville ha från första början men har väl med kuratorn hjälp kommit fram till att jag ändå vill försöka ge det en chans. Ska mamman sen förhindra mig och strida en massa ja då väljer ju hon på så sätt också bort att ha en pappa till barnet. Vilket hon kanske vill? Men det kan ju vara mot barnets vilja i framtiden? Så vilken rätt har hon i det? Orkar inte riktigt med alla dessa superlånga inlägg med massa paragrafer. Ni tappar mig då tyvär.