• Anonym (Noway)

    Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

     


    Till er som blivit unga pappor ofrivilligt mot er vilja och inte alls ville ha med varken mamman eller ungen att göra. Hur gick det sen för er? Fortsatte ni att inte ha nån kontakt alls. Och ungen klarade sig fint utan er. Eller ändrade ni er sen efter ett tag när ungen blivit äldre och började fråga vem som är farsa? Haft ett engångsligg som inte var något seriöst som tyvärr snart resulterar i ett barn. Jag är jävligt kluven vill helst skita totalt i tjejen och barnet bara glömma att jag ska bli farsa. Det här var  fan inte vad jag ville. Men min familj och alla tjatar om att jag ska ta mitt ansvar o träffa barnet regelbundet. Ska jag bara låtsas att gilla den här ungen för syns skull för att alla tycker jag borde göra det? För alla påstår att jag kommer ångra mig som fan om 10 år. Eller att alla andra tjejer man kommer träffa kan tycka det är himla neg att jag är farsa som inte brytt mig. 

  • Svar på tråden Hur gick det för er ofrivilliga pappor?
  • Anonym (fkl)
    molly50 skrev 2023-03-13 19:28:04 följande:
    På vilket sätt menar du att TS har betett sig illa?
    Betedde du dig också illa då,eftersom mamman vägrade låta barnet ha kontakt med dig?
    Genom att nämna att han vill inte ha kontakt innan han vet att barnet är "Mitt"

    Ha kontakt med någon, tänka efter vad man säger, är en del av samarbete, sedan hade det inte spela någon roll o ha fortsatt kontakt med tanke vad som hänt. man behöver inte träffas, man kan sms:a, prata i tele, ge lite omtanke o stödjande ord, det är inget högt pris på själv uppoffring.

    Nej för mig fick syskonet problem, blev uthängd av kompisar på nätet, var en tjock lunta av utredningar från soc/bup. där soc ansåg att splittra barnen under en familjekris är något man inte gör. Barnen behöver varandra hela tiden, varav svar från dotter om 1 till 1,5 år vill jag träffa pappa igen. men inte just nu när det är jobbigt hemma.
  • Anonym (fkl)
    molly50 skrev 2023-03-13 19:46:56 följande:
    Vad som kan hända,ja. Men varför dra upp värsta möjliga scenario när det likaväl kan gå bra för TS?
    Dte som hände dig behöver nödvändigtvis inte hända alla andra.
    Mamman har redan visat en reaktion, vägra kontakt. Inte den bästa starten.
    Berätta bara att det är få som startar från absolut noll, där man inte har någon kontakt över huvud taget, det är tydliga tecken på något gått fel.
  • molly50
    Anonym (fkl) skrev 2023-03-13 19:25:32 följande:
    Vi har haft en skribent här som berätta om just detta, även jag har lyft fram Williams historia, där bägge berättar samma sak, barnet är så påverkat av mamman att allt hon berättat blir en sanning för barnet.

    Dessa fick ingen chans o förklara hur det verkligen låg till när barnet väl blev vuxet. 
    Vi alla vet att det inte ens är en idé att försöka förklara för barnet vad som hänt, man rekommendera inte detta, man ska lägga korten på återställa och få en bra relation istället. 
    Och ändå så förespråkar du att TS ska vända barnet ryggen och låta mamman fortsätta hindra barnet från att ha kontakt med TS?
    För det ju faktiskt precis det du gör. 
  • molly50
    Anonym (fkl) skrev 2023-03-13 19:34:26 följande:
    Det är som precis allt annat, ska jag våga satsa på denna relation, man får aldrig några garantier, men vad man däremot vet är, om man satsar har man allt o vinna.

    Det samma gäller för ts, han behöver inte bli ihop, med tanke på den korta tid han kommer träffa barnet innan utredningen är klar,  fattar han tycke o ändå gillar barnet kan relationen fortsätta, många ensamma mammor har en fadersgestalt för sitt barn.
    Ja,men då förutsätter ju det att mamman börjar samarbeta. 
  • molly50
    Anonym (fkl) skrev 2023-03-13 19:47:52 följande:
    Genom att nämna att han vill inte ha kontakt innan han vet att barnet är "Mitt"

    Ha kontakt med någon, tänka efter vad man säger, är en del av samarbete, sedan hade det inte spela någon roll o ha fortsatt kontakt med tanke vad som hänt. man behöver inte träffas, man kan sms:a, prata i tele, ge lite omtanke o stödjande ord, det är inget högt pris på själv uppoffring.

    Nej för mig fick syskonet problem, blev uthängd av kompisar på nätet, var en tjock lunta av utredningar från soc/bup. där soc ansåg att splittra barnen under en familjekris är något man inte gör. Barnen behöver varandra hela tiden, varav svar från dotter om 1 till 1,5 år vill jag träffa pappa igen. men inte just nu när det är jobbigt hemma.
    Ja,och TS försöker ju ta kontakt. Men mamman vägrar svara.
    Väljer du medvetet att missförstå allt som skrivs här?
    Eller läser du inte igenom det som skrivs ordentligt?
  • molly50
    Anonym (fkl) skrev 2023-03-13 19:52:39 följande:
    Mamman har redan visat en reaktion, vägra kontakt. Inte den bästa starten.
    Berätta bara att det är få som startar från absolut noll, där man inte har någon kontakt över huvud taget, det är tydliga tecken på något gått fel.
    Ja,hon vägrar kontakt. Inte TS. Har du äntligen förstått det nu?
  • Anonym (fkl)
    molly50 skrev 2023-03-13 19:54:44 följande:
    Ja,men då förutsätter ju det att mamman börjar samarbeta. 
    Som sagt det är ingen normal situation TS hamnat i, kanske mamman kände sig kränkt av han sätt o svara när hon ringde o berätta. kanske kände att det var en psykisk kränkning.

    Vi vet hur ord kan uppfattas fel, vi vet hur dessa sedan kan användas tillbaka på en. Kanske kommer fram senare, vad som fick henne o reagera som hon gjorde.
    Känna sig psykiskt kränkt kan dom flesta göra även om det inte är något allvarligt, men det låter inte snyggt när det tas upp.
  • Anonym (fkl)
    molly50 skrev 2023-03-13 19:57:49 följande:
    Ja,hon vägrar kontakt. Inte TS. Har du äntligen förstått det nu?
    Svara redan innan, se svar upptill.
  • Hemmabloggen

    Under en livskris hade jag flera flickvänner i Bukarest som jag försökte göra gravida. Hade en manisk episod men lugnade mig efter ett par månader och reste hem till Sverige. Fick något myndighetsbrev men bytte namn och flyttade så just nu verkar det lugnt. Tänker inte på det särskilt ofta utan är mer som en rolig historia jag och mina vänner skrattar åt. Ibland blir jobbkompisar och andra nya bekanta förvånade när de hör mina vänner kalla mig för mitt gamla förnamn.

  • molly50
    Anonym (fkl) skrev 2023-03-13 20:04:06 följande:
    Som sagt det är ingen normal situation TS hamnat i, kanske mamman kände sig kränkt av han sätt o svara när hon ringde o berätta. kanske kände att det var en psykisk kränkning.

    Vi vet hur ord kan uppfattas fel, vi vet hur dessa sedan kan användas tillbaka på en. Kanske kommer fram senare, vad som fick henne o reagera som hon gjorde.
    Känna sig psykiskt kränkt kan dom flesta göra även om det inte är något allvarligt, men det låter inte snyggt när det tas upp.
    Men kränkt?
    Vad hade hon egentligen förväntat sig att hon skulle få för reaktion nör hon berättar för sitt ONS att hon är gravid och att han är pappan?
    Hon kan ju inte förvänta sig att det ska bli mottaget med ölppna armar,utan hon måste förstå att det kommer som en chock för honom.
    Och att han kan behöva tid på sig att smälta det.
    Nu har han gjort det och då är det dags för henne att växa upp och börja ta sitt ansvar och tänka på sitt barn.
Svar på tråden Hur gick det för er ofrivilliga pappor?