Aliona skrev 2022-12-01 16:06:13 följande:
Nej, det går inte på något sätt att avtala bort faderskapet vid privat donation. Det spelar ingen roll om det är samlag eller insemination, du blir pappa i vilket fall som helst. Mamman kan så klart vägra uppge vem fadern är i faderskapsutredningen, men kommer det fram då eller senare så kan du inte avsäga dig faderskapet. Du åker då också på underhåll, och barnet kommer alltid ha rätt att ärva dig. Båda enligt svensk lag och enligt barnkonventionen så har barn rätt att veta sitt ursprung.
Sen behöver du ju inte vara pappa även om du är juridisk far, om du och mamman kommit överens om det. Men jag vill ändå flagga för att det skulle kunna bli problematiskt. Barnet kommer att fråga och undra vem pappan är, och kanske tom må dåligt över att inte veta, och mamman måste neka och underhålla, trots att du finns rakt framför näsan på barnet. Och även om du inte vill ha barn nu så är det inte omöjligt att du får faderskapskänslor för barnet nör det väl kommit, eller efter 5 eller 10 år. Du och mamman kommer att behöva kämpa med att inte säg något, och att lita på att den andra inte säger något. Mamman måste också vara på det klara med att du när som helst kan göra anspråk på vårdnad och ungänge med barnet.
Det är bra att du ställer frågan här och jag föreslår att ni verkligen funderar flera vändor på vad det kan innebära. När man får barn väcks en massa käbslor som är nästan omöjliga att föreställa sig innan.
Inte förvånande om lagen är skriven så, men i dagens "moderna" samhälle tycker jag att det är oerhört konstigt att inte två vuxna människor kan skriva ett giltigt avtal sinsemellan, oavsett vad det gäller.
Att vi båda är de biologiska föräldrarna tänker vi i så fall vara helt öppna med, mot alla. Vi vill inte ha några lögner eller halvsanningar hängande över oss. Mig känner hon och tycker om, både mitt inre och mitt yttre. Känner till mina styrkor och brister, genetiskt och personlighetsmässigt. Med mig vet hon förmodligen lite vad hon får, vid insemination så är det ett rent lotteri. Kan hon välja så är inte valet svårt, som hon sagt.
Men, viss rädsla finns att hon ska ändra sig senare och komma springandes efter hjälp. Jag känner henne trots allt. Därav min frågeställning.
Visst kan känslor uppstå, men det är i så fall något jag kanske får lägga band på, om det då inte går att diskutera fram en hållbar lösning. Idag vill jag inte hamna i en papparoll, men om 20 år när det närmar sig pension, då hade det varit trevligt med ett eller två tonårs/vuxna barn, vilket då betyder att det är dags att börja tänka på det nu. Vill de inte ha med mig att göra då, då får jag helt enkelt finna mig i det.
