Helvete helvete helvete... Just börjat hitta mig själv igen, på god väg mot en egen inkomst så jag kan ta mig ifrån ett destruktivt förhållande.. Barnen hyfsat stora...
Har gjort abort en gång och trots att det är nästan tio år sedan har jag ännu ångestkänslor inför det minnet... Min läkare avråder mig från fler graviditeter också och jag VILL inte börja om igen... Helvete...
Någon som varit i sitsen? Vad gjorde ni?
Du kan skicka pm om du vill bolla tankar utan moralkakor, låter som att du behöver skriva av dig och landa i ett beslut som är ditt eget.
Du kan skicka pm om du vill bolla tankar utan moralkakor, låter som att du behöver skriva av dig och landa i ett beslut som är ditt eget.
Tack, kanske om nån dag... Är inte redo att prata djupare om det än, just nu pendlar jag fran och tillbaka varje minut känns det som. Min man vet inte ens än.
"Personer med kloka tankar" är inte tillåtna att må skit och ha ångest?
Jag förtjänar verkligen inte att anklagas för att ha "strulat till det för mig".
"Personer med kloka tankar" är inte tillåtna att må skit och ha ångest?
Jag förtjänar verkligen inte att anklagas för att ha "strulat till det för mig".
Det jag vet är vad förra aborten gjorde med min hälsa och att jag lovade mig själv att inte genomgå det en gång till.
På ett logiskt sätt kan jag självklart förstå vad jag BORDE göra, men det är inte samma sak som att jag klarar det känslomässigt. Det är ju därför jag frågar om råd från de som varit i samma sits själva... Jag vill läsa historier från båda alternativen...
Det jag vet är vad förra aborten gjorde med min hälsa och att jag lovade mig själv att inte genomgå det en gång till.
På ett logiskt sätt kan jag självklart förstå vad jag BORDE göra, men det är inte samma sak som att jag klarar det känslomässigt. Det är ju därför jag frågar om råd från de som varit i samma sits själva... Jag vill läsa historier från båda alternativen...
Det jag vet är vad förra aborten gjorde med min hälsa och att jag lovade mig själv att inte genomgå det en gång till.
På ett logiskt sätt kan jag självklart förstå vad jag BORDE göra, men det är inte samma sak som att jag klarar det känslomässigt. Det är ju därför jag frågar om råd från de som varit i samma sits själva... Jag vill läsa historier från båda alternativen...
Alltså det är inget annat än vidrigt hur ni beter er. Hoppas det känns skönt att veta att ni fått någon som redan mår fruktansvärt att gråta. Fyfan.
Varför avråder läkaren dig ifrån att skaffa fler barn?
Vi andra är realistiska i det här. Du är det inte, sluta kör men offerkoftan. Ibland får man ta jobbiga beslut som får en må dåligt, det är livet !
Sanningen är hård.
Förstår att det inte är så lätt som vissa vill få det till. Du måste såklart inte göra abort om du inte vill det, men det är inte fel att göra det heller även om du lovade dig själv att inte göra det igen. Lever du i en dålig relation bör du försöka ta dig därifrån så snart som möjligt oavsett vad du väljer.
Jag har gjort abort, det var jobbigt men jag ångrar det inte. Men kan förstå med dina erfarenheter av att ångra dig i många år att det är ett jättesvårt beslut att ta. Du behöver ju väga för- och nackdelar och fundera på hur du vill att ditt liv ska bli framöver, hur kommer dina möjligheter till försörjning påverkas och hur kommer det bli för de barn du redan har? Hur kommer du må om du väljer abort och hur kommer det påverka dig? Rekommenderar att du söker samtalsstöd på tex en abortmottagning innan du beslutar dig.
Har även blivit oplanerat gravid i en dålig relation och valt att behålla barnet. Ångrar mig absolut inte utan är så lycklig över mitt lilla barn, även om jag är så otroligt less på min man. Har dock inkomst och goda möjligheter att behålla bostaden vid separation vilket såklart underlättar mycket.