Berättade att jag var otrogen.

Jag menar.. Det går ju inte ens att se som ett misstag om man nu kan rubricera otrohet som misstag. Din otrohet var planerad och genomförd.
Sen sög tydligen sexet, och då började du älska din man istället. 

Det förstår jag. 

Vi får se hur det går med allting och vad utgången blir. 

Nej, det är inte misstag på samma sätt som när man ligger med någon på efterfesten eftersom vi snackade och planerade. Likväl var det mitt livs största misstag och din definition ser annorlunda ut jämfört med min. 

Jag har alltid älskat min man och jag står fast vid det. 

 

Eftersom ni har unga barn tillsammas behövs minst 6 månaders betänketid innan skilsmässan går igenom.

Jo, det är ju ofta man ser att otrogna hävdar att dom alltid älskat sin man. Men kan du förklara hur man då iskallt kan planera att skada sin man så in i hel**te.
Jag har aldrig fått en vettig förklaring till det.

Då har han ju börjat fråga iallafall. Har du berättat då? 

Okej jag trodde du råkade men nu har du ju planerat att vara med honom. Sen påstå att du inte vet hur du tänkte? Hur kan du inte veta varför det hände? Seriöst? 

Och att sitta där nu och sukta efter din man igen, usch. Stackars honom. Var med den nya istället. Du valde ju honom.

Jag har aldrig varit otrogen i något förhållande och har nu varit gift i 18 år. Som jag skrev alla kan göra misstag, så jag tycker det känns orättvist att döma andra människor. Se hur tex du ser på mig, hur din bild av mig inte kunde vara mer fel. Nej, fram med lite mer ödmjukhet och sluta döma människor vars liv/situation du inte har en aning om. 

Jag är man och har funderat runt otrohet och hur jag skulle agera om min fru var otrogen. När vi nyligen blivit ett par såg jag henne kyssa en annan man hon inte kände sen tidigare. Det var ingen vänskaplig puss om man säger så. Hon var onykter, jag var nykter och kom på dem i en restaurang. Jag gick fram och avbröt deras hångel. Hon ångrade sig djupt och bad om ursäkt på alla vis under en lång tid. Jag tog beslutet att förlåta och vi är ff tillsammans 15 år senare. Men den händelsen satte djupa spår som jag jobbat med sen dess. Det har gått ganska bra att komma vidare. Men jag kan inte frigöra mig från tanken hur vårt förhållande skulle varit utan den där förbannade kyssen på fyllan. Så om min fru skulle vara otrogen på riktigt är jag helt på det klara med att jag inte skulle kunna förlåta henne och gå vidare i vår relation. Det skulle vara slut där och då. Jag skulle inte klara ens en hångelkyss på fyllan från hennes sida. Jag skulle ju aldrig kunna släppa tanken på hennes svek eftersom jag vet vilket jobb jag haft med det förra sveket. Om TS man ska kunna förlåta och gå vidare kommer det krävas väldigt mycket av honom, den saken är klar. Jag skulle inte orka. Det spelar liksom ingen roll vad han förlorar i form av hus och annat. Det handlar inte om sånt. Möjligen kan små barn få en människa att vilja stanna kvar. Men det blir jävligt plågsamt. Jag förstår honom. 

Uppdatera oss gärna, det är nog många som varit och kommer att vara i en liknande situation.