• Anonym (mamma)

    Bråkig 2,5-åring

    Jag vet inte vad jag ska göra. Hur ska jag hantera honom? Han är emellanåt väldigt söt och gosig, men oftast helt galen.
    Jag är själv en väldigt lugn person så jag känner inte igen mig i beteendet och har svårt att veta hur jag ska tackla problemet.

    Han kastar allt. Nu når han ju även upp på bord och bänkar så INGENTING går att ha framme, men allt går ju inte att ställa på 2m höjd heller. Han kan rusa förbi och slita med sig allt han kommer åt och bara kasta allt vad han har. Blomkrukor, mobiler, datorer, glas, papper, maten vi håller på att tillaga... ALLT åker i golvet. Han kastar även sina leksaker.

    Han sparkas, slåss och puttas. Lillasyster som är 1 år kommer ofta i vägen och jag får så dåligt samvete över att jag inte klarar av att skydda henne varje sekund.

    Jag har pratat med honom så mycket. Försökt med olika infallsvinklar. Jag har försökt plocka bort saker och ge konsekvenser men inget händer. Han skrattar bara åt mig när jag är allvarlig. Vad fungerar? Vi kan inte ha det så här längre.

  • Svar på tråden Bråkig 2,5-åring
  • Anonym (The typical mom)
    Anonym (mamma) skrev 2022-07-05 15:15:27 följande:

    Nej, som jag skrev till någon annan också så var "egentid" lite klumpigt uttryckt, jag menade egentligen de andra sakerna jag rabblade upp. Slänga in någon tvätt utan kaos med två barn, duscha utan två barn i duschen, fixa sådant som är krångligt att göra med barnen..  Jag tänkte inte egentid som att syssla med hobbys, titta på tv, fixa manikyr, ta en promenad, träna eller så.... Sådan egentid har jag inte haft sedan innan första barnet.

    Det är svårt att klämma in allt på helgen. Det blir lite samma problem där ju. Vi måste sprida ut det under veckan för att hinna med allt som ska göras.

    Han är verkligen HEMSK med att kasta saker. Han behöver knappt ens se vad det är.. han tar antingen sats och springer och sveper ner det från bänken, tar tag och kastar .. Inte alltid eller varje gång han går förbi något men det händer extremt många gånger på en dag så det är väldigt ofta.

    När jag lagar mat på dagen så är sambon på jobbet så där går det inte att få hjälp. Vid middagen är det ofta jag som är den "den andra föräldern" och även om jag verkligen försöker avleda så är det omöjligt att hinna med. Varken jag eller sambon klarar av det. Speciellt inte när det två barn det ska hållas koll på. Ibland fungerar det att gå till ett annat rum eller gå ut, men ofta springer han ju runt och tycker det är spännande att vara med..

    Ja precis. Jag tror ändå jag lyckas ganska bra med att vara allvarlig men det biter inte. Samma med sambon. Sonen skrattar åt oss båda. Någon gång kan jag ha sagt till med lite för djup röst och då har barnet istället blivit rädd och det har ju inte heller blivit bra. Men det är väl bara att fortsätta härda ut och hoppas han inte hinner drämma stekpannan i huvudet på en innan han lär sig heh..


    Just duscha kanske ni kan göra tillsammans då, om alla får plats :)

    Det låter som att sonen verkligen testar dina gränser gällande att kasta saker och svepa ner från bänkar mm! Försök ha ögon i nacken så du är beredd redan när han kommer in i rummet. Om han sveper ner saker från bänken får han tillsägelse att sluta och att om han gör så igen får han lämna rummet, naturligtvis med uppföljning där. Var beredd på gråt och skrik när du då tar ut honom.

    Även om pappan jobbar heltid så behöver han avlasta dig när han kommer hem, och att du då kanske kan ta en dusch i lugn och ro. Bara som exempel. Är det han som lagar middagen då och du är den som tar barnen? Fast du haft dem hela dagen? Ni kanske borde byta sysslor där. Och försök ha så mycket färdig mat som möjligt, antingen matrester från dagen innan eller nåt som i princip bara är att ta fram ur förpackning och ge barnen.

    Ok, så ni agerar redan bra gällande kroppsspråk osv, men ger ni honom konsekvenser också av hur han beter sig? Tar ni ut honom ur rummet när han inte kan bete sig bra? Tar ni bort leksaker om han kastar dem? Jag tror du skrev något om det i början av tråden iaf. För det är sånt man måste fortsätta med, direkta och direkt kopplade konsekvenser. Om man gör si händer så. Om man inte kan bete sig väl får man gå ut, t ex. Många barn kan vara livliga, men att kasta saker har inget alls med det att göra, man ska ändå kunna bete sig. Såvida han inte har någon extrem brist på självbehärskning med en allvarlig diagnos i botten, och det får vi väl hoppas att han inte har. Jag tror inte ni ska oroa er för att ha en djup röst, även om han blir rädd. Ibland kan det mycket väl vara spelad rädsla, ibland är den äkta, men då får man anpassa sig och vara liiiite mindre stark i rösten till nästa gång. För samtidigt måste han förstå att det är allvar, även om man helst ska åstadkomma det genom att ge konsekvenser.
  • Anonym (mamma)
    Anonym (Jenny) skrev 2022-07-05 15:06:16 följande:

    I den åldern så är det konstant övervakning som gäller för vildare exemplar. Särskilt om det finns en ett-åring med i ekvationen.

    Saker som underlättar:
    -Motion: Ut och lek och låt honom rasa av sig på säkra platser. Har ni tillgång till bad så är det utmärkt. Studsmatta med nät är som ett madrasserat rum för toddlare. Har ni en kulle i närheten så är det superkul att rulla ner och springa upp för, eller att du rullar ner en boll och han hämtar den.
    -Lek! Barn är samarbetsvilliga och läraktiga när de leker. Lek att ni är smygande kattungar som måste ta er till matbordet utan att väcka hunden. Lek att ni är stora maskiner som städar upp leksakerna. Låt nallen vara förälder som bossar runt er alla, eller så kan han vara en trotsig baby som ni måste lirka med.
    -Utmana honom intellektuellt. Lär honom rim och ramsor utantill (eller ert telefonnummer, eller alfabetet). Jobba med färger, eller siffror, eller musik på en nivå där han faktiskt lär sig något nytt och intressant.
    -Massage. Ge honom massage och testa kanske lite mindfullness, avslappning eller meditation. Låt även honom massera dig och lillasyster (om det kan ske säkert).
    -Uppmärksamma de beteenden som du vill se mer av. Verkligen se honom när han är resonabel och trevlig. Inte så att du ignorerar honom när han är omöjlig och kastar saker, men du är lite uttråkad och neutral när du hanterar dylika utbrott.
    -Sätt ord på känslor och visa honom hur han kan uttrycka svårare känslor som ilska och frustration på acceptabla sätt.
    -Observera och skriv gärna ner vad som händer. När han har ett utbrott vad hände precis innan? När åt han senast? Hur har han sovit? Såg du några tidiga tecken så att det barkade åt fel håll? Gör också en lista över aktiviteter som brukar vara positiva för honom och se om du kan inkorporera mer av dessa i er dag.


    Tack för alla tips!

    Vi har en väldigt bra utemiljö och är utomhus mycket, speciellt nu på sommaren. Stor skog som vi upptäcker i, studsmatta, rutschkana och gungor, vattenlek, kullar som han både springer, rullar och åker bil ner för, vi leker mycket lek med bollar. Plockar bär. Cyklar.
    Det verkar dock tyvärr inte göra någon skillnad för hur han är inomhus oavsett om vi varit ute hela dagen eller är inne en stormig dag.. Däremot underlättar det ju enormt dom dagar vi är ute eftersom han inte kan göra så mycket utomhus, förutom förstöra rabatter..

    Leker gör vi jättemycket! Jag är väldigt involverad i nästan allt han gör, han har alltid velat att jag ska vara med honom och leka. Allt från att bygga saker, leka med tåg, bilar, dansa, måla, leker med dockor, kurragömma, leker djur, jagar osv.. Smart med maskinerna som städar och den smygande katten, det ska jag testa!

    Vi håller mycket på med sånger och ramsor, han räknar bra, kan många färger och jobbar med alfabetet. Han tycker det är väldigt kul så det utnyttjar jag. Smart med telefonnumret!

    vi brukar sitta och mysa medan jag kliar honom på ryggen, men massage låter smart! Vågar dock inte involvera lillasyster. Han är väldigt gosig med henne, men det slutar nästan alltid med att det slår över och så slår han henne =(
    Jag försöker verkligen att uppmuntra och vara övertydlig och ge honom uppmärksamhet när han gör något bra. Jag tänkte att det i grunden är just uppmärksamhet han vill ha, men det går sådär. Jag fortsätter så klart alltid att uppmuntra allt bra han gör, men jag har testat både att markera när han gör fel och ignorera men inget av det verkar spela någon roll för det dåliga beteendet..

    Smart att försöka "föra lite statistik" Svårt när man är stressad och trött att tänka klart och just nu så känns det som att det är "alltid" saker händer och oavsett vad men det finns säkert ett mönster jag inte ser.
  • Anonym (Hatthylla)

    Rivs det ner från bänkar så ha inget på bänkarna då. Inget används så ofta att det absolut måste stå framme. Har ni för mycket grejer så släng, skänk eller sälj. Laga mat så det blir över från middagen och ät det till lunchen dagen därpå. Gör vi alltid. Ingen dör av uppvärmd gårdagens mat. Om ni öht ska köpa fler leksaker köp på loppis så gör det mindre om de går sönder. Samma med kläder. Billiga kläder gör mindre om de nöts eller kladdas på.
    Eftersom 2-åringen inte går ändra på är det ni som måste ändra er. Inställning, prioriteringar, krav, hemmet. Så enkelt är det. 

  • Anonym (The typical mom)
    sextiotalist skrev 2022-07-05 15:26:07 följande:
    Att barnet skrattar är inte konstigt, det är en försvarsreaktion och få en positiv feedback (som de fått sedan första leendet) av sin förälder
    En fundering. hur många gånger säger du nej varje dag?
    Tänk dig att hela tiden höra nej, du får inte, fy, NEJ, NEEEEJ, bort med dig, ajabaja
    Sant.

    TS, försök istället uttrycka tillsägelser i "positiva" ord. Istället för "sluta kasta det som ligger på bänkarna" kan man säga "låt bli det som ligger på bänkarna". Det är så lätt att fastna i nej-träsket.
  • Anonym (mamma)
    sextiotalist skrev 2022-07-05 15:26:07 följande:
    Att barnet skrattar är inte konstigt, det är en försvarsreaktion och få en positiv feedback (som de fått sedan första leendet) av sin förälder
    En fundering. hur många gånger säger du nej varje dag?
    Tänk dig att hela tiden höra nej, du får inte, fy, NEJ, NEEEEJ, bort med dig, ajabaja
    Alltför många gånger. Jag försöker att istället säga vad han ska göra, men det är lätt hänt att att det blir "Nej, inte kasta tågrälsen på fönstret!!!" som spontan reaktion när han kommer kutandes istället för att säga att "tågrälsen leker vi med där borta, kom så ....."
  • Anonym (......)
    Anonym (mamma) skrev 2022-07-05 15:32:05 följande:
    Tack för alla tips!

    Vi har en väldigt bra utemiljö och är utomhus mycket, speciellt nu på sommaren. Stor skog som vi upptäcker i, studsmatta, rutschkana och gungor, vattenlek, kullar som han både springer, rullar och åker bil ner för, vi leker mycket lek med bollar. Plockar bär. Cyklar.
    Det verkar dock tyvärr inte göra någon skillnad för hur han är inomhus oavsett om vi varit ute hela dagen eller är inne en stormig dag.. Däremot underlättar det ju enormt dom dagar vi är ute eftersom han inte kan göra så mycket utomhus, förutom förstöra rabatter..

    Leker gör vi jättemycket! Jag är väldigt involverad i nästan allt han gör, han har alltid velat att jag ska vara med honom och leka. Allt från att bygga saker, leka med tåg, bilar, dansa, måla, leker med dockor, kurragömma, leker djur, jagar osv.. Smart med maskinerna som städar och den smygande katten, det ska jag testa!

    Vi håller mycket på med sånger och ramsor, han räknar bra, kan många färger och jobbar med alfabetet. Han tycker det är väldigt kul så det utnyttjar jag. Smart med telefonnumret!

    vi brukar sitta och mysa medan jag kliar honom på ryggen, men massage låter smart! Vågar dock inte involvera lillasyster. Han är väldigt gosig med henne, men det slutar nästan alltid med att det slår över och så slår han henne =(
    Jag försöker verkligen att uppmuntra och vara övertydlig och ge honom uppmärksamhet när han gör något bra. Jag tänkte att det i grunden är just uppmärksamhet han vill ha, men det går sådär. Jag fortsätter så klart alltid att uppmuntra allt bra han gör, men jag har testat både att markera när han gör fel och ignorera men inget av det verkar spela någon roll för det dåliga beteendet..

    Smart att försöka "föra lite statistik" Svårt när man är stressad och trött att tänka klart och just nu så känns det som att det är "alltid" saker händer och oavsett vad men det finns säkert ett mönster jag inte ser.
    Varför inte förskola?? Skulle nog lösa mycket
  • Anonym (The typical mom)
    Anonym (......) skrev 2022-07-05 15:42:28 följande:
    Varför inte förskola?? Skulle nog lösa mycket
    Förskola är bra oavsett men det är verkligen ingen garanti för att pojken ska sluta kasta saker, eller ens bli särskilt mycket lugnare!
  • Anonym (Jenny)
    Anonym (mamma) skrev 2022-07-05 15:32:05 följande:
    Tack för alla tips!

    Vi har en väldigt bra utemiljö och är utomhus mycket, speciellt nu på sommaren. Stor skog som vi upptäcker i, studsmatta, rutschkana och gungor, vattenlek, kullar som han både springer, rullar och åker bil ner för, vi leker mycket lek med bollar. Plockar bär. Cyklar.
    Det verkar dock tyvärr inte göra någon skillnad för hur han är inomhus oavsett om vi varit ute hela dagen eller är inne en stormig dag.. Däremot underlättar det ju enormt dom dagar vi är ute eftersom han inte kan göra så mycket utomhus, förutom förstöra rabatter..

    Leker gör vi jättemycket! Jag är väldigt involverad i nästan allt han gör, han har alltid velat att jag ska vara med honom och leka. Allt från att bygga saker, leka med tåg, bilar, dansa, måla, leker med dockor, kurragömma, leker djur, jagar osv.. Smart med maskinerna som städar och den smygande katten, det ska jag testa!

    Vi håller mycket på med sånger och ramsor, han räknar bra, kan många färger och jobbar med alfabetet. Han tycker det är väldigt kul så det utnyttjar jag. Smart med telefonnumret!

    vi brukar sitta och mysa medan jag kliar honom på ryggen, men massage låter smart! Vågar dock inte involvera lillasyster. Han är väldigt gosig med henne, men det slutar nästan alltid med att det slår över och så slår han henne =(
    Jag försöker verkligen att uppmuntra och vara övertydlig och ge honom uppmärksamhet när han gör något bra. Jag tänkte att det i grunden är just uppmärksamhet han vill ha, men det går sådär. Jag fortsätter så klart alltid att uppmuntra allt bra han gör, men jag har testat både att markera när han gör fel och ignorera men inget av det verkar spela någon roll för det dåliga beteendet..

    Smart att försöka "föra lite statistik" Svårt när man är stressad och trött att tänka klart och just nu så känns det som att det är "alltid" saker händer och oavsett vad men det finns säkert ett mönster jag inte ser.
    Några tankar till:

    Har han något tillåtet att kasta inomhus? Kanske att han får kasta småkuddarna på sängen, eller har ett litet basketboll-set. Om det är ilska och frustration som måste ut så vet jag en liten tjej som fick kasta isbitar i badkaret.

    Jag älskar att du leker så mycket med honom på hans premisser. Jag tycker att det är så värdefullt. Tänk också på att leken kan vara ett sätt att göra tråkigare måsten mycket roligare och barnvänligare. Det tar kanske några minuter längre att göra, men du har en engagerad, samarbetsvillig och aktiv tvååring med i leken. Att göra sig i ordning för att gå ut är en skattjakt, det gömmer sig rosa elefanter i buskarna på vägen hem som han måste rädda, ni jagar kossor i munnen när ni borstar hans tänder - bara fantasin sätter gränser.

    Andra lekar tränar specifikt impulskontroll, som Dansstopp eller Trafikljus eller Simon says.
    Eller förmågan att lyssna, vänta på sin tur och uttrycka sig, som viskleken, eller hitta något som är ...

    Smart att hålla lillasyster säker, men testa om han kan massera dig eller sin pappa. Det är så bra för anknytningen och utvecklingen av empati att både ge och ta.

    När du "för statistik" ta med en kolumn för er föräldrar. Kanske kom pappa precis hem innan? Eller att du har huvudvärk?
  • LFF
    Anonym (mamma) skrev 2022-07-05 13:57:39 följande:

    Jag hade hoppats att jag skulle få tips på hur jag ska hantera honom, inte hur jag ska rensa ut allt ur mitt hem, bara laga mat som inte behöver någon förberedelse förutom rakt ner i stekpannan och helt enkelt ge upp att kunna göra någonting på dagarna. Det känns inte som rätt väg att gå att helt enkelt acceptera att han skadar oss andra, att han inte lyssnar på att han inte får kasta saker, slåss osv. Vi kan ju inte åka någonstans. han kanske beter sig så mot de andra på förskolan om jag inte lyckas markera att det faktiskt inte är okej. Jag vill ju uppfostra en bra människa, inte anpassa hans miljö så han kan fortsätta härja som han vill.. 
    Det enda vi gör just nu är att skälla och förklara, skälla och förklara och bli bemötta med skratt och ännu intensivare bus/bråk.


    Men det är ju så det är att ha små barn (tyvärr). Det är en jäkla tur att de är söta när de sover. 

    Själv har jag två vilda grabbar, tvillingar, så jag vet vad det innebär att alltid behöva vara på tå och redo för alla möjliga katastrofer.

    Lösningen på att han kastar saker är just att "kastar man något så försvinner den saken". Det blir en direkt konsekvens av ens handlande. När han är på "fel" plats så får man helt enkelt lyfta bort barnet (tänk hundvalp). 

    Han behöver inte alls bete sig mot de andra på förskolan som han beter sig mot er. Sannolikt kommer han inte att göra det alls.

    Som någon annan skrev, fundera över vad det är som "orsakar" utbrotten med att han tex kastar saker. Vad händer precis innan? Vad har hänt under dagen?
  • Anonym (......)
    Anonym (The typical mom) skrev 2022-07-05 15:51:37 följande:
    Förskola är bra oavsett men det är verkligen ingen garanti för att pojken ska sluta kasta saker, eller ens bli särskilt mycket lugnare!
    Det kan det visst vara. Kompisar och vuxna han ej känner. Blir annat än hemma plus ny stimulans
Svar på tråden Bråkig 2,5-åring