Bråkig 2,5-åring

Klart vi har skåp och lådor? Problemet är ju när vi använder sakerna. Det går inte att lägga allt längs med väggarna, jag når inte att arbeta då. Plus att barnet är snabb att dra fram pallar. ALLT går inte att göra när barnet sover. Jag har någon timme på kvällen innan det själv är dags att sova och då ska jag hinna allt från räkningar, egentid, duscha, fixa i trädgården, städa sådant som inte går med barnen, tvätta, osv så det krävs helt enkelt att jag kan göra något när dom är vakna.

Ang matlagningen så är det ju jobbigt oavsett om det är en tomat som flyger, riset, skärbrädan, köttbullarna osv. Klart smet är värre men det tar inte bort faktumet att det är ett problem att kan kastar allt..

Hur får jag honom att ta mig på allvar?Vi har också rensat undan jättemycket, men vissa saker tex dator kan vi inte lägga upp på vinden i några år. Men våra hyllor är helt tomma, alla prydnader, lampor osv förutom blommor är borttagna (jag vägrar leva i ett tomt hus...) Vi har t.o.m fått plocka bort allt från de övrre hyllorna eftersom han kastar hårda leksaker som river ner/gör sönder saker högt upp. Dukar skulle aldrig fungera så något sådant har vi inte heller. Inte heller mattor ..

Vi gör så klart saker när barnen sover men det är ju så mycket som behöver göras under en dag så det fungerar inte om jag inte kan göra NÅGOT när dom är vakna.
Jag släpper absolut på övervakandet, men det är ju då det händer olyckor. Jag kan absolut inte lämna honom med pennor. Vi har redan en hel vägg som han hunnit rita på under ett kort obevakat ögonblick..
Viktiga papper osv ligger inte framme utan han rycker det när jag använder sakerna.
Svårt att göra saker när han är upptagen för han vill ofta att jag är med och är aldrig själv så länge. Speciellt inte om han märker att jag tex ställer mig och lagar mat.
Det har vi redan gjort, förutom dator, mobil, löpande viktiga papper osv. Sådant som behövs i vardagen. Problemet är egentligen inte att majoriteten av sakerna som åker i golvet är särskilt viktiga - det mesta är leksaker. Det är så klart ett problem när dyra saker som dator/mobil flyger, men det är själva problemet i stort. Det gör ont att bli träffad av en tågräls i trä. Det blir förbannat stökigt med saker överallt och jag hinner inte gå efter honom konstant och plocka. Det är ett problem när all mat hamnar på golvet. Det är stressande att behöva tänka konstant på att man lägger saker tillräckligt långt ifrån. Matlagningen blir stressig när man får försöka stå och parera när man försöker skära grönsaker samtidigt som han försöker slå iväg skärbrädan.
Det är stressande när han puttar, slår och sparkar på oss och lillasyster.
Framförallt så är det helt omöjligt att åka någonstans med honom eftersom det inte går att släppa honom lös någonstans.

-------------------------------------------

Jag känner att det inte fungerar att ta bort varenda pryl och leva i en tom låda, beställa hämtmat och plasta in hela matrummet varje gång i äter och hålla lillasyster isolerad från honom så han inte KAN göra saker, jag måste ju hitta en lösning på själva problemet. Han kan ju inte bete sig så här.

.Han har inte börjat på förskola än. Han är precis likadan om vi åker bort (vilket vi undviker nu) så jag är orolig inför förskolestart.

Jag hade hoppats att jag skulle få tips på hur jag ska hantera honom, inte hur jag ska rensa ut allt ur mitt hem, bara laga mat som inte behöver någon förberedelse förutom rakt ner i stekpannan och helt enkelt ge upp att kunna göra någonting på dagarna. Det känns inte som rätt väg att gå att helt enkelt acceptera att han skadar oss andra, att han inte lyssnar på att han inte får kasta saker, slåss osv. Vi kan ju inte åka någonstans. han kanske beter sig så mot de andra på förskolan om jag inte lyckas markera att det faktiskt inte är okej. Jag vill ju uppfostra en bra människa, inte anpassa hans miljö så han kan fortsätta härja som han vill.. 
Det enda vi gör just nu är att skälla och förklara, skälla och förklara och bli bemötta med skratt och ännu intensivare bus/bråk.