Bråkig 2,5-åring

Första barnet där ja... Jo ts, du måste faktiskt plocka undan allt som finns på en sådan höjd att han kan få tag i det, vara beredd på att låsa dörrar eller sätta barngrindar och barnlås på allt han inte ska komma åt. Det är bara så det är att ha barn.

Ingenting "mentalt" kommer att fungera för han har inte den fysiska hjärnkapaciteten än. Fortsätt prata med honom om empati, att det gör ont osv. Fortsätt hålla dig lugn och var allvarlig när du pratar med honom om sådana saker. Se till att han ber er om ursäkt när han gör illa er, eller till sin syster om det gäller henne. Fortsätt plocka bort leksaker och annat han kastar, det fungerar faktiskt snabbare för att fostra barn i den åldern. Om du ska ge konsekvenser så måste det vara i direkt anslutning och det måste vara direkt kopplat till beteendet. Det går alltså inte att säga att han inte får glass efter middagen om han slår sin syster.

Två andra bra saker är att distrahera med någon aktivitet och att involvera honom i det du gör, t ex matlagning. Låt honom krydda maten, lägga i ingredienser osv. Barn kan mer än man tror och det kommer att få honom att må bättre att känna sig delaktig.

Plocka bort. Har vi fått göra, men med vår 5-åring! Och ja, det hamnar 2 meter upp. Han var världens lugnaste bebis och 1,2 och 3-åring, men sen kom pillandet.
En 2-åring har inte mycket förstånd. Man får tänka framåt själv. Lillasyster kanske ibland kan sitta själv i en resesäng i köket (eller rummet ni är mest)? Så har vi haft. Också 1,5 år mellan barnen. Låt ungen i nödfall se på barnprogram medan du lagar mat. Eller sitta och rita. Avled uppmärksamheten. Fortsätt säg till. Ha inte så många leksaker framme åt gången. Vi byter så vi lägger undan en del ett bra tag och sen när de plockas fram igen är de roligare att leka med.
Mobilen får ni lägga där han inte når. Samma med datorn. Post/papper/tidningar måste inte heller ligga framme. Minimera vad han når.
Det är en kort period av småbarnslivet som är så här. Det går över. Ut och lek mycket så han gör av med energi.

Fast hur ska vi kunna leva utan saker hemma? Hur ska vi kunna laga mat utan att ha maten framme när vi lagar? Det går inte att placera ett helt hem på 2 meter höjd. Vi har redan rensat ut så mycket.. Förutom blommor så har vi inte en prydnad hemma. Men som sagt. Saker som behövs måste vi ju kunna ha.. Det handlar oftast om att det händer när vi väl använder sakerna. Tex om jag står vid datorn och betalar räkningar, då är han snabb på att slita tag i papper eller dator. Barngrindar, spärrar till lådor, skåp och låsta dörrar har vi redan men det räcker med ett halvt obevakat ögonblick och det går som sagt inte att ha ett hem helt utan saker när man är en familj.. Jag går redan nu runt med konstant stresspåslag och jag vet liksom inte hur jag skulle göra för att hålla hemmet pryllöst och utan en sak på fel ställe i en halv sekund. Med flera barn som avbryter hela tiden så hinner jag inte med...

Jag är helt med på konsekvenser och det är absolut så jag tänker. Kastar han något åker den saken bort, kastar han maten försvinner maten, slår han mig så leker jag inte med honom mer osv.

Jag har försöker hela tiden involvera honom men varje gång blir kaos. Igår skulle vi göra pannkaka och på en halv sekund när han skulle få vispa hade han ryckt tag i bunken och kastat den så det blev smet över hela köket. bokstavligt talat. Jag skurade t.o.m taket. Jag har liksom hela tiden haft filosofin att om dom får vara med så lär dom sig, att dom "agerar ut" om dom inte får uppmärksamhet eller inte känner sig delaktiga så jag ägnar verkligen hela dagarna till att försöka vara pedagogisk men ja.. han skrattar bara åt det..Hon är tyvärr inte nöjd med att sitta fast utan vill väldigt gärna leka och upptäcka. Hon och storebror busar gärna när han är på rätt humör och jag vill ju inte ta bort dom från varandra helt. Jag önskar hon kunde ha ett "safe place" men har inte lyckats få henne nöjd. Barnprogram fungerar en stund, rita eller sådant går inte utan att jag håller koll.. På något sätt lyckas han alltid ställa till med något, hur mycket jag än tyckt att jag säkrat. Har inte heller särskilt mycket leksaker men så fort han kastar något så ryker det.. Men han kastar även sådant han älskar att leka med så jag har inte hittat något sådant samband=/
Post/papper och sådant ligger för det mesta inte framme, om jag inte blivit avbruten i något, utan det är när jag håller på med sakerna. Saker som bara ligger är faktiskt sällan lika intressanta utan det är om jag tex står vid datorn och betalar räkningar som han kan komma och rycka papper eller slå iväg datorn.. Hade jag inte själv haft hela bilden så hade jag trott att han fick för lite uppmärksamhet och blev svartsjuk när vi håller på med något annat, men han får verkligen SÅ mycket uppmärksamhet hela dagarna där jag aktivt umgås med honom så det känns inte rimligt..
Trodde också att det skulle hjälpa nu på sommaren när vi är ute mer men vi kan vara ute en hel dag, energin tar verkligen inte slut.. Ja det är en kort period men det är samtidigt svårt att klara så lång tid med stress..

Ursäkta ts men har ni inga skåp och lådor...? Ingen säger att ni ska göra er av med saker, bara städa undan!

Matgrejerna ställs längst in längs väggen på bänkarna. Räkningarna betalar ni när han sover. Låt honom hjälpa med matlagning där det inte gör något om det går fel, alltså inte smet som kan hamna överallt.

Jag förstår att du är stressad men det enda som hjälper är att fortsätta förebygga. Och jag tror att han skrattar av två orsaker, dels är han så väldigt liten än, dels tar han dig inte på allvar.

Du anar inte hur mycket saker vi gömt undan! Vi har kex längst upp bland porslinet, pennor i garderoben, saker uppe på alla skåp och hyllor. Och ja, för husfriden har vi gjort så. För att slippa stressen och förstörandet. Ibland känns det som inget ligger där det ska, men hellre det då. Krukväxter funkar inte i 5-åringens rum för han sliter upp rötterna av nyfikenhet hur de ser ut. 
Gör saker när ungarna somnat som tex räkningar. Och försök släppa lite på övervakandet. Kanske han känner av att du går runt och är stressad och då hittar han på bara för att. Lägg fram ett papper med några kritor och låt han rita. Finns inga viktiga papper eller fina dukar framme behöver inte sånt övervakas. Gör pannkakssmeten när han är upptagen med annat och ställ bunken i kylen tills de ska stekas.
Förebygg, förbered, tänk framåt, minimera, röj undan. Jag hade en kompis med 4 barn födda inom 6 år. Nr.4 var enormt påhittig! De hade till slut ingenting under 1,5 meters höjd. Allt var borta. Hon hade gått under av stress annars. Hon satte tom fast honom med ett skärp i barnstolen så han inte skulle klättra på bordet medans de åt. Men det var en kort period! När alla barn var äldre kom mattor, dukar, saker fram igen.

Lägg allt ni är rädda om på vinden eller förrådet för det kommer bli förstört, ni kan ta fram det om några år. Byt till plasttallrikar om ni måste. Det är såhär att ha småbarn, stressen kommer minska betydligt om du redan på morgonen vet att en massa saker kommer åka i golvet och att det är okej. Barnlås, grind mm är förstås också viktigt. 

Klart vi har skåp och lådor? Problemet är ju när vi använder sakerna. Det går inte att lägga allt längs med väggarna, jag når inte att arbeta då. Plus att barnet är snabb att dra fram pallar. ALLT går inte att göra när barnet sover. Jag har någon timme på kvällen innan det själv är dags att sova och då ska jag hinna allt från räkningar, egentid, duscha, fixa i trädgården, städa sådant som inte går med barnen, tvätta, osv så det krävs helt enkelt att jag kan göra något när dom är vakna.

Ang matlagningen så är det ju jobbigt oavsett om det är en tomat som flyger, riset, skärbrädan, köttbullarna osv. Klart smet är värre men det tar inte bort faktumet att det är ett problem att kan kastar allt..

Hur får jag honom att ta mig på allvar?Vi har också rensat undan jättemycket, men vissa saker tex dator kan vi inte lägga upp på vinden i några år. Men våra hyllor är helt tomma, alla prydnader, lampor osv förutom blommor är borttagna (jag vägrar leva i ett tomt hus...) Vi har t.o.m fått plocka bort allt från de övrre hyllorna eftersom han kastar hårda leksaker som river ner/gör sönder saker högt upp. Dukar skulle aldrig fungera så något sådant har vi inte heller. Inte heller mattor ..

Vi gör så klart saker när barnen sover men det är ju så mycket som behöver göras under en dag så det fungerar inte om jag inte kan göra NÅGOT när dom är vakna.
Jag släpper absolut på övervakandet, men det är ju då det händer olyckor. Jag kan absolut inte lämna honom med pennor. Vi har redan en hel vägg som han hunnit rita på under ett kort obevakat ögonblick..
Viktiga papper osv ligger inte framme utan han rycker det när jag använder sakerna.
Svårt att göra saker när han är upptagen för han vill ofta att jag är med och är aldrig själv så länge. Speciellt inte om han märker att jag tex ställer mig och lagar mat.
Det har vi redan gjort, förutom dator, mobil, löpande viktiga papper osv. Sådant som behövs i vardagen. Problemet är egentligen inte att majoriteten av sakerna som åker i golvet är särskilt viktiga - det mesta är leksaker. Det är så klart ett problem när dyra saker som dator/mobil flyger, men det är själva problemet i stort. Det gör ont att bli träffad av en tågräls i trä. Det blir förbannat stökigt med saker överallt och jag hinner inte gå efter honom konstant och plocka. Det är ett problem när all mat hamnar på golvet. Det är stressande att behöva tänka konstant på att man lägger saker tillräckligt långt ifrån. Matlagningen blir stressig när man får försöka stå och parera när man försöker skära grönsaker samtidigt som han försöker slå iväg skärbrädan.
Det är stressande när han puttar, slår och sparkar på oss och lillasyster.
Framförallt så är det helt omöjligt att åka någonstans med honom eftersom det inte går att släppa honom lös någonstans.

-------------------------------------------

Jag känner att det inte fungerar att ta bort varenda pryl och leva i en tom låda, beställa hämtmat och plasta in hela matrummet varje gång i äter och hålla lillasyster isolerad från honom så han inte KAN göra saker, jag måste ju hitta en lösning på själva problemet. Han kan ju inte bete sig så här.

Ännu en tråd där man kan utläsa att den andra föräldern inte tar sitt ansvar... 

Jo du ni behöver plock undan allt. 
Baka inte om det slutar i sånt kaos. Sänk kraven till det minimala. 
Betala räkningar när du har 2 barn att ta hand om? Låter som väldigt ologiskt. Gör sånt när barnen sover. 
Barnet låter understimulerat. 

Han är 2,5 år! Då är det helt enkelt så man beter sig i perioder. 

Hur mycket egentid får han med någon av er föräldrar? Hur ofta separerar ni barnen och har bara ett barn i taget? Har ni någon form av avlastning som kan hjälpa er med honom (och lillasyster)? Går han på förskolan och får stimulans därifrån på annat vis än ni uppenbart kan ge honom just nu? Var är den andra föräldern i allt detta?

Fixa i trädgården? Gör det och låt honom vara med och "hjälpa" till och känna sig duktig. 

Egentid för dig? Nä, det kommer du inte kunna få varje dag på många år. 

Matlagning? Förenkla så mycket du kan, förbered saker när barnen sover middag. Involvera sonen i enkla saker. 

Ha inte leksaker överallt i huset utan se till att det finns en bestämd plats där man leker med sina leksaker. Gör ihopplockandet till en lek och gör det tillsammans med barnen. 

Hur ser era dagar ut i övrigt? Vad gör ni? Hur aktiveras barnen?