Anonym (mamma) skrev 2022-07-05 15:15:27 följande:
Nej, som jag skrev till någon annan också så var "egentid" lite klumpigt uttryckt, jag menade egentligen de andra sakerna jag rabblade upp. Slänga in någon tvätt utan kaos med två barn, duscha utan två barn i duschen, fixa sådant som är krångligt att göra med barnen.. Jag tänkte inte egentid som att syssla med hobbys, titta på tv, fixa manikyr, ta en promenad, träna eller så.... Sådan egentid har jag inte haft sedan innan första barnet.
Det är svårt att klämma in allt på helgen. Det blir lite samma problem där ju. Vi måste sprida ut det under veckan för att hinna med allt som ska göras.
Han är verkligen HEMSK med att kasta saker. Han behöver knappt ens se vad det är.. han tar antingen sats och springer och sveper ner det från bänken, tar tag och kastar .. Inte alltid eller varje gång han går förbi något men det händer extremt många gånger på en dag så det är väldigt ofta.
När jag lagar mat på dagen så är sambon på jobbet så där går det inte att få hjälp. Vid middagen är det ofta jag som är den "den andra föräldern" och även om jag verkligen försöker avleda så är det omöjligt att hinna med. Varken jag eller sambon klarar av det. Speciellt inte när det två barn det ska hållas koll på. Ibland fungerar det att gå till ett annat rum eller gå ut, men ofta springer han ju runt och tycker det är spännande att vara med..
Ja precis. Jag tror ändå jag lyckas ganska bra med att vara allvarlig men det biter inte. Samma med sambon. Sonen skrattar åt oss båda. Någon gång kan jag ha sagt till med lite för djup röst och då har barnet istället blivit rädd och det har ju inte heller blivit bra. Men det är väl bara att fortsätta härda ut och hoppas han inte hinner drämma stekpannan i huvudet på en innan han lär sig heh..
Just duscha kanske ni kan göra tillsammans då, om alla får plats :)
Det låter som att sonen verkligen testar dina gränser gällande att kasta saker och svepa ner från bänkar mm! Försök ha ögon i nacken så du är beredd redan när han kommer in i rummet. Om han sveper ner saker från bänken får han tillsägelse att sluta och att om han gör så igen får han lämna rummet, naturligtvis med uppföljning där. Var beredd på gråt och skrik när du då tar ut honom.
Även om pappan jobbar heltid så behöver han avlasta dig när han kommer hem, och att du då kanske kan ta en dusch i lugn och ro. Bara som exempel. Är det han som lagar middagen då och du är den som tar barnen? Fast du haft dem hela dagen? Ni kanske borde byta sysslor där. Och försök ha så mycket färdig mat som möjligt, antingen matrester från dagen innan eller nåt som i princip bara är att ta fram ur förpackning och ge barnen.
Ok, så ni agerar redan bra gällande kroppsspråk osv, men ger ni honom konsekvenser också av hur han beter sig? Tar ni ut honom ur rummet när han inte kan bete sig bra? Tar ni bort leksaker om han kastar dem? Jag tror du skrev något om det i början av tråden iaf. För det är sånt man måste fortsätta med, direkta och direkt kopplade konsekvenser. Om man gör si händer så. Om man inte kan bete sig väl får man gå ut, t ex. Många barn kan vara livliga, men att kasta saker har inget alls med det att göra, man ska ändå kunna bete sig. Såvida han inte har någon extrem brist på självbehärskning med en allvarlig diagnos i botten, och det får vi väl hoppas att han inte har. Jag tror inte ni ska oroa er för att ha en djup röst, även om han blir rädd. Ibland kan det mycket väl vara spelad rädsla, ibland är den äkta, men då får man anpassa sig och vara liiiite mindre stark i rösten till nästa gång. För samtidigt måste han förstå att det är allvar, även om man helst ska åstadkomma det genom att ge konsekvenser.
