Bråkig 2,5-åring

Första barnet där ja... Jo ts, du måste faktiskt plocka undan allt som finns på en sådan höjd att han kan få tag i det, vara beredd på att låsa dörrar eller sätta barngrindar och barnlås på allt han inte ska komma åt. Det är bara så det är att ha barn.

Ingenting "mentalt" kommer att fungera för han har inte den fysiska hjärnkapaciteten än. Fortsätt prata med honom om empati, att det gör ont osv. Fortsätt hålla dig lugn och var allvarlig när du pratar med honom om sådana saker. Se till att han ber er om ursäkt när han gör illa er, eller till sin syster om det gäller henne. Fortsätt plocka bort leksaker och annat han kastar, det fungerar faktiskt snabbare för att fostra barn i den åldern. Om du ska ge konsekvenser så måste det vara i direkt anslutning och det måste vara direkt kopplat till beteendet. Det går alltså inte att säga att han inte får glass efter middagen om han slår sin syster.

Två andra bra saker är att distrahera med någon aktivitet och att involvera honom i det du gör, t ex matlagning. Låt honom krydda maten, lägga i ingredienser osv. Barn kan mer än man tror och det kommer att få honom att må bättre att känna sig delaktig.

Plocka bort. Har vi fått göra, men med vår 5-åring! Och ja, det hamnar 2 meter upp. Han var världens lugnaste bebis och 1,2 och 3-åring, men sen kom pillandet.
En 2-åring har inte mycket förstånd. Man får tänka framåt själv. Lillasyster kanske ibland kan sitta själv i en resesäng i köket (eller rummet ni är mest)? Så har vi haft. Också 1,5 år mellan barnen. Låt ungen i nödfall se på barnprogram medan du lagar mat. Eller sitta och rita. Avled uppmärksamheten. Fortsätt säg till. Ha inte så många leksaker framme åt gången. Vi byter så vi lägger undan en del ett bra tag och sen när de plockas fram igen är de roligare att leka med.
Mobilen får ni lägga där han inte når. Samma med datorn. Post/papper/tidningar måste inte heller ligga framme. Minimera vad han når.
Det är en kort period av småbarnslivet som är så här. Det går över. Ut och lek mycket så han gör av med energi.

Du anar inte hur mycket saker vi gömt undan! Vi har kex längst upp bland porslinet, pennor i garderoben, saker uppe på alla skåp och hyllor. Och ja, för husfriden har vi gjort så. För att slippa stressen och förstörandet. Ibland känns det som inget ligger där det ska, men hellre det då. Krukväxter funkar inte i 5-åringens rum för han sliter upp rötterna av nyfikenhet hur de ser ut. 
Gör saker när ungarna somnat som tex räkningar. Och försök släppa lite på övervakandet. Kanske han känner av att du går runt och är stressad och då hittar han på bara för att. Lägg fram ett papper med några kritor och låt han rita. Finns inga viktiga papper eller fina dukar framme behöver inte sånt övervakas. Gör pannkakssmeten när han är upptagen med annat och ställ bunken i kylen tills de ska stekas.
Förebygg, förbered, tänk framåt, minimera, röj undan. Jag hade en kompis med 4 barn födda inom 6 år. Nr.4 var enormt påhittig! De hade till slut ingenting under 1,5 meters höjd. Allt var borta. Hon hade gått under av stress annars. Hon satte tom fast honom med ett skärp i barnstolen så han inte skulle klättra på bordet medans de åt. Men det var en kort period! När alla barn var äldre kom mattor, dukar, saker fram igen.

Lägg allt ni är rädda om på vinden eller förrådet för det kommer bli förstört, ni kan ta fram det om några år. Byt till plasttallrikar om ni måste. Det är såhär att ha småbarn, stressen kommer minska betydligt om du redan på morgonen vet att en massa saker kommer åka i golvet och att det är okej. Barnlås, grind mm är förstås också viktigt. 

Tror att du först måste tänka om. En 2,5-åring är inte bråkig. Han är en liten kille med nästan ingen impulskontroll alls. Han kan helt enkelt inte bråka.
En del barn är så, de är överallt och på några ställen till samtidigt. 
Det är som anda skrivit, plocka undan allt man är rädd om. Sätt barnlås på lådor och skåp.
Se till att alla hyllor och byråer är fast vid väggen. 

Jag har också en 2,5-åring och han saknar också impulskontroll och konsekvenstänk. Jag skulle till exempel aldrig drömma om att laga mat tillsammans med honom när vi är ensamma. Det leder bara till pill och spring och irritation. Är han med och lagar mat, behöver också pappan stå bredvid och hålla koll på barnet. Är vi ensamma blir det något som går väldigt snabbt och enkelt att tillreda. 

Vi har inte heller dukar, mattor eller prydnadssaker hemma. De saker jag har framme, är jag beredd på att de kan gå sönder. Sen parerar jag konstant. 

Barnlåsen har han lyckats pilla upp. Det var förvisso skönt när han gjorde det, för då satt han still och koncentrerade sig noga väldigt länge. 

Vi har också ett barn till, fast ett äldre, som också behöver omsorg och tid. Vi är ju två föräldrar som turas om att ta hand om ett eller två barn. Jag läser ingenstans om någon annan förälder? Var finns den andre föräldern i allt detta? 

Hur är han på förskolan? Samma beteende eller lugn?

Begränsa antalet leksaker så det inte blir så många att kasta runt och städa upp. Sen undrar jag hur i hela friden du bara har nån timme kvar av kvällen innan du själv ska sova?! Våra somnar 19-30-20.00. Återstår flera timmar. Vad gäller mat kan man gott och väl äta frysta grönsaker under några år och skippa alla färska som ska skäras och grejas. 

Ni får väl ta varsitt barn och bo särbos ett par år då.

I den åldern så är det konstant övervakning som gäller för vildare exemplar. Särskilt om det finns en ett-åring med i ekvationen.

Saker som underlättar:
-Motion: Ut och lek och låt honom rasa av sig på säkra platser. Har ni tillgång till bad så är det utmärkt. Studsmatta med nät är som ett madrasserat rum för toddlare. Har ni en kulle i närheten så är det superkul att rulla ner och springa upp för, eller att du rullar ner en boll och han hämtar den.
-Lek! Barn är samarbetsvilliga och läraktiga när de leker. Lek att ni är smygande kattungar som måste ta er till matbordet utan att väcka hunden. Lek att ni är stora maskiner som städar upp leksakerna. Låt nallen vara förälder som bossar runt er alla, eller så kan han vara en trotsig baby som ni måste lirka med.
-Utmana honom intellektuellt. Lär honom rim och ramsor utantill (eller ert telefonnummer, eller alfabetet). Jobba med färger, eller siffror, eller musik på en nivå där han faktiskt lär sig något nytt och intressant.
-Massage. Ge honom massage och testa kanske lite mindfullness, avslappning eller meditation. Låt även honom massera dig och lillasyster (om det kan ske säkert).
-Uppmärksamma de beteenden som du vill se mer av. Verkligen se honom när han är resonabel och trevlig. Inte så att du ignorerar honom när han är omöjlig och kastar saker, men du är lite uttråkad och neutral när du hanterar dylika utbrott.
-Sätt ord på känslor och visa honom hur han kan uttrycka svårare känslor som ilska och frustration på acceptabla sätt.
-Observera och skriv gärna ner vad som händer. När han har ett utbrott vad hände precis innan? När åt han senast? Hur har han sovit? Såg du några tidiga tecken så att det barkade åt fel håll? Gör också en lista över aktiviteter som brukar vara positiva för honom och se om du kan inkorporera mer av dessa i er dag.