Bråkig 2,5-åring
Nej, som jag skrev till någon annan också så var "egentid" lite klumpigt uttryckt, jag menade egentligen de andra sakerna jag rabblade upp. Slänga in någon tvätt utan kaos med två barn, duscha utan två barn i duschen, fixa sådant som är krångligt att göra med barnen.. Jag tänkte inte egentid som att syssla med hobbys, titta på tv, fixa manikyr, ta en promenad, träna eller så.... Sådan egentid har jag inte haft sedan innan första barnet.
Det är svårt att klämma in allt på helgen. Det blir lite samma problem där ju. Vi måste sprida ut det under veckan för att hinna med allt som ska göras.
Han är verkligen HEMSK med att kasta saker. Han behöver knappt ens se vad det är.. han tar antingen sats och springer och sveper ner det från bänken, tar tag och kastar .. Inte alltid eller varje gång han går förbi något men det händer extremt många gånger på en dag så det är väldigt ofta.
När jag lagar mat på dagen så är sambon på jobbet så där går det inte att få hjälp. Vid middagen är det ofta jag som är den "den andra föräldern" och även om jag verkligen försöker avleda så är det omöjligt att hinna med. Varken jag eller sambon klarar av det. Speciellt inte när det två barn det ska hållas koll på. Ibland fungerar det att gå till ett annat rum eller gå ut, men ofta springer han ju runt och tycker det är spännande att vara med..
Ja precis. Jag tror ändå jag lyckas ganska bra med att vara allvarlig men det biter inte. Samma med sambon. Sonen skrattar åt oss båda. Någon gång kan jag ha sagt till med lite för djup röst och då har barnet istället blivit rädd och det har ju inte heller blivit bra. Men det är väl bara att fortsätta härda ut och hoppas han inte hinner drämma stekpannan i huvudet på en innan han lär sig heh..