Jo jag skiter i dina barn!

Flyttar man ihop med någon som har barn får man ju räkna med att vad som helst kan hända. Mamman kan i värsta fall bli allvarligt sjuk eller dö och lämna hela vårdnaden åt pappan. Då har man barnen på heltid. 

Det som är en deal idag kan kastas omkull imorgon. Sedan är det förstås inte okej att någon beter sig som att hon har all bestämmanderätt om det hela. 

Jag är inte förtjust i andras barn. Därav så skulle jag aldrig sätta mig i situationen att bo tillsammans med någon som har hemmavarande barn. Det är liksom där det skaver för mig i ditt (och flera andras) resonemang att "man väljer partnern och inte de tidigare barnen". För mig hör de liksom ihop. På samma vis som jag och mina barn hör ihop. Tycker man inte om mina barn och helst vill att de inte ska vara med mig alls, då kan man försvinna ut ur mitt liv. Inget i det jag skriver betyder att en eventuell partner ska ta ett föräldraansvar för mina barn men man ska faan acceptera dem och gilla dem. 

Nu lever jag med barnens andra förälder men skulle något hända så vi inte gör det längre så kommer jag inte skaffa en ny "inneboende" av många olika orsaker. Men barnen är en av dessa orsaker. Man kan vara särbo och umgås alla ändå. Man måste inte bo ihop. 

Exakt så!!! Helt rätt och väldigt bra skrivet!

Ilska och hat?
Vad yrar du om?

Ta och läs det jag skrivit istället för att göra bort dig om och om igen. 

Man ska inte sitta och ge poänger till människor som inte klarar av eller inte vill höra det. Det är totalt onödigt. Varför argumentera med en vägg? Och medans du kanske vill höra det, så vill den jag citerade garanterat inte det.

Vill du fortfarande läsa mina argument, så skrev jag precis ut den några inlägg innan ditt. 

 

Själv har jag inga styvbarn, men skulle garanterat inte hålla på o frysa ut de. Däremot hade jag sagt att det är hennes ansvar o se till att de kommer till skolan och vänner. Och i värsta fall om inget annat funkar så kan jag ta o hjälpa till. 

Läs fruktansvärt bitter istället, så kanske även du förstår.

Att du inte har särkullar hade du inte behövt skriva, det märks tydligt på dina inlägg att du har noll koll på det du väljer kommentera.

Ser dock inte att du kommer med några som helst argument längre. Du verkar mest vilja att vi ska sitta och tycka synd om dig. Allt medans du sitter och tummar ner och gråter över andras inlägg. Vet inte hur vuxen du är, men verkar mer som att du vill att du tycker att vi ska behandla dig som om du vore fem.. 

Just nu tillför du ingenting till tråden. Du har bara en passiv aggressiv konversation på sidlinjen med ingen annan än dig själv. 

Haha, så tror alltså att jag inte vet vad jag själv känner?
Vad jag själv tycker?

Haha, så bedrövligt! 

"Särkullar" är inte i fokus, när det vi diskuterar här är din misshandel o borderline.