• Anonym (Health care proxy)

    Fråga till er som jobbar inom vården/vet hur det funkar i vården!

    Hur fungerar det i Sverige om man har en sjukdom eller råkar ut för en olycka eller liknande, där man inte själv längre är kapabel att fatta beslut angående sin vård?

    I USA måste man ha fyllt i ett speciellt dokument, där man namnger en person som man vill ska ha ansvar för alla ens vårdbeslut i en sån här situation, såvida man inte är gift eller minderårig, i vilket fall det automatiskt är den man är gift med/föräldrarna som får fatta den här typen av beslut. Om man inte fyllt i detta dokument (och om man inte är minderårig/gift) är det vården som fattar de beslut som behövs åt en.

    Men hur är det i Sverige?

    1. Är det samma sak i Sverige att det automatiskt är den man är gift med som tar över beslutsrätten när man inte själv kan, om man är gift? Hur är det med registrerat partnerskap, sambo osv? 

    2. Är det samma sak i Sverige att det är vården som får rätten att besluta, om man inte är minderårig/gift, och man inte har utsett någon annan till att vara ens "proxy"?

    3. Om svaret är ja på fråga 2, hur gör man om man inte vill att vården ska vara de som ansvarar för besluten åt en? Har vi också någon form av dokument man ska fylla i, eller kan man ange det någonstans på 1177, eller hur gör man?  

    Tacksam för svar!

  • Svar på tråden Fråga till er som jobbar inom vården/vet hur det funkar i vården!
  • Anonym (.)

    Det är alltid vården som ansvarar för medicinska beslut. Det bästa är om man kan förankra besluten hos anhöriga och alla är överens. Ibland behöver vården mer information från anhöriga för att fatta beslut, tex om de vet vad personen skulle vilja/tycka, hur livet brukar vara, kan personen gå själv, prata osv. I slutändan är det ändå som sagt vården som fattar besluten. När det kommer till beslut som inte är medicinska vet jag inte, men tänker att kommunen är inblandad.

  • Anonym (.)

    Det är alltså i Sverige aldrig anhöriga som fattar medicinska beslut, dvs inte heller föräldrar eller make/maka, även om man har med dem i diskussionen.
    Om föräldrarna inte vill det som vården anser är bäst för barnet kan det fattas ett beslut om omhändertagande av barnet för att ge vård.

  • Anonym (Health care proxy)
    Anonym (.) skrev 2022-05-22 16:42:07 följande:

    Det är alltid vården som ansvarar för medicinska beslut. Det bästa är om man kan förankra besluten hos anhöriga och alla är överens. Ibland behöver vården mer information från anhöriga för att fatta beslut, tex om de vet vad personen skulle vilja/tycka, hur livet brukar vara, kan personen gå själv, prata osv. I slutändan är det ändå som sagt vården som fattar besluten. När det kommer till beslut som inte är medicinska vet jag inte, men tänker att kommunen är inblandad.


    Anonym (.) skrev 2022-05-22 16:47:01 följande:

    Det är alltså i Sverige aldrig anhöriga som fattar medicinska beslut, dvs inte heller föräldrar eller make/maka, även om man har med dem i diskussionen.
    Om föräldrarna inte vill det som vården anser är bäst för barnet kan det fattas ett beslut om omhändertagande av barnet för att ge vård.


    Oj, ok... hade jag ingen aning om! Men säg att man vill övergå från kurativ till palliativ vård till exempel, där det alltså inte egentligen är ett renodlat medicinskt beslut, är det ändå vården som har sista ordet där?

  • Anonym (.)
    Anonym (Health care proxy) skrev 2022-05-22 17:26:41 följande:
    Oj, ok... hade jag ingen aning om! Men säg att man vill övergå från kurativ till palliativ vård till exempel, där det alltså inte egentligen är ett renodlat medicinskt beslut, är det ändå vården som har sista ordet där?

    Ja det är det. Meningen är att anhöriga aldrig skall tvingas fatta den typen av beslut, och kanske må dåligt av det efteråt. Vården kommer informera om läget och på ett så bra sätt som möjligt förklara att det inte finns mer att göra, utan att det är dags för palliativ vård. I samråd med patient och anhöriga om möjligt.
  • Anonym (Health care proxy)
    Anonym (.) skrev 2022-05-22 17:36:49 följande:
    Ja det är det. Meningen är att anhöriga aldrig skall tvingas fatta den typen av beslut, och kanske må dåligt av det efteråt. Vården kommer informera om läget och på ett så bra sätt som möjligt förklara att det inte finns mer att göra, utan att det är dags för palliativ vård. I samråd med patient och anhöriga om möjligt.
    Wow...Hm jag vet inte om jag tycker att det är bra eller dåligt... men gäller detta alltså även om patienten är vid sina sinnens fulla bruk?? Så om man som exvis cancerpatient som är helt klar och vid sina sina sinnens fulla bruk inte vill ha behandling, utan hellre väljer att dö "i förtid" för att man känner att man inte vill riskera att må dåligt av en massa behandlingar om man sen kanske ändå dör, så har man inte sista ordet när det gäller det?? Utan det är vårdpersonalen som bestämmer?? Förlåt om jag verkar trög, jag vill bara vara säker på att jag fattar rätt...
  • Anonym (.)
    Anonym (Health care proxy) skrev 2022-05-22 20:01:38 följande:
    Wow...Hm jag vet inte om jag tycker att det är bra eller dåligt... men gäller detta alltså även om patienten är vid sina sinnens fulla bruk?? Så om man som exvis cancerpatient som är helt klar och vid sina sina sinnens fulla bruk inte vill ha behandling, utan hellre väljer att dö "i förtid" för att man känner att man inte vill riskera att må dåligt av en massa behandlingar om man sen kanske ändå dör, så har man inte sista ordet när det gäller det?? Utan det är vårdpersonalen som bestämmer?? Förlåt om jag verkar trög, jag vill bara vara säker på att jag fattar rätt...
    I detta fall är det patienten som bestämmer (om den kan antas vara vid sina sinnes fulla bruk och ta till sig informationen, dvs fatta ett informerat beslut).
    Det jag pratat om är om patienten inte själv kan vara med och bestämma av olika anledningar.

    Man har rätt att vägra vård för sig själv, om man förstått konsekvenserna. Undantag kan vara tex om man kan antas lida av djup depression och därför inte vill leva, och vägrar behandling, alt är dement eller av annan anledning inte bedöms kunna fatta beslut.

    Patienten skall alltid, om möjligt, vara delaktig i sin vård, men anhöriga har ingen bestämmanderätt.
  • Anonym (.)
    Anonym (Health care proxy) skrev 2022-05-22 20:01:38 följande:
    Wow...Hm jag vet inte om jag tycker att det är bra eller dåligt... men gäller detta alltså även om patienten är vid sina sinnens fulla bruk?? Så om man som exvis cancerpatient som är helt klar och vid sina sina sinnens fulla bruk inte vill ha behandling, utan hellre väljer att dö "i förtid" för att man känner att man inte vill riskera att må dåligt av en massa behandlingar om man sen kanske ändå dör, så har man inte sista ordet när det gäller det?? Utan det är vårdpersonalen som bestämmer?? Förlåt om jag verkar trög, jag vill bara vara säker på att jag fattar rätt...
    Om motsatsen föreligger - att vården anser att inget mer går att göra, men patienten vill ha mer vård ändå, kan dock vården säga nej. Det kan vara en cancersjuk där man ser att inga cellgifter hjälper, och andra behandlingar skulle orsaka mer skada än nytta. Då kan man låta bli att ge den vården mot patientens vilja.
    Samma sak vad gäller beslut om hjärt-lungräddning vid ev hjärtstopp. Vården kan fatta beslut att det inte skulle vara en meningsfull åtgärd. Patienten skall informeras om beslutet, och patientens önskemål tas i beaktan, men vården har sista ordet.
  • Anonym (Health care proxy)
    Anonym (.) skrev 2022-05-22 20:08:22 följande:
    Om motsatsen föreligger - att vården anser att inget mer går att göra, men patienten vill ha mer vård ändå, kan dock vården säga nej. Det kan vara en cancersjuk där man ser att inga cellgifter hjälper, och andra behandlingar skulle orsaka mer skada än nytta. Då kan man låta bli att ge den vården mot patientens vilja.
    Samma sak vad gäller beslut om hjärt-lungräddning vid ev hjärtstopp. Vården kan fatta beslut att det inte skulle vara en meningsfull åtgärd. Patienten skall informeras om beslutet, och patientens önskemål tas i beaktan, men vården har sista ordet.
    Jag tolkar det som att svaret på det inlägg du citerade här också är ja - eller? Alltså att vården har sista ordet inte bara i den situation du beskriver här, utan även i den omvända situationen? Så att vården de facto kan tvinga på en patient vård som den inte vill ha??
    Anonym (.) skrev 2022-05-22 20:08:22 följande:
    Patienten skall informeras om beslutet, och patientens önskemål tas i beaktan, men vården har sista ordet.
    Ok, och då kommer vi tillbaka till ursprungsfrågan: om vården ska beakta patientens önskemål, finns det nån man kan utse i sitt ställe vars önskemål vården också ska beakta (även om det är  vården som har sista ordet), om man själv inte längre är kapabel att göra sin röst hörd? Och i så fall, hur utser man en sån person? 
  • Anonym (Health care proxy)
    Anonym (.) skrev 2022-05-22 20:06:02 följande:
    I detta fall är det patienten som bestämmer (om den kan antas vara vid sina sinnes fulla bruk och ta till sig informationen, dvs fatta ett informerat beslut).
    Det jag pratat om är om patienten inte själv kan vara med och bestämma av olika anledningar.

    Man har rätt att vägra vård för sig själv, om man förstått konsekvenserna. Undantag kan vara tex om man kan antas lida av djup depression och därför inte vill leva, och vägrar behandling, alt är dement eller av annan anledning inte bedöms kunna fatta beslut.

    Patienten skall alltid, om möjligt, vara delaktig i sin vård, men anhöriga har ingen bestämmanderätt.
    Åh, förlåt - missade detta! Men ok, så man kan alltså inte öht ha någon annan som är ens proxy... inte i någon situation. Ok. Tusen tack för att du förklarat så tålmodigt!!
  • Anonym (Health care proxy)

    Anonym (.) skrev 2022-05-22 20:08:22 följande:
    Patienten skall informeras om beslutet, och patientens önskemål tas i beaktan, men vården har sista ordet.

    Eller, nu blir jag osäker igen haha. Har jag fattat detta rätt: medan vården måste ta patientens önskemål i beaktande (även om det är vården som har sista ordet), så behöver de inte överhuvudtaget bry sig om vad anhöriga tycker och tänker, oavsett om patienten vill det? Och hur är det med information? Patienten ska alltid informeras om beslut som har med hens vård att göra, men hur är det med anhöriga/närstående? Är vården skyldig att informera nån annan än patienten (under förutsättning, förstås, att patienten har gett sitt tillstånd), eller har de enbart denna skyldighet gentemot patienten? Kan man som patient påverka detta? Så att man kan säga att man vill att vården alltid informerar den och den, och att vården då är skyldig att också göra det?
Svar på tråden Fråga till er som jobbar inom vården/vet hur det funkar i vården!