• Anonym (.)

    Fråga till er som jobbar inom vården/vet hur det funkar i vården!

    Det är alltid vården som ansvarar för medicinska beslut. Det bästa är om man kan förankra besluten hos anhöriga och alla är överens. Ibland behöver vården mer information från anhöriga för att fatta beslut, tex om de vet vad personen skulle vilja/tycka, hur livet brukar vara, kan personen gå själv, prata osv. I slutändan är det ändå som sagt vården som fattar besluten. När det kommer till beslut som inte är medicinska vet jag inte, men tänker att kommunen är inblandad.

  • Anonym (.)

    Det är alltså i Sverige aldrig anhöriga som fattar medicinska beslut, dvs inte heller föräldrar eller make/maka, även om man har med dem i diskussionen.
    Om föräldrarna inte vill det som vården anser är bäst för barnet kan det fattas ett beslut om omhändertagande av barnet för att ge vård.

  • Anonym (.)
    Anonym (Health care proxy) skrev 2022-05-22 17:26:41 följande:
    Oj, ok... hade jag ingen aning om! Men säg att man vill övergå från kurativ till palliativ vård till exempel, där det alltså inte egentligen är ett renodlat medicinskt beslut, är det ändå vården som har sista ordet där?

    Ja det är det. Meningen är att anhöriga aldrig skall tvingas fatta den typen av beslut, och kanske må dåligt av det efteråt. Vården kommer informera om läget och på ett så bra sätt som möjligt förklara att det inte finns mer att göra, utan att det är dags för palliativ vård. I samråd med patient och anhöriga om möjligt.
  • Anonym (.)
    Anonym (Health care proxy) skrev 2022-05-22 20:01:38 följande:
    Wow...Hm jag vet inte om jag tycker att det är bra eller dåligt... men gäller detta alltså även om patienten är vid sina sinnens fulla bruk?? Så om man som exvis cancerpatient som är helt klar och vid sina sina sinnens fulla bruk inte vill ha behandling, utan hellre väljer att dö "i förtid" för att man känner att man inte vill riskera att må dåligt av en massa behandlingar om man sen kanske ändå dör, så har man inte sista ordet när det gäller det?? Utan det är vårdpersonalen som bestämmer?? Förlåt om jag verkar trög, jag vill bara vara säker på att jag fattar rätt...
    I detta fall är det patienten som bestämmer (om den kan antas vara vid sina sinnes fulla bruk och ta till sig informationen, dvs fatta ett informerat beslut).
    Det jag pratat om är om patienten inte själv kan vara med och bestämma av olika anledningar.

    Man har rätt att vägra vård för sig själv, om man förstått konsekvenserna. Undantag kan vara tex om man kan antas lida av djup depression och därför inte vill leva, och vägrar behandling, alt är dement eller av annan anledning inte bedöms kunna fatta beslut.

    Patienten skall alltid, om möjligt, vara delaktig i sin vård, men anhöriga har ingen bestämmanderätt.
  • Anonym (.)
    Anonym (Health care proxy) skrev 2022-05-22 20:01:38 följande:
    Wow...Hm jag vet inte om jag tycker att det är bra eller dåligt... men gäller detta alltså även om patienten är vid sina sinnens fulla bruk?? Så om man som exvis cancerpatient som är helt klar och vid sina sina sinnens fulla bruk inte vill ha behandling, utan hellre väljer att dö "i förtid" för att man känner att man inte vill riskera att må dåligt av en massa behandlingar om man sen kanske ändå dör, så har man inte sista ordet när det gäller det?? Utan det är vårdpersonalen som bestämmer?? Förlåt om jag verkar trög, jag vill bara vara säker på att jag fattar rätt...
    Om motsatsen föreligger - att vården anser att inget mer går att göra, men patienten vill ha mer vård ändå, kan dock vården säga nej. Det kan vara en cancersjuk där man ser att inga cellgifter hjälper, och andra behandlingar skulle orsaka mer skada än nytta. Då kan man låta bli att ge den vården mot patientens vilja.
    Samma sak vad gäller beslut om hjärt-lungräddning vid ev hjärtstopp. Vården kan fatta beslut att det inte skulle vara en meningsfull åtgärd. Patienten skall informeras om beslutet, och patientens önskemål tas i beaktan, men vården har sista ordet.
  • Anonym (.)
    Anonym (Health care proxy) skrev 2022-05-22 20:39:22 följande:
    Åh, förlåt - missade detta! Men ok, så man kan alltså inte öht ha någon annan som är ens proxy... inte i någon situation. Ok. Tusen tack för att du förklarat så tålmodigt!!
    Det stämmer. Man kan inte utse någon som skall föra ens talan och ha samma bestämmande som patienten själv hade haft. En anhörig kan inte få igenom "mamma har sagt att hon inte vill ha behandling". Däremot kan man såklart lyssna på vad anhöriga har att säga, och om möjligt ta hänsyn till det - med patientens bästa i fokus.
  • Anonym (.)
    Anonym (Health care proxy) skrev 2022-05-22 21:18:25 följande:

    Eller, nu blir jag osäker igen haha. Har jag fattat detta rätt: medan vården måste ta patientens önskemål i beaktande (även om det är vården som har sista ordet), så behöver de inte överhuvudtaget bry sig om vad anhöriga tycker och tänker, oavsett om patienten vill det? Och hur är det med information? Patienten ska alltid informeras om beslut som har med hens vård att göra, men hur är det med anhöriga/närstående? Är vården skyldig att informera nån annan än patienten (under förutsättning, förstås, att patienten har gett sitt tillstånd), eller har de enbart denna skyldighet gentemot patienten? Kan man som patient påverka detta? Så att man kan säga att man vill att vården alltid informerar den och den, och att vården då är skyldig att också göra det?
    Om patienten vill det som anhöriga "bestämmer" så är det ju patientens vilja. Man kan dock inte komma med ett flera år gammalt dokument där det står "Elsa Gustavsson vill att Robert Hansson skall fatta beslut angående vård".
    Som sagt bryr man sig om anhörigas önskemål och åsikter, men det är ändå i slutändan vården som fattar besluten - vilket kan vara just som anhöriga vill, eller så förklarar man varför man inte kan göra så. Kommunikation är jätteviktigt.

    Ja, patienten skall informeras, men vården har ingen skyldighet att informera anhöriga. Man skall sträva efter att informera och frågar om patienten vill att man informerar någon.

    I de fall patienten ber om att anhöriga skall kontaktas brukar man göra det, men det är snarare något man alltid strävar efter än en skyldighet. Helst skall patienten själv tala med sina anhöriga i första hand. I andra hand talar man med anhöriga tillsammans med patienten. Ibland blir det telefonsamtal.
  • Anonym (.)
    Anonym (Nyfiken) skrev 2022-06-10 03:12:41 följande:

    Hakar på här, bara för att jag kom att tänka på en sak när jag läste "sambo" i TS. Hur ÄR det idag - om man t.ex. står inför ett svårt beslut att stänga av respiratorn och låta patienten dö, eller låta den vara kvar och hoppas på ett mirakel. Är det sambon som bestämmer då, eller kan exempelvis patientens föräldrar, syskon eller vuxna barn besluta något annat? För formellt sätt så är ju inte sambos anhöriga med varandra. (En hustru/make är såklart närmaste anhörig, då har patientens biologiska anhöriga inget att säga till om.)


    Det är fortfarande läkaren som bestämmer. Anhöriga fattar aldrig beslutet att ha kvar respiratorn om inte vårdpersonalen ser att ett mirakel kan ske. Anhöriga fattar aldrig beslut att stänga av respirator om personalen finner den meningsfull.

    Inför beslut att stänga en respirator försöker man tala med alla anhöriga, såväl sambo/make/maka som syskon, barn, föräldrar. Ofta samlas man i ett brytpunktssamtal där de anhöriga som vill och orkar är med. De har ingen beslutsrätt men bör få information. 
Svar på tråden Fråga till er som jobbar inom vården/vet hur det funkar i vården!