Här samlas alla nattugglor!

Det hade varit fint det! Möjligheten föreligger ju. 

Ja, jag spanade ganska länge runtom, men såg ingen som flöt i vattnet, men heller inget fartyg eller annan båt. Försökte mig på ett anrop via VHF, men den hade lagt av, var problem redan tidigare med den. Kan vara en båt som slitit sig, den kanske är återfunnen. Nog för att jag sett lite grand, men oftast finns det någon förklaring, men inte alltid.

Inte rädd. Först nästan som hypnotiserad, havet som inte ens har en enhetlig yta längre, det spöklika vinandet i masten, stormen som enkelt fällde mig rakt över däck. Då jag till slut hade förskansat mig under däck och hörde och kände hur vågorna sköljde över funderade jag så klart på olika problem som skulle kunna uppstå. Jag har ingen livflotte, sjunker båten sjunker jag, å andra sidan flyter båtar bra och att överge en båt som flyter är generellt ingen bra idé. Om jag inte skulle kunna genomföra ett nödanrop, mayday alltså, har jag alltid haft med mig en liten vattentålig diktafon på vilken jag då skulle tala in position, vem jag är och vad som har hänt, stänga av, lägga i ett vattentätt fodral och ha den på mig. Då finns en förklaring åtminstone om något skulle hända och om kvarlevorna skulle hittas.

Det finns mycket jag är rädd för, jag är inte modig som person, men på havet har jag inte upplevt en sådan där skärande rädsla, det som finns att förhålla sig till är båten och tilliten till den, havet, vinden, kanske land och ens egna kunskaper. Viljan att leva, att uppleva, får en att agera, kämpa och att vara mitt i det som sker. Känslan att duga till. Fascinationen inför naturens krafter.

Eller hur! 🤩

Vad bra att du undersökte saken så gott du kunde! Jag har ingen aning om vad man borde göra i en sådan situation, men det låter verkligen som att du gjorde allt du kunde. Själv har jag sett väldigt få märkliga saker. Det skummaste var nog en skenande vattenkran och då förstår du nog vilken nivå mina märkliga upplevelser ligger på. Inga storslagna saker, om man säger så 😅

Allt du beskriver hade fått mig att darra av skräck ända in i benmärgen och jag ser mig inte som feg. Men att vara så sårbar inför naturens krafter låter verkligen skrämmande. Att ens behöva fundera i banorna om kvarlevorna skulle hittas, det är otäckt det.

Så jag tycker absolut att du är modig och det var väldigt kul och spännande att få följa din resa. Om du får lust (och har några) så får du gärna dela med dig av anteckningar från resan. Sådana ögonblicksbilder har jag för mig att du brukar skriva ner.

Det var bara härligt med ett långt inlägg! Då fick jag (och andra) mer att läsa 😃

Allt behöver inte vara storslaget heller! Dessutom kan storslagenheten ligga i upplevelsen i sig, tystnaden en sommarmorgon då man kliver upp, att gå i bastun en kall vinterdag, allt möjligt. Jag skulle tro att du upplever mer i vardagen än vad jag gör. 

Det är inget jag funderar på i vanliga fall, men då man hamnar att lösa olika problem kommer ju även sådant in i ekvationen, men där stannar det. Jag har sett en del andra saker med, men jag ser mig som en feg person vid många andra tillfällen. Jag är rädd att gå förbi skrålande gäng, tar gärna en omväg, rädd för barer och pubar, socialt feg kanske man kan säga. Du är nog modigare. Men just havet har inte skrämt mig riktigt ännu åtminstone. 

Hur är det med vår kamrat FredrikLiksom? Har du haft några mer spännande funderingar på väg hem från jobbet? Jag funderade på när min bästa tid för att filosofera är och det är nog ofta när jag ligger vaken på natten (även om funderingar då kan dra åt det mörkare hållet) eller då jag lyssnar på musik. Även när jag skriver noveller och eller i samtal med andra 🤔 God natt på dig, din inverterade nattuggla! 🦉

Så kanske det är, men ändå, vad häftigt att segla till Island. Har jag sagt att det är mitt drömresmål? Jag har lite andra saker jag behöver lösa först, men sedan ska jag också ut och resa. Det jag kan känna igen mig i i ditt resande är äventyrslusten och längtan efter strapatser. Jag vet att jag har skrivit det förut, men mina semestrar är alltid väldigt fysiskt utmanande. De är ofta så jobbiga att jag skulle behöva en semester efter semestern och det tycks ju dina också vara, minst sagt.

Ja, det har du nog rätt i. Jag är modig i vissa situationer och du i andra. Socialt är jag väldigt modig. Jag tycker om att träffa nya människor och är inte rädd för fulla människor i flock. Nu ska jag kommentera din ögonblicksbild!

Älskar din målande beskrivning av resan. Det känns som att jag är där! Jag tycker om hur du blandar väldigt exakta beskrivningar med poesi och filosofiska tankar. Man befinner  sig inte bara i båten, utan i ditt huvud. Själva orden i sig kan vara intressanta. Ett ords exakta betydelse, som man kanske inte riktigt förstår om man bara har upplevt orden i teorin och inte i praktiken. Vad är till exempel ett grundflak, plattläns eller kryss? Även om jag slår upp orden eller du förklarar dem för mig, så kommer jag inte förstå dem på samma självupplevda sätt som du. Medan andra saker är väldigt allmänmänskliga, så som funderingarna kring hur man upplever tid i relation till sin ålder eller sitt åldrande. Andra saker vet jag exakt hur de känns, fast från andra situationer, så som att det suger till lite i magen. Där är jag verkligen med i känslan och kan känna det du kände. Tack för att jag fick ta del av din fina och mycket exakta beskrivning! Jag tycker om dina anteckningar, men det visste du nog redan 😊 Även om det är spännande när du är ute och reser, så är det kul att ha dig här igen!

Funderingarna löper på och avlöser varandra som deltagare i en stafett. Jag har dock varken löst några världsproblem eller egna lokala problem så tankarna kanske är helt i onödan.

Jag kämpar främst med min rastlöshet och har funderat på att plugga, byta jobb eller köpa en sommarstuga för att råda bot på kliandet i fingrarna. Det stannar nog i tanken som vanligt dock.