Här samlas alla nattugglor!

Precis, jag hade helst inte velat sälja till vem som helst, om man får uttrycka sig så. Som det verkade kommer hon att få se både det ena och det andra, Svalbard fanns planer på, dit vill kanske jag också någon gång. Man får ju ett visst förhållande till båten. Jag fick den summan vi redan tidigare kommit överens om. 

Jo alltså norr om Färöarna såg jag något lysa i vattnet. Höll på att skymma. Ingen aning om vad det kunde vara. Då jag kom närmare såg jag att det guppande på och under ytan. En undervattenslampa eller dykljus. Tog kikaren och började spana efter ett fartyg och sådana där bojar och någon flagga som uppmärksammar på dykning. Åt sydväst såg jag en drivande liten båt utan någon i, ingen stor båt, en allmogebåt eller snipa. Det var inte vad man förväntade sig se där ute. En övergiven båt kan ha förklaringar, men lampan? Visst, den skulle ha kunnat trilla ur båten, kanske ha använts som arbetslampa eller dylikt. Men det skulle ju ha skett ganska nyligen i så fall. Kanske rentav att den har slitit sig från en större båt. Det är vad jag skulle gissa på. Men lite underligt var det ändå just där och så med lampan.

Punk är priviligierade ungdomars sätt att övertyga sig om att de själva inte privilegierade.

Det förstår jag verkligen! Vad fint det vore om ni båda styr skutan mot Svalbard samtidigt och råkar stråla samman där. Det vore nog ett kärt återseende och så bra att ni redan tidigare kommit överens om en summa ⛵️

Nämen, vad mystiskt det låter! Jag förstår att man brukar vidta vissa säkerhetsåtgärder om man ska dyka och som du beskriver det så verkar det väldigt underligt. Som att saker inte riktigt stämmer överens med hur de borde vara, rent logiskt. Men hoppas verkligen att båten slitit sig så ingen trillat i vattnet och förolyckats. Var du aldrig rädd när stormen Pia drog förbi?

Det hade varit fint det! Möjligheten föreligger ju. 

Ja, jag spanade ganska länge runtom, men såg ingen som flöt i vattnet, men heller inget fartyg eller annan båt. Försökte mig på ett anrop via VHF, men den hade lagt av, var problem redan tidigare med den. Kan vara en båt som slitit sig, den kanske är återfunnen. Nog för att jag sett lite grand, men oftast finns det någon förklaring, men inte alltid.

Inte rädd. Först nästan som hypnotiserad, havet som inte ens har en enhetlig yta längre, det spöklika vinandet i masten, stormen som enkelt fällde mig rakt över däck. Då jag till slut hade förskansat mig under däck och hörde och kände hur vågorna sköljde över funderade jag så klart på olika problem som skulle kunna uppstå. Jag har ingen livflotte, sjunker båten sjunker jag, å andra sidan flyter båtar bra och att överge en båt som flyter är generellt ingen bra idé. Om jag inte skulle kunna genomföra ett nödanrop, mayday alltså, har jag alltid haft med mig en liten vattentålig diktafon på vilken jag då skulle tala in position, vem jag är och vad som har hänt, stänga av, lägga i ett vattentätt fodral och ha den på mig. Då finns en förklaring åtminstone om något skulle hända och om kvarlevorna skulle hittas.

Det finns mycket jag är rädd för, jag är inte modig som person, men på havet har jag inte upplevt en sådan där skärande rädsla, det som finns att förhålla sig till är båten och tilliten till den, havet, vinden, kanske land och ens egna kunskaper. Viljan att leva, att uppleva, får en att agera, kämpa och att vara mitt i det som sker. Känslan att duga till. Fascinationen inför naturens krafter.

Hups, långt inlägg det blev!

Det där skulle kunna vara ett nyhetsuppslag typ! En analys av en subkultur och gemenskap. Jag har aldrig tillhört någon subkultur, fast just punk är väl något man mest stött på i form av information på just nätet och att det är en musikstil också?

Absolut. Det är nog främst en musikstil. Fast med en samhällskritisk riktning. Mycket av det är vettig samhällskritik men det finns en del gnäll med.

Goder afton alla närvarande tråddeltagare. Det varo en glader himmel när undertecknad flanerade hem från dennes dagsverke. Det bereder ro i själ och hjärta att emotta sådana fröjder för ögat.

Vi hava tillbringat mången afton i totalt mörker vilket gjorde åsynen av moder jords månklot till en sällsynt vacker tilldragelse. 

Att ljuset äro här har nog ingen som har vett och sans kunnat ignorera. 

Jag hoppas era magar är mätta och era sinnen utvilade. Mitt egna sinne längtar efter en god natts sömn och därför bjuder jag er adieu. Åtminstone till vakenheten inträder. Den kan ju inträffa ganska omgående som ni vana läsadre säkert vet.

Allt gott

Eder kamrat,

FredrikLiksom

God dag på sig! Hoppas att Ni fick vad Ni längtade efter.

Ordkargt hjärta drömmer tyst i natt. Känner åter gemenskapen vid eldens värme, rösterna som förenas i sångens leende melankoli. Täljer saga fri som havet lossgjort ur isens grepp. Rusig av vänskap, livets puls och alltets rytm. Häret är allt, nuet är evigt. Vi är jordens barn och natten är ljus. Lägger så huvudet till ro att låta tanken vila i hopp och tro. Bjuden av väglöst land att söka mot solens rand.

Ljuset kommer. 

Hoppets hälsningar från mig till Eder.

Goder afton någon dag för sent! Det låter fint med en glader himmel efter edert dagsverke. Ja, mörkret har stannat länge och väl men nu är det inte långt kvar till vår.

På tal om ljus och positivitet, så har mina mardrömmar blivit mycket bättre. Mycket bättre kan ju förstås misstolkas som att de har blivit ännu otäckare och bättre på så vis, men jag menar tvärtom. De är borta. Jag kom på det mitt i en sms-konversation, då vi pratade om mardrömmar. Förr brukade jag alltid beklaga mig över mina hemska drömmar och plötsligt försvann de bara, alldeles omärkligt. Skönt ändå att bli av med dem! Mardrömmar är ingenting att samla på 😱

Min mage var mätt när du skrev ditt inlägg och den är mätt nu med! Det kan låta som att jag alltid är mätt, men jag har faktiskt varit hungrig däremellan 😋

Allt gott

Eder kamrat,

Eurydike 🦦