Anonym (Emma) skrev 2022-02-18 00:15:29 följande:
Jag tänker att man inte bara ska prata om sex när man pratar otrohet. Som att det enbart är något köttsligt. Detta varierar. Visa kickar på det äventyrliga.
Jag själv va kär i mannen jag bedrog min partner med. Jag älskade den andra mannen enormt.
Men jag var ju upptagen och den här mannen va upptagen.
Det var ju väldigt smidigt då min partner och mannens fru va vänner. Alltså mannen jag va otrogen med.
Det gjorde ju att vi alltid kunde visa upp att vår relation inte va konstig, jag va ju upptagen också. Så varför skulle jag velat ha hennes man?
Alla människor är inte snälla. Många är egoistiska men majoriteten är rädda. Rädda för att bryta upp, rädda för att flytta, rädda för att byta land, rädda för att prova nya maträtter från kulturer vi inte är vana vid.
Om jag nu va kär i någon annan, hur länge skulle det hålla i sig? Ska man stanna eller gå?
Sedan tror jag inte man ligger med någon när frun är hemma och är höggravid för att man längtar sig bort från sin fru, rent generellt. Det är väl oftare mer som när man är otrogen på sin svensexa. Sista chansen att leva livet och doppa nya andra kvinnor. Sedan är det ju kört.
Otrohet är inte bara något köttsligt, otrohet är när man går bakom ryggen på sin partner sexuellt och/eller känslomässigt. Du tänker på sexuell otrohet, men känslomässig otrohet är precis lika falskt och förnedrande.
Jag tycker inte det gör någon som helst skillnad av vilken anledning man är otrogen... om man var kär, kåt eller både och.... oavsett vilket så valde man att bedra sin partner. I grunden spelar vad man kände(kärlek eller kåthet eller både och) mindre roll, det intressanta är varför man valde att hantera vad man nu än kände på det sättet när det fanns andra sätt att hantera det på? Och att argumentera för att det på något sätt skulle vara "finare" att svika, ljuga och förnedra sin partner för att man minsann var käääär och inte bara kåt låter ju mest som en väldigt dålig ursäkt.
Ja det ligger lite i tiden att man inte kan offra något för att vinna något annat utan ska bara ha både och till vilket pris som helst. Idag konsumerar vi förhållanden (och människor) precis som man konsumerar varor. Lägg på ett extrem individualistiskt samhälle som hela tiden tenderar att fokusera på jaget, mina egna drömmar, mina egna behov, mina egna känslor som alltid är viktigare än någon annans så är det kanske inte så konstigt att det blir som det blir.
