Otrohet... trött på höra

Jag tänker att man inte bara ska prata om sex när man pratar otrohet. Som att det enbart är något köttsligt. Detta varierar. Visa kickar på det äventyrliga. 

Jag själv va kär i mannen jag bedrog min partner med. Jag älskade den andra mannen enormt. 

Men jag var ju upptagen och den här mannen va upptagen.

Det var ju väldigt smidigt då min partner och mannens fru va vänner. Alltså mannen jag va otrogen med. 

Det gjorde ju att vi alltid kunde visa upp att vår relation inte va konstig, jag va ju upptagen också. Så varför skulle jag velat ha hennes man? 

Alla människor är inte snälla. Många är egoistiska men majoriteten är rädda. Rädda för att bryta upp, rädda för att flytta, rädda för att byta land, rädda för att prova nya maträtter från kulturer vi inte är vana vid. 

Om jag nu va kär i någon annan, hur länge skulle det hålla i sig? Ska man stanna eller gå? 

Sedan tror jag inte man ligger med någon när frun är hemma och är höggravid för att man längtar sig bort från sin fru, rent generellt. Det är väl oftare mer som när man är otrogen på sin svensexa. Sista chansen att leva livet och doppa nya andra kvinnor. Sedan är det ju kört.