• Anonym (Dilemma)

    Jag har ett dilemma

    I somras träffade jag en kille, och i aug blev vi sambos. Han har två barn med två olika mammor. Mamman till det yngsta barnet har han haft en lång relation med och även om dem inte bodde ihop senaste två åren så har dem umgåtts varje dag och vad jag förstått umgåtts som ett par som försöker igen. Sen kom jag in i bilden. Mamman reagerade inte bra på det. Hon har varit ledsen och arg
    om vartannat. Pappan får träffa barnet men inte jag. När vi flyttade ihop så skulle min sambo ha sina barn. Och lovade mamman till det yngsta att jag inte skulle vara där. Men vi hade redan bestämt att jag skulle vara där med barnen och få träffa dem båda för första gången. då bodde jag redan där. Mamman blev vansinnig när barner (4 år) berättade detta för mamman. min sambo sa inget till henne själv.
    När vi flyttade ihop så sa han inget heller till henne utan hon fick reda på det av deras gemensamma kompisar. 
    Hur som helst har det här blivit ett stort problem. Pappan får gärna träffa barnet men jag får inte vara med. 
    I höstas fyllde det stora barnet år och jag skulle träffa det stora barnet för andra gången. Pappan ville såklart att lilla sonen med skulle komma men barnet fick inte pga jag skulle vara med på kalaset. Så vi valde att jag skulle vara med på kalaset och inte lilla sonen. 
    Mamman har jag också hört vara arg för att min sambo inte betalar underhåll. Men sambon vill inte göra det förrän han får umgås med barnet och mig tillsammans. 
    Han har inte betalt innan när dem träffades heller, lite småsummor bara när mamman bett om det.
    Jag vet att vi kanske inte gjort allt rätt men tips på hur vi ska komma ut det här. Sambon  försökte med jurist men han tog tillbaka den. varför vet jag inte riktigt. 
    Hur ska vi lösa det här? 

  • Svar på tråden Jag har ett dilemma
  • Anonym (.)
    Anonym (Peter) skrev 2022-01-21 17:35:22 följande:
    Du har inte bett mig tidigare utan blandar ihop mig med nån annan.
    Jag förstår att du tar det som ett personangrepp då du beskriver hur er relation började men försök hålla två t tankar i huvudet samtidigt.
    Kan du avstå från fler påhopp.

    Jag tänkte förklara vad som gick fel när du hoppade in där AnonymK försvann  (dubbla konton? man anklagar ju ofta andra för sina egna fel)
    men sen insåg jag att du aldrig kommer att förklara vad du menar eftersom du bara tjafsar om irrelevanta saker.

    Du känns igen på uttryckssättet. Jag utgår från att du är medveten om att det är emot reglerna att skriva under sitt ordinarie nick och anonymiserat i samma tråd för att få det att se ut som att det är flera som skriver.
  • EliS86
    Anonym (X) skrev 2022-01-21 15:56:10 följande:
    Det här är en halmdocka. Du hittar på saker som inte är sanna och anklagar de som inte tycker som dig för dessa lögner.
    Sanningen är att ingen i tråden säger att exet ska strunta i vad mannen gör. Det är en lögn.
    Du antar att det är män som inte har din åsikt och att det förklarar varför de har en annan åsikt och du gör det i syfte för att trycka ner åsikterna. Det är sexism eller manshat.

    Sanningen är att exet inte har med mannens privatliv att göra.
    EliS86 skrev 2022-01-21 13:19:57 följande:

    Har man skaffat barn ihop och levt ihop en gång så har man en skyldighet att aktivt försöka samarbeta och främja en god samarbetsrelation. Ingenstans är det då okej eller ens tänkbart acceptabelt att ljuga och undanhålla så pass viktig information som vem ens barn bor med halva tiden eller lägga ansvaret på barnet att kommunicera vad hen upplevt under sin vecka hos sin pappa/mamma som hen bär med sig in i nästa vecka. Det är ett kvitto på emotionellt omogna och egoistiska män/niskor som saknar förmåga att agera utifrån sina barns bästa, än mindre vara en jämställd partner i en parrelation (så spring nu om du inte redan gjort det). Man får den samarbetsrelation man arbetar för och anstränger man sig NOLL och till och med kanske avsiktligt undanhåller/ljuger för att indirekt hämnas av oklara anledningar så drabbar det alltid först och främst barnet eftersom det är omöjligt att ha en neutral och förtroendefull relation till en sådan person. 


    Gör dig själv en tjänst och dumpa denna omogna lilla mansgris 


     



    Du pratar om vikten att ta ansvar. Det går åt ttvå håll. Samarbete betyder inte att mammor  kan lägga sig i vad som helst och att pappor ska finna sig i det. Det
    är så långt ifrån samarbete man kan komma.

    Det är otroligt pinsamt att du ens försöker ta upp saker som jämställdhet i ett inlägg som dryper av manshat.
    Oj så uppenbart känslig punkt jag träffade på en (vild gissning) sårad man? Kalla det vad du vill men sättet du förminskar och förlöjliga är klassiska härskartekniker som jag är immun mot. Tack för att du bevisar min poäng :) 
  • Anonym (Pengar)

    Ts: Barnen och mammornas rätt till underhåll har inget med dig att göra. Barnen kostar oavsett om pappan har en ny kvinna eller inte.  Hur man kan överväga att ha ett förhållande med en sån person är obegripligt. 

  • Guldnovan
    Anonym (Stina) skrev 2022-01-20 14:09:54 följande:
    Min poäng är att om båda är beredda att anstränga sig för att det ska fungera, så är sannolikheten väldigt stor för att det faktiskt gör det också.

    Om man letar fel och brister så hittar man det också.

    Inställning och vilja avgör mer än man kan tro.

    Om mitt barn skulle vilja försöka flytta ihop direkt och tror på det, så skulle jag i varje fall göra det jag kan för att hjälpa till. Vara trevlig och välkomnande mot partnern, avlasta med barnvakt så de får tid att vara själva. Och naturligtvis prata med barnen och finnas för dem, och absolut inte tala illa om den nya partnern och därmed skapa grogrund till konflikter.

    Min dotter ska faktiskt snart flytta ihop med sin kille som hon träffade i somras men har haft distansförhållande med, eftersom han bor långt bort. Min dotter tycker det är jobbigt med distansen och att de inte kan träffas så ofta, och det är svårt att lära känna varandra naturligt när det blir intensivt umgänge en helg varje eller varannan månad. De bestämde att han skulle flytta till vår stad och jag föreslog faktiskt att de flyttar ihop direkt istället för att han hittar en egen lägenhet här först. Nu har hon inga barn men jag tycker ändå det är bättre de testar att bo ihop direkt - funkar det inte så vet de det snabbare än om de ska ha särbo förhållande först.
    Min dotter och svärson började med att hon flyttade till honom i London. Efter ett år av videosamtal mellan Sverige och England. 
    Jag och min fd make startade våra 25 år med att vi flyttade ihop i hans hem i Stockholm. Jag bodde i Norrland. 
    Inga barn inblandade i hos någon och det är ju lättare då. 
  • Ess
    Anonym (.) skrev 2022-01-20 10:22:06 följande:
    Är kärlek vid första ögonkast dåligt omdöme?
    Det var så för oss, vi visste båda att vi träffat exakt rätt. Vi är fortfarande ihop 12 år senare.
    Vi flyttade ihop efter tre månader för det var rätt för oss. Vi hade bägge barn på varsitt håll för att göra det mer komplicerat.

    Och det är ju det som spelar roll, vad vi känner, vad pappan och TS känner och inte vad du tycker. Det tror jag att du själv tycker någonstans, speciellt om det vore du som drabbades av andras ogillande.
    Vi flyttade också ihop efter någon månad och har nära 20 år ihop och tre gemensamma barn.
  • Anonym (Dalarna)

    Enklast att göra är väl ta hjälp av familjerätten när det har skurit sig så,  men största problemet i mina öron är väl vad pappan gjort, hur han har skött det och undanhåller saker för er båda ????????


    Anonym (Dilemma) skrev 2022-01-20 05:16:50 följande:
    Jag har ett dilemma

    I somras träffade jag en kille, och i aug blev vi sambos. Han har två barn med två olika mammor. Mamman till det yngsta barnet har han haft en lång relation med och även om dem inte bodde ihop senaste två åren så har dem umgåtts varje dag och vad jag förstått umgåtts som ett par som försöker igen. Sen kom jag in i bilden. Mamman reagerade inte bra på det. Hon har varit ledsen och arg
    om vartannat. Pappan får träffa barnet men inte jag. När vi flyttade ihop så skulle min sambo ha sina barn. Och lovade mamman till det yngsta att jag inte skulle vara där. Men vi hade redan bestämt att jag skulle vara där med barnen och få träffa dem båda för första gången. då bodde jag redan där. Mamman blev vansinnig när barner (4 år) berättade detta för mamman. min sambo sa inget till henne själv.
    När vi flyttade ihop så sa han inget heller till henne utan hon fick reda på det av deras gemensamma kompisar. 
    Hur som helst har det här blivit ett stort problem. Pappan får gärna träffa barnet men jag får inte vara med. 
    I höstas fyllde det stora barnet år och jag skulle träffa det stora barnet för andra gången. Pappan ville såklart att lilla sonen med skulle komma men barnet fick inte pga jag skulle vara med på kalaset. Så vi valde att jag skulle vara med på kalaset och inte lilla sonen. 
    Mamman har jag också hört vara arg för att min sambo inte betalar underhåll. Men sambon vill inte göra det förrän han får umgås med barnet och mig tillsammans. 
    Han har inte betalt innan när dem träffades heller, lite småsummor bara när mamman bett om det.
    Jag vet att vi kanske inte gjort allt rätt men tips på hur vi ska komma ut det här. Sambon  försökte med jurist men han tog tillbaka den. varför vet jag inte riktigt. 
    Hur ska vi lösa det här? 


  • Anonym (.)
    Ess skrev 2022-01-21 18:58:26 följande:
    Vi flyttade också ihop efter någon månad och har nära 20 år ihop och tre gemensamma barn.
    Anser du eller någon annan i din omgivning att du har dåligt omdöme och att det snabba ihopflyttandet bevisar det?

    Jag bara frågar  därför att personer i tråden utgår från det och är dessutom jäkligt aggressiva att de har rätt och alla andra har fel.
  • Ess
    Anonym (.) skrev 2022-01-21 19:38:00 följande:
    Anser du eller någon annan i din omgivning att du har dåligt omdöme och att det snabba ihopflyttandet bevisar det?

    Jag bara frågar  därför att personer i tråden utgår från det och är dessutom jäkligt aggressiva att de har rätt och alla andra har fel.
    Nä, ingen har påstått något sådant.
    Våra personligheter matchar varann bra, vilket vi upptäckte ganska omgående. Vi gifte oss efter tio månader och första gemensamma barnet kom ca nio månader efter giftermålet. Trots tre täta barn så har vi väldigt sällan tjafsat med varann.
  • Anonym (.)
    Ess skrev 2022-01-21 20:07:36 följande:
    Nä, ingen har påstått något sådant.
    Våra personligheter matchar varann bra, vilket vi upptäckte ganska omgående. Vi gifte oss efter tio månader och första gemensamma barnet kom ca nio månader efter giftermålet. Trots tre täta barn så har vi väldigt sällan tjafsat med varann.
    Jag tänkte väl det. Det är ju det som är grejen med omdöme att man fattar beslut efter de erfarenheter man har. Det vore ju dåligt omdöme om man flyttar ihop eller låter bli att göra det bara för att någon annan säger vad man borde göra.

    Vi har fortfarande inte gift oss trots att vi är själsfränder.
  • Anonym (Matilda)
    Anonym (.) skrev 2022-01-21 20:12:56 följande:
    Jag tänkte väl det. Det är ju det som är grejen med omdöme att man fattar beslut efter de erfarenheter man har. Det vore ju dåligt omdöme om man flyttar ihop eller låter bli att göra det bara för att någon annan säger vad man borde göra.

    Vi har fortfarande inte gift oss trots att vi är själsfränder.
    Ett gott omdöme handlar ju också om att kalkylera risker och inse att ens val medför konsekvenser av alla slag och att man är beredd på att ta konsekvenserna av sina handlingar. 
    Att flytta ihop för fort och omdömeslöst handlar ju om en naiv inställning och inte enbart ett tidsperspektiv.
    Att som TS beskriver hela händelseförloppet med lögner åt båda håll och ovilja att samarbeta och bara sabotera för varandra är ju bevis för att dom handlat omdömeslöst och ingen vill ta det vuxna ansvaret. 
    Två parter som är villiga att agera vuxet med samarbete, öppna kort, ärlighet osv kommer förmodligen klara en hopflytt bättre även om det går fort.
    Att flytta ihop inom 3 månader, fine, men vilket par har bäst förutsättningar att klara av det? Dom som samarbetar och vill varandras väl eller TS och hennes sambo? 
Svar på tråden Jag har ett dilemma