Kvinnor, känner ni skuld?

Du har ju gjort det här exakta inlägget förut! Känner igen formuleringarna. 

Scenariot är alltså: kvinnan tröttnar på att vara ensamstående förälder med tre barn, mannen och två små?

Tror du förhållandet skulle fungerat och varit värt att bevara och de levt lyckliga i alla sina dar om mannen bara fått tillgång till fittan oftare?

Du tror inte det är kvinnan som gör slut pga en massa orsaker som påverkat hennes lust från början? Orsaker man får hoppas de har pratat om och grubblat över, såväl som par som enskilt?

Bör i dessa fall vara orsaken, dvs oftast mannen själv som borde känna skuld.

Förr i tiden stannade kvinnorna då de inte kunde försörja sig själva, hemmafruar utan inkomst och pension, men nu är det nya tider.

Sexlusten försvinner av en anledning. Får jag ingen uppmärksamhet utanför sängen så dör min sexlust. Totalt. Så nej, jag har inte dåligt samvete.

Jag tror inte att det alltid är så.

Jag har inga klagomål alls på min man som partner, och vi har haft ett behagligt liv i över 20 år med ett lättskött barn bara.

Trots detta förändras sexlusten när man närmar sig 50, det går inte att komma ifrån. Jag har både haft mindre lust i perioder, och fick en tonårsknäpp för 1.5 år sen när jag började se i princip alla män i omgivningen som påsättbara. Väldigt märklig upplevelse. Jag blev plötsligt kåt av att höra en kollega tala i telefon. Om elkomponenter.

Det jag kan göra är däremot att bestämma mig för att jag vill behålla min fantastiska man oavsett hur surrelistiskt min hormoner verkar, och jobba med att hålla igång sexlivet vi har.

Det är ju vanligt i många förhållanden att kvinnan tappar sexlusten. Orsakerna till den tappade lusten kan vara många men det påverkar ju de flesta förhållanden negativt och i många fall går man skilda vägar efter några år. Ofta med barn i bilden och med splittrade familjer som följd.

När ni sen lever singelliv eller träffar en ny partner så finns det helt plötsligt massor med sexlust. Tänker ni någon gång då att om ni bara tillfredställt er man så kunde ni fortfarande varit en kärnfamilj och bott kvar i huset tillsammans. Borde ni känna skuld? Om ni inte känner skuld så undrar jag varför inte när det kanske var den bristande sexlusten som var orsaken till att ni gick skilda vägar.