BF juni 2022

Idag var jag äntligen på mitt efterlängtade RUL. Jag bestämde mig till slut för att gå till kliniken där min sambo inte fick följa med, på grund av att jag verkligen inte kunde stå ut att vänta en vecka till på att få reda på hur allt ser ut! Men han fick i alla fall vara med på videosamtal och satt i bilen och väntade ifall vi mot förmodan skulle få dåliga nyheter.

Jag är så lättad över att ha fått reda på att allt ser bra ut! Jag ville bara gråta av lycka när jag fick se bebisen på skärmen och barnmorskan talade om att alla organ ser fina ut. Vi bestämde oss för att ta reda på könet och fick veta att det är en liten tjej som ligger där inne. Vi hade varit glada vilket som eftersom det är första barnet, men det är klart att jag som mamma känner lite extra kärlek när jag vet att jag kommer få en liten mini-me!

Moderkakan sitter i framvägg så det förklarar i alla fall lite varför jag inte varit säker på om det är henne jag känner. Men nu när jag sett henne sprattla runt där inne är jag helt säker på att det är henne jag känt de senaste veckorna!

Nu kan jag känna mig lite lugnare, ett tag i alla fall. 

Hoppas att hon växt till sig fint till uppföljningen. Och skönt för dig att ha maken som stöd, det betyder verkligen massor!

Skönt att maken får vara med! <3 och skönt att hon var pigg o allt annat såg bra ut. :) 

Jag hsr precis varit på RUL idag och allt såg fint ut. Dock sa barnmorskan att lillhjärnan är lite liten, men fortfarande inom intervallet. När jag satt där och då så tänkte jag inte mer på det eftersom att hon sa att det ändå var inom det normala, men nu när jag kom hem så fick jag ångest. Varför nämnde hon det ens om det var normalt? Jag önskar så att min sambo Hade varit med, han hade direkt ställt mer frågor om det. Nu känner jag mig istället orolig och arg på mig själv för att jag inte ställd fler följdfrågor. Är det någon av er hört något sånt om lillhjärnan? 

Idag går jag in i vecka 21 och vill höra om andra har upplevt något som jag upplevt de senaste dagarna. Vissa tider på dagen, oftast på kvällen, blir magen uppblåst så pass att det är riktigt obehagligt. Typ som när man blåser upp en ballong tills den nästan är på väg att spricka, haha, svårt att förklara. Den är liksom jättehård när jag trycker på den. Lägger jag mig ner så försvinner det i princip, men ställer jag mig upp igen så kommer det igen. Ska prata med barnmorskan om det nästa vecka, men ville bara se om någon annan har erfarenhet av samma sak.

En annan sak också är att jag börjar få svårt att sova för att jag inte hittar någon ställning som inte känns obehaglig. Ligger jag på sidan så känns det som magen hänger ner för mycket och det kan göra lite ont eller så blir jag illamående. Ligger jag på rygg så blir jag också illamående. Det börjar bli lite jobbigt faktiskt!

Men ska sammandragningar verkligen kännas i flera timmar? Det är ju inte så att magen blir hård en kort stund utan igår kväll var den nog stenhård ca 4-5 timmar konstant tills jag gick och la mig. Det är därför jag blir nervös. 

Känner absolut igen mig, jag har varit genomtrött och illamående, men jag tror det möjligtvis kan ha samband med att jag var magsjuk tidigare i veckan. Svårt att veta vad det beror på.

Jag åkte faktiskt in till gynakuten idag, för jag fick en blödning och där drog jag gränsen för hur mycket jag är villig att ignorera utan att söka hjälp. Fick göra VUL och ta lite prover. Ultraljudet såg bra ut och de kunde återigen inte se var blödningen kom ifrån (som med mina blödningar tidigare i graviditeten), men de kunde se att livmodertappen såg bra ut, och lilltjejen låg där inne lugnt och sög på tummen, haha. Kändes skönt att se.

De såg dock att urinen inte såg så bra ut så de skulle skicka iväg den på odling. Det lutar mot att jag kanske har urinvägsinfektion, och i så fall är jag glad att jag tog tag i det på en gång så jag inte går runt med det allt för länge.

Känner absolut igen mig, jag har varit genomtrött och illamående, men jag tror det möjligtvis kan ha samband med att jag var magsjuk tidigare i veckan. Svårt att veta vad det beror på.

Jag åkte faktiskt in till gynakuten idag, för jag fick en blödning och där drog jag gränsen för hur mycket jag är villig att ignorera utan att söka hjälp. Fick göra VUL och ta lite prover. Ultraljudet såg bra ut och de kunde återigen inte se var blödningen kom ifrån (som med mina blödningar tidigare i graviditeten), men de kunde se att livmodertappen såg bra ut, och lilltjejen låg där inne lugnt och sög på tummen, haha. Kändes skönt att se.

De såg dock att urinen inte såg så bra ut så de skulle skicka iväg den på odling. Det lutar mot att jag kanske har urinvägsinfektion, och i så fall är jag glad att jag tog tag i det på en gång så jag inte går runt med det allt för länge.

Tusen tack! ja de är en vecka in på juli så ganska tidigt, går in i vecka 20 om några dagar :).

måste passa på o fråga nu när jag är här  om någon upplevt mycket växtvärk dessa veckor? Tycker det varit väldigt mycket och även foglossning vad jag tror. kan inte va uppe o promenera längre streckor, gör så ont i magen, ryggen o trycker neråt .